Öfverbefäl-Öfverdirektor 24 sig som princip knappast bestridas, om man än kan vilja sätta fördubblingsperiodens storlek vida högre än till 25 år såsom Malthus. Mot dennes i sammanhang därmed framkastade sats, att nä- ringsmedlen samtidigt kunna på sin höjd ökas i aritmetisk progression (såsom l, 2, 3, 4 o. s. v.), kan invändas, att människosläktet ännu ej på långliga tider har att motse faran af objektiv brist på näringsmedel, så länge stora jordsträckor alls icke eller föga uppodlats och det möjliga maximum af jordbrukets intensitet i de gamla kulturländerna ingalunda uppnåtts. Eiktig är emellertid iaktta- gelsen, att i tätt befolkade länder det fattigaste befolkningslagret reduceras genom nöd och elände, såsom siffrorna of ver barnadödligheten där visa, och att den ökade konkurrensen stöter äfven mången ur de bättre lottade klasserna ned i armod. Detta är dock ett väsentligen socialt ondt. Men äfven om man tänker sig en socialistisk eller kommunistisk idealstat förverkligad, skulle ej heller denna på längden tåla vid en oinskränkt folkökning, sådan som motsvarar den naturliga tendensen. Emeller- tid synes faran för öfverbetfolkning alltmer min- skas, sedan i de flesta länder med europeisk befolk- ning födelsefrekvensen börjat hastigt af taga, utan tvifvel hufvudsakligen på grund af en medveten sträfvan att begränsa barnantalet. Det af Spen- cer m. fl. framkastade antagandet, att en högre utveckling af människans nervsystem och andliga verksamhet skulle medföra en nedsättning af fort- plantningsförmågan, kan åtminstone hittills icke anses bevisadt af erfarenheten. Men i fall frukt- samhetens (afsiktliga) minskning hos de hvita kul- turfolken fortsätter med samma hastighet som under de senaste årtiondena, synes man ha mindre anled- ning att befara öfverbefolkning än snarare dess motsats, affolkning. E. Ar-s. Öfverbefäl. Se Befäl. Öfverben, veter., smärre bensvulster på sken- benen hos nästar, uppstå som följd af begränsad inflammation i benhinnan. Orsaken är vanligen yttre våld, slag och stötar, och of verbenen före- komma därför mest dels på insidan af skenbenen såsom följd af strykning, dels på framsidan, sär- skildt hos hästar, som användas till hinderhopp- ning, genom slag mot hindret. Öfverben äro hos hästen ytterst vanliga och medföra, sedan de äro fullt utbildade och inflammationsprocesserna afslu- tade, i regel ingen olägenhet. Endast i det fall, att de ha sitt säte i närheten af ledgångar eller tryckas af senor och band, hvarigenom inflamma- tionen underhålles (såsom strax nedom knät, på baksidan af skenbenet under gaffelbandet), kunna de medföra rätt långvarig halta. Öfverben kunna äfven bero på sjukligheter i själfva benväfnåden (rachitiska förhållanden), hvilket vanligen är fallet, då de hos unghästar uppträda i stort antal och äro mera utbredda. Behandlingen består i ingnid- ning af fördelande eller skarpa salfvor, såsom kvick- silfverjodid eller spansk flug-salfva och i svårare fall med envis halta bränning, men man får dock aldrig vänta att genom behandlingen kunna få bort ett redan utbildadt Öfverben. E. T. N. Öfverbestånd, skogsv. Se Skogsbestånd. Överbibliotekarie var 1877-1909 titel på che- fen för k. biblioteket (sedan dess är hans titel riksbibliotekarie; överbibliotekarier ha varit G. E. K l e m m i n g 1877-90, grefve K. S n o i 1- sky 1890-1903 och E. Y. Dahlgren 1903 -09); nu titel på cheferna för universitetsbiblio- teken i Uppsala och Lund, riksdagsbiblioteket och Göteborgs stadsbibliotek. Öfverbiten (för mörk). Se E t s n i n g, sp. 1010. Öfverblomning, bot. Se Postfloration. Öfverbom, Jonas, matematiker, geodet, me- teorolog, f. 24 jan. 1758 i Norrland, d. 11 juli 1819 i Stockholm, studerade de matematiska veten- skaperna vid Uppsala universitet och fick 1780 tjänst som kammarskrifvare vid Krigskollegium, men fann ett mera egentligt fält för sina anlag i Landtmäterikontoret, hvarest han blef auskultant 1783, e. o. ingenjör 1786 och premiäringenjör 1791. ö. invaldes i Krigsmannasällskapet 1797, i Vet. akad. 1799 och i Landtbruksakad. 1813. - Om kartografien gjorde ö. sig förtjänt genom utgifning af en karta öfver Finska viken (1788), en öfver Åland samt postvägen mellan Sverige och Finland (1789) och en öfver Heinola höfding- döme (1793). Hans sammandrag af geometriska kartor öfver byar, hemman och lägenheter förblefvo outgifna, af brist på medel, men begagnades af S. G. Hermelin till dennes stora kartverk. Af större betydelse vardt ö:s deltagande, vid Jöns Svanbergs sida, i gradmätningen i Lappland 1801 -03. ö. uppfann därunder ett ekvialtitud-instru- ment och flera sinnrika anordningar för det svåra arbetets främjande (om det viktiga resultatet af denna gradmätning se Svanberg 1). ö. ut- arbetade vidare Uppskattningstabeller (1804) och inlade förtjänst på meteorologiens område genom sina i Vet. akad:s Handl. införda afhandlingar om medelvärmen i Stockholm under en tid af 50 år (1808; of v. till eng. i Thomsons "Annals of philosophy") och Om värmen under olika årstider i Torneå (1817). Öfver bord, sjö??. Se Bord 2. Öfverbotten. Se Nederbotten. Öfverbramrå 1. Bofvenbramrå, sjöv. Se 12 å fig. till art. Tacklin g. SeBofven. Öfverbramsegel 1. Bofvenbramsegel, sjö?;. Se 9, 17 och 25 å fig. till art. Segel. Jfr B of v en. Öfverbramstång, sjöv. Se B o f v e n och M a s t. Öfverbroning, krigsv. Se Koppel 2 b. Öfverburggref ve. Se öfverståthållar- ämbetet. Öfverbyggdt kors, veter. Se Kors 4, sp. 1083. Öfverbyggnad. 1. Kam. Se Byggnads- skyldighet och Skånska prästerska- pets byggnadskassa. - 2. Skpsb. Ge- mensamt namn å ofvanför öfre däck befintliga lätta påbyggnader på ett fartyg. 2. C. K. S. Öfverbyggnadsdäck, skpsb. Se D ack, sp. 1195. Öfverceremonimästare, sedan 1802 titel på en högre funktionär vid K. M:ts hof. Öfverdirektör, titel på chefen i åtskilliga cen- trala ämbetsverk (Fångvårdsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Väg- och vattenbyggnadsstyirelsen, Kontrollstyrelsen, Stuteriöfverstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, Statens meteorologisk-hy- idrogfrafiska anstalt och Försäkringsinspektionen), äfvensom inom Marinförvaltningen för chefen för ingenjörafdelningen och inom Järnvägsstyrelsen för