811 Zmaj-Zobten Zmaj (drake), pseudonym. Se Jovanovic 2, sp. 202. Zmala, arab., betecknar det tältläger, som bildas af en arabisk beduinhöfding och hans svit, till skillnad från duar, som betecknar ett tältläger i allmänhet. Ofta kan en zmala bildas af flera duar, som grupperas kring höfdingens tält. I Al- geriet betyder det äfven "koloni". Ett mindre noggrant skrifsätt är smala; alldeles oriktig är formen smahla. H. S. N. Zmicho'wska [jmi-], Narcyza, pseudonym Ga- bryela, polsk författarinna, f. 1819 i Warschau, d. 1876. Bosatt under 1830-talet i Paris, blef hon efter sin återkomst till Polen 1841 centralfiguren i de s. k. "entusiastiska damernas" krets, hvilken på sin tid spelade en ganska bemärkt roll i Polens intellek- tuella lif. Dessa kvinnor, som funno en samlings- punkt i tidskr. "Przeglad Naukowys" redaktion, voro idealistiskt lagda skönandar, som föraktande den banala verkligheten sökte sin tillflykt i estetiska svärmerier och esoteriska kärleksdrömmar, dyrkade konsten och poesien och diskuterade mänsklighetens högsta lifsfrågor I egenskap af denna riktnings mest talföra och produktiva representant publice- rade 2. först en del välformade dikter, hvari hon framlade sitt program: "att vara poet", förkunnade hon, "är att stolt behärska hela världen". Hon fortsatte sedan med en rad prosaalster och nådde kulmen af exaltation i romanen Poganka (Hed- ningen, 1846), en hyperfantastisk, osammanhän- gande historia, fylld af förakt för hvardagsmän- niskor och genomsnittsmoral och af hysterisk be- undran för starka, demoniska, öfver vanliga för- domar och plikter upphöjda konstnärsnaturer. Med åren nyktrade emellertid författarinnan till, bann- lyste de ofruktbara drömmerierna och egnade sig under senare delen af sin skriftställarbana, bl. a. i sitt starkaste arbete, Biala Roza (Den hvita rosen), åt kamp mot den apati och resignation, den brist på öfvertygelse och ståndaktighet, som ut- märkte hennes folk under reaktionens tid. Om innehållet i hennes produktion ofta är svagt, är formen i regel fängslande: liffull, skarpt ut- mejslad och röjande en stark och originell indi- vidualitet. A. Kgn. Zn, kem., tecken för l atom zink. Znaim 1. Znaym [tsna'-; tjech. Znojmo], stad i Mähren, Tjecho-Slovakien, vid Marchs biflod Thaya, 57 km. s. v. om Brunn. Omkr. 18,500 inv., de fleste tyskar. Stadens gamla fästnings- verk ha förvandlats till promenader. Bland gamla byggnader märkas framför allt de märiske mark- grefvarnas borg (Eäuberturm) och det runda slotts- kapellet (Heidentempel), i romansk stil från 1100- talet. Anmärkningsvärda äro vidare Nikolaikyrkan (från 1348) med ett torn från 1646, ett domini- kankloster från 1222 samt det i gotisk stil upp- förda rådhuset med ett 80 m. högt torn (från 1445). Z. är af gammalt bekant för sin lergods- tillverkning och har dessutom garfverier och till- verkning af bomulls- och yllevaror, choklad och ättika. I omgifningen betydande odling af vin och grönsaker. Söder om staden ligger Kloster- b r u c k med ett 1190 grundlagdt premonstratens- kloster, i senare år användt som kasern. - Z. an- lades 1226 af Ottokar I af Böhmen i st. f. det 1145 förstörda Znojam, hufvudort i ett under llöh- rnens öfverhöghet stående hertigdöme. I nyare tidens historia är Z. bekant genom fäktningen mellan ärkehertig Karls eftertrupp och fransmän- nen under Marmont 11 juli 1809 äfvensom genom det dagen därpå mellan österrikarna och frans- männen ingångna vapenstilleståndet, följdt af fre- den i Wien 14 okt. s. å. A. N-d. Zo [så], franska målare. 1. A chili e Z., f. 1826 i Bayonne, d. 1901, studerade i Paris för Couture, blef 1871 direktör för konstskolan i sin födelsestad och 1889 för skolan i Bordeaux. Han valde hufvudsakligen ämnen ur spanskt folklif, ibland äfven ur Spaniens historia (Domstol under mor ernås herravälde, 1867). Han var en af de förste franske målare, som med framgång studerade den spanska naturen och den sydliga luften. Bland hans genremotiv äro att nämna Spanska smugglare, Zigenare, S. Francisco-platsen i Sevilla, Den blinde vid porten Doce Cantos i Toledo, Tiggare m. fl. - 2. Henri Z., den föregåendes son, f. 1873 i Bayonne, studerade i Paris vid Ecole des beaux- arts för Bonnat och Maignan från 1894, debute- rade på salongen 1896 med Bravo, toro! (1895), som följdes af flera motiv från tjurfäktningar samt af spanska typer och porträtt, bredt, kraftfullt och färgstarkt utförda, Lemonadförsäljerska (1904, Luxembourgmuseet), Spansk familj (porträttgrupp, salongen 1905, erhöll nationalpriset, museet i Phi- ladelphia), Ankomst till tjurfäktningen (1908), Dan- sande barn i katedralen i Sevilla (1910) och Salu- torg i Sevilla (Petit palais). För Bonnat-museet i Bayonne målade han 1914 en dekorativ triptyk: Bonnat och hans elever. Många af hans målnin- gar finnas i franska stadsmuseer. l-2. G-g N. Zoanthäria, zool. Se C ol en t er a t a, sp. 489. - Om Z. tabulata, paleont., se H a l y- s i t e s. Zoarces vivirparus, zool. Se Å l k u s s a n. Zobel, zool. Se Sobel. Zobeltitz [tsä-]. 1. Hanns von Z., tysk förfat- tare, f. 1853 på slottet Spiegelberg vid Sternberg, d. 1918, deltog som frivillig i fransk-tyska kriget 1870-71, var sedan officer till 1891, då han vardt redaktör af "Daheim" och "Yelhagens und Kla- sings monatshefte". Z. författade ett stort antal populära romaner (Die g en er als g öhr e, 1897, Talmi, 1898, Lichterfelderstrasse la, 1899, Arbeit, 1904 (i "Arbete", 1906), Auf märkischer erde, 1910, Sieg, 1912 m. fl.), liffulla och välskrifna, ibland mer än förströelseläsning. "Skönhet och brott" öfversattes 1914. - 2. Karl Maria Fedor von Z., den föregåendes broder, tysk författare, f. 1857 på Spiegelberg, var några år officer, har sedan redigerat facktidningar (bl. a. "Zeitschrift fur bucherfreunde" 1897-1909) och egnat sig åt för- fattarskap. Han öfverträffar sin broder i naturlig fabuleringsgåfva, men är uteslutande underhåll- ningsförfattare (Märkischer sand, 1884, Der Tela- mone, 1894, Der gemordete wald, 1898, Der herr intendant, 1901, Der gasthaus zur ehe, 1907, Eva, wo bist du? 1908, Gliickslasten (1909; "När lyc- kan tynger", 1913), Die herbe gräfin (1911; "Hjärtesorg", 1913). H-n B. Zobor [så'bår], Max Adam, grefve. Se Stralenheim.