- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1071-1072

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångpanna l. Ånggenerator

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vattenrörspanna är Babcock & Wilcox' som skiljer sig från den föregående närmast därigenom, att tuberna utmynna i s. k. headers (fig. 6), d. v. s. fyrkantiga vågformiga kamrar. Hvarje vertikalrads tuber inpressas i en dylik kammare på främre sidan och en motsvarande på bakre sidan. Antalet headers på båda sidorna är således lika stort som antalet tuber i bredd. Genom denna konstruktion undvikas stora vattenkammare och erhållas stora expansionsmöjligheter för värmeförskjutningar. Headers tillverkas helsvetsade enligt speciella metoder. Babcock & Wilcox-pannan torde vara den mest spridda af alla vattenrörspannor och tillverkas helt eller delvis i de flesta länder. Vattenrörspannorna af ofvannämnda och närstående typer afdunsta numera i regel 18-28 kg. ånga per kvm. eldyta. Verkningsgraden är vanligen mycket god, i synnerhet om pannan kombineras med en economiser och denna inräknas i verkningsgraden. Man kan då påräkna minst 70 proc. vid handeldning och öfver 80 proc. vid mekanisk eldning, hvarvid dock förutsattes, att pannan ej är för liten och att inmurningen är omsorgsfullt utförd. Pannorna byggas numera ej sällan i mycket stora enheter intill 1,000 kvm. eldyta; dock är den vanligaste storleken mellan 300 och 500 kvm. Under senare år ha fordringarna på Vattenrörspannorna stegrats undan för undan, särskildt när det gäller stora ångkraftcentraler, där ångpannehuset upptar en i jämförelse med maskinrummet oproportionerligt stor plats. Man söker därför att i största grad komprimera panndimensionerna. Den s. k. högeffektpannan har konstruerats i detta syfte. Emedan den i början kanske mest användes ombord å krigsfartyg, kallas den äfven marinpanna, men den är då ej utrustad med economiser. Fig. 7 visar en dylik högeffektpanna med öfverhettare och economiser. Den skiljes från den vanliga vattenrörspannan närmast därigenom, att tublängden förkortats, att rostytan, d. v. s. den yta, som själfva eldstaden upptar, ökats och att economisern, där den används, placerats ofvanpå pannan. Genom denna anordning utvinnes per kvm. golf yta stor effekt, och äfven afdunstningen ånga per kvm. eldyta blir hög, 30 max. 45 kg. Vanligen omklädes pannan med plåt för att hindra inläckande luft; äfven inmurningen kan då minskas, hvarigenom pannan blir lättare. Verkningsgraden är ung. densamma som för de vanliga Vattenrörspannorna. Ett annat uttryck för sträfvandena att nå hög effekt äro de s. k. vertikalrörspannorna. Af dessa finns en hel rad konstruktioner, bl. a. Garbe-pannan. Denna karakteriseras i sitt enklaste utförande af två cylindriska pannor, en öfver- och en underpanna, och ett antal tuber, 50-60 mm. i diameter, förbindande dessa båda pannor. Tuberna äro raka och inpressas i de båda pannorna enligt särskild patenterad metod. Större pannor ha 2 st. öfver- och 2 st. underpannor (fig. 8), bildande med mellanliggande tuber 2 grupper, som sinsemellan äro förbundna med rör. Mellan dylika grupper placeras lämpligen öfverhettaren och ibland äfven economisern. öfverpannan är till ung. hälften fylld med vatten, och ångan uttas från denna, öfriga typer å vertikalrörspannor kunna ha raka eller krokiga rör, men öfverensstämma samtliga i, att rören utmynna i en eller flera öfverpannor och en eller flera underpannor, sinsemellan förbundna. Vertikalrörspannorna afdunsta ung. lika mycket ånga per kvm. eldyta som högeffektpannorna och arbeta med ung. samma verkningsgrad. Äfven utrymmesbehofvet är ung. lika stort. En fördel ha vertikalrörspannorna, om s. k. mindervärdigt bränsle används, däri, att förbränningsrummet kan konstrueras ovanligt högt och flammorna från fyren därför ha godt utrymme att utveckla sig och förbrinna, innan de träffa den kallare eldytan. En särskild plats inta de marina vertikalrörspannorna af Thornycrofts, Yarrows m. fl. konstruktion och tillverkning. De ha länge användts för torpedbåtar, jagare m. fl. krigsfartyg och utmärkas för mycket hög afdunstning, intill 60 kg. ånga per kvm. eldyta, hvartill naturligtvis bidrar, att vid dessa alltid forceradt drag används. Fig. 9 visar en Yarrowpanna, hvilken typ är den, som kommit till användning inom svenska marinen. Pannan utgöres af en större öfverpanna och två mindre, underliggande vattenpannor af halfcirkelformig sektion samt två snedt ställda knippen raka vattentuber, förbindande öfverpannan med underpannorna. Rosten är belägen mellan underpannorna, och gaserna tvingas tvärs igenom nyssnämnda tubknippen. Ångpannetekniken står f. n. under en mycket kraftig utveckling, och man sträfvar på flera håll dels att konstruera en panna för högre tryck, än de gängse marknadstyperna tillåta, dels att öka pannans effekt i förhållande till dess storlek. G. De Laval konstruerade på 1890-talet en högtryckspanna, som utfördes för ända till 220 kg. ångtryck. Under Stockholmsutställningen 1897 levererades ånga i utställningens ångkraftstation af sådana ångpannor, arbetande med 110 kg. tryck. De Lavals panna utgjordes af en enda rörsträng af liten diameter och stor längd; och vatten inpumpades i rörets ena ända, och öfverhettad ånga uttogs ur den andra. På grund af drifttekniska svårigheter fullföljdes ej dessa försök. Under senaste åren har framkommit den s. k. Atmospannan, konstruerad af civilingenjör J. V. Blomqvist. Äfven denna konstrueras att arbeta med högt ångtryck, intill 110 kg. Pannan utgöres af en kombination af klena tuber för vattnets förvärmning och ångans öfverhettning samt roterande s. k. rotorer, i hvilka ånggenereringen sker. Dessa rotorer äro pannans karakteristiska detalj. Vattnet inkommer i desamma i förvärmdt tillstånd och lägger sig på grund af rotationen som ett skinn längs periferien. Därigenom utpressas alla ångblåsor från vattnet, och det får tillfälle att på effektivast möjliga sätt upptaga strålvärmet från den underliggande fyren. Denna panna är tillsvidare endast på försöksstadiet. -- Om värmeledningspannor se Uppvärmning. Värmeöverföringen i en ångpanna. I hvarje ångpanna med yttre värmetillförsel öfverföres värmet till eldytan från eldstaden och förbränningsgaserna genom direkt strålning från fyren och förbränningsgaserna, genom indirekt strålning från murytor, skärmar o. d. samt genom konvektion från de strömmande förbränningsgaserna. Den direkta strålningen från fyren (och i viss mån äfven från glödande kolpartiklar i gaserna samt från gasen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free