- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
917-918

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åbo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gård i staden, Åbo konstförening (grundl. 1891), med galleri i eget museum (fig. 5; uppf. af G. Nyström, donation af bröderna Ernst och Magnus Dahlström), samt Bestyrelsen för Åbo stads historiska museum, som inrymts i det s. k. "Nya slottet". Folkbiblioteksbyggnaden (fig. 6) är en donation åt staden af Fr. von Rettig. Biologiska museet har grundlagts af G. A. Lindblom. Stadens vapen (fig. 1): I sköld af blått fält ett gyllene gotiskt A, beledsagadt af 4 franska liljor af silfver, 1, 2, 1. Det är troligt, att den plats, där Å. är beläget, redan under Finlands hedniska tid hade betydelse som handelsplats, men sina egentliga anor räknar Å. från tiden för kristendomens införande i landet. Staden torde urspr. ha varit belägen något högre upp vid ån i närheten af S:t Marie kyrka, där på biskopsgården Korois ännu på 1700-talet ruiner af gamla byggnader funnos, men flyttades omkr. 1300 till sin nuv. plats, där slottet samtidigt uppfördes till inbyggarnas skydd. Under de strider, som åtföljde katolska kyrkans och svenska väldets befästande i Finland, led staden genom angrepp och plundring från ryskt håll. Den finska biskopskrönikan omtalar, att staden 1318 uppbrändes af ryssarna, hvarjämte domkyrkan plundrades. Efter freden i Nöteborg 1323 följde en tid af framsteg. Landets uppspirande världsliga och kyrkliga förvaltning koncentrerades i Å., som äfven i kommersiellt afseende blef en betydande medelpunkt. Det heter i en gammal anteckning, att Å. blef "funderadt" på handeln i Österbotten. Med hansestäderna, i synnerhet med Reval, Danzig och Lübeck, var samfärdseln liflig. Stadens förnämsta handelsmän voro tyskar. Bland medeltida kyrkliga inrättningar må nämnas: dominikanklostret, grundlagdt 1249, katedralskolan, S:t Görans hospital för spetälska samt Helgeandshuset för fattiga och sjuka. Under tiden 1412--1503 präglades tidtals mynt i Å., likaså 1523--24 samt 1556--57, då svenska kronans hela myntning försiggick där. 1509 träffades Å. af olycka, i det att staden natten mellan 2 och 3 aug. öfverfölls af den danske sjöhjälten Otto Rud, som lät plundra den, brandskattade befolkningen samt bortförde en stor del af domkyrkans prydnader och dyrbarheter. Under Gustaf Vasas befrielsekrig slets Å. mellan de stridande, tills slottet på hösten 1523 föll i hans händer. En lysande punkt i stadens historia är hertig Johans och Katarina Jagellonicas hofhållning på Åbo slott 1562--63. Mot slutet af 1500-talet var Å. en af hufvudskådeplatserna för striden mellan konung Sigismund och hertig Karl. Stadens utsträckning var ännu under början af 1600-talet ganska inskränkt. Hufvudkvarteren lågo kring domkyrkan, medan området v. om Aura å var nästan fullkomligt obebyggdt. Men under Gustaf II Adolfs och Kristinas tid skedde stora framsteg. Genom stapelstadsförordningarna utvidgades de från medeltiden härstammande handelsprivilegierna. Yrkesverksamheten reglerades genom skråordningar, af hvilka den äldsta är skräddarämbetets skråordning af 1625. Hofrätten grundlades 1623 och universitetet 1640. Per Brahe d. y. arbetade som generalguvernör (1637--40 och 1648--54) verksamt för Å:s utvidgning och reglering. Han påbjöd, att staden till stor del skulle "förändras och rifvas"; nya gator och kvarter anlades, i synnerhet på västra sidan om ån. Svenska språket började från denna tid vinna större spridning bland befolkningen, hvars numerär steg till omkr. 6,000 personer. Under "Stora ofreden" ödelades Å. genom vådeld, fientlig ockupation, invånarnas bortflyttning till Sverige och det fullkomliga afstannandet af all affärsverksamhet, men efter freden i Nystad 1721 återvann staden småningom sina krafter, och kriget 1741--43 fördröjde endast i ringa mån dess fortgående uppblomstring. I Åbo undertecknades 16 juni 1743 preliminärerna och 7 aug. s. å. den definitivfred, som afslutade nyssnämnda bedröfliga krig. För riksdagsmannavalen, som under frihetstiden icke sällan åtföljdes af skarpa partistrider, delades borgerskapet 1734 i tre klasser l. "societeter": svenska handlande borgerskapet, handtverkarna och finska borgerskapet, en indelning, som länge blef bestående och karakteriserar de rådande sociala förhållandena. Bland de tre "societeterna" var det svenska borgerskapet genom större förmögenhet inflytelserikast. 1791 steg folkmängden till 8,504 och 1805 till 11,300 personer. Handeln bestod hufvudsakligen af import från utlandet och inrikes handel på Stockholm. Åtskilliga industriella inrättningar funnos. Efter kriget 1808--09 förlades det nybildade högsta styrelseverket, regeringskonseljen, sedermera senaten, till en början till Å., men flyttades 1819 till Helsingfors. I Åbo sammanträffade i aug. 1812 kejsar Alexander I och kronprins Karl Johan, hvilken senare 30 aug. mot löfte att uppträda i striden mot Napoleon fick formlig försäkran om Rysslands hjälp till Norges eröfring, hvarjämte i en hemlig artikel ett familjefördrag afslöts till skydd för Karl Johans dynasti. Den trångt byggda staden, som ofta förut härjats af vådeld, blef 4--5 sept. 1827 nästan h. o. h. lågornas rof. Omkr. 800 gårdar lades i aska. Därpå följde universitetets flyttning (1828) till Helsingfors, hvarigenom Å. förlorade sin ställning som det finska bildningsarbetets centrum. Staden återuppbyggdes efter ny plan och har sedermera småningom arbetat sig upp, så att den nu värdigt intar sin plats som Finlands andra stad. I nov. och dec. 1917 hemsöktes A. af "de röde". Butiker plundrades, och den personliga säkerheten kränktes. Under det följande upproret voro de röde "herrar" i Åbo från slutet af jan. till 12 april 1918, då staden, samtidigt med den tyska undsättningens ankomst, befriades. Under de sist förflutna åren har Å. återvunnit sin ställning som universitetsstad. Åbo svenska akademi (se Åbo akademi) grundlades genom privata donationer och invigdes 11 okt. 1919. Ett finskt universitet, likaledes uppkommet genom enskilda bidrag, öppnas hösten 1922. -- En upplysande skildring af Å., sådant det var mot slutet af 1600-talet, finner man i Daniel Juslenius' disputation "Aboa vetus et nova" (1700; öfv. med titeln "Åbo förr och nu" i "Suomi", 1841). Ett sällskap (se därom Åbo stads historiska museum) utger "Bidrag till Åbo stads historia", i hvilken publikation bl. a. ingå C. von Bonsdorffs "Åbo stads historia under sjuttonde seklet" (1889--92), J. W. Ruuths "Åbo stads historia under medeltiden och 1500-talet" (hftna 1--3, 1909--16), J. Hastigs "Katedralskolan i Åbo 1722--1806" (1908), R. Tigerstedt, "Åbo gymnasium 1828--1872" (i "Skr. utg. af Sv. litt. sällsk. i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free