55 Öfvervakning af brottslingar-Öga 56 Öfvervakning af brottslingar. Se Polisupp- sikt, Villkorlig dom och Villkorlig frigifning. Öfvervallningsved, skogsh., lokalt koncentrerad tillväxtökning hos barr- och löfträd för skyddande af skador i kambiet. Som exempel på dylika ska- dor kunna nämnas vanlig bläckning i träden, men af ven grenfällning, frostskador i stampartierna o. d. Veden växer då ut för att omge och skydda det sårade partiet, som ofta h. o. h. täckes af det nya vedlagret. Då skadorna ha långsträckt form, kunna ofta betydande ansvällningar, särskildt hos lofträden, uppstå, öfvervallningsveden används stundom på grund af vissa egenskaper, såsom seg- het och elasticitet, till speciella ändamål, t. ex. yxskaft. W. E-n. Öfvervattenskropp, skpsb., den del af fartygs- kroppen, som ligger of ver vattenytan. C. K. S. Öfvervattenstub, sjöv. Se Torpedtub. Öfververk, mus., en manual i orgeln. Se Bröstpositiv och Manualer. Har en orgel endast 2 manualer, kallas den of re af dessa vanligen öfververk. Öfververkmästare. Se Verkmästare 3, sp. 1244. Öfvervintrande, löt. Se'Sempervirent. Öfvervintringshus, trädg. Se Växthus. Öfvervägare. Se Järnvåg, sp. 420. Öfveränglar. Se Ängel, sp. 1216. Öfverön, Stora och Lilla, öar om tills, l,5 kvkm. på nordsidan af Alf vef j or den, Torsby soc- ken, Bohuslän. Öga (lat. ofculus) 1. S y n o r g a n. 1. Anat., det organ i djurkroppen, som genom inverkan af ly- sande värmestrålar (ljus) förmedlar en synförnim- melse. Det är hos de högre djuren byggdt som en camera obscura med en ljusbrytande apparat, genom hvilken en bild af det sedda föremålet upp- kastas på en ljuspercipierande hinna (näthinnan), alldeles på samma sätt som i en fotografiapparat genom objektivet en bild uppkastas på den ljus- känsliga plåten. Till formen är ögat hos människan nära nog sfäriskt ("ögonglob", "ögonklot", bul- bus), med en öppning, f ramtill, i hvilken den ljusbry- tande apparaten är infogad. Denna utgöres främst af en genomskinlig hinna, hornhinnan (cornea; h, se pl. I, fig. 1), hvilken såsom en kalott är fäst på öppningens rand, och där bakom af ett lins- formigt organ, kristallinsen, l, framför hvilken en särskild hinna, regnbågshinnan (iris), i, är utspänd. Den sistnämnda, som alltefter rikedomen på pig- ment är af brun eller blå, stundom skiftande grå eller grönaktig färg, är ej hel, utan i midten per- forerad och har förmågan att sammandraga sig och utvidga sig, så att det centrala hålet, pupillen (ögonstenen), blir större eller mindre. Den verkar på detta sätt som en blända af olika storlek och släpper alltefter behofvet mer eller mindre ljus in i ögat samt afstänger å andra sidan randstrålarna i den brytande apparaten, hvarigenom den erhållna bilden vinner i skärpa. Eummet mellan hornhin- nan och linsen, hvilket genom iris är afdeladt i två af delningar, främre kammaren, /, och bakre kammaren, p, utfylles af en vattenklar vätska, kammarvattnet (humor aqueus) . bakom linsen åter utgöres bulbens (ögonglobens) innehåll af en gelé- artad, glasklar substans, glaskroppen (corpus vi- treum), g. Själfva höljet kring bulben utgöres af en stark bindväfshinna, senhinnan (sclera 1. tunica externa], a, som framtill vid gränsen mot hornhin- nan är försedd med en ringformig blodförande kanal (canalis Schlemmii). Den är på insidan tapetserad af en mycket kärlrik hinna, åderhinnan 1. kärl- hinnan (chorioidea 1. tunica vascularis 1. tunica media), d, som i sin tur på insidan beklädes af nät- hinnan (retina 1. tunica interna), n. Denna senare innehåller de ljuspercipierande element - stafvar och tappar -, genom hvilka det lysande värmets energi omsattes i ner v verksamhet, och befinner sig i ett Öga med normala brytningsförhållanden i den brytande apparatens brännpunkt. Det är för den jämna och säkra nutritionen af dessa element, som åderhinnan är utspänd mellan senhinnan och nät- hinnan. Framtill öfvergår åderhinnan uti den muskulösa strålkroppen 1. ciliarkroppen (corpus ciliare), s, som bildar en ringformig vulst inåt ögat och genom en särskild fin bandapparat, zonula Zinnii, uppbär linsen. Genom sammandragning af muskeltrådarna i strålkroppen förändras linsens form, så att dess ytor, i synnerhet den främre, bli starkare krökta, hvarigenom ögat blir in- ställdt för en närmare belägen punkt (se A c k o m- modation 2). Medelst synnerven, e, som genom- borrar åderhinnan och senhinnan något innanför ögats midtlinje, sammanhänger näthinnan med de nervösa centralorgan i hjärnan, där den nervverk- samhet, i hvilken ljuset blifvit omsatt, förorsakar en synförnimmelse. Dessutom genomborras senhin- nan på åtskilliga ställen såväl af andra nerver (hvilka likväl ej ha med synförnimmelsen att göra, utan dels leda känselintryck och smärtförnim- melser, dels förmedla kärlinnervationen samt regn- bågshinnans och strålkroppens muskelverksamhet), som ock af blod- och lymfkärl. I senhinnans yttre lager utstråla senorna af de sex rörelsemuskler: fyra raka (en of re, en yttre, en nedre, en inre) samt två sneda (en of re och en nedre), genom hvilkas verksamhet ögat kan röras i alla riktningar och blicken sålunda riktas åt alla möjliga håll. I själfva verket ligger ögat fullkomligt rörligt i den fettväf, som på alla sidor utom framåt omger det och hvars begränsning åt ögat till utgör en formlig bindväfshinna (capsula Tenonii). Vid horn- hinnans rand fäster sig rundt om bulben ögats bindehinna (conjunctiva), b, hvars epitellager ut- gör en direkt fortsättning af hornhinnans epitel- lager och som bekläder den synliga delen af bul- ben, "hvitögat" (conjunctiva bulbi), och viker sig om till insidan af ögonlocken, som den af ven be- kläder (conjunctiva tarsi), sålunda bildande ett slags säck, bindesäcken (saccus conjunctivæ). ögat ligger, väl skyddadt, inuti en särskild håla, ögonhålan (orbita), hvars väggar åt alla sidor utgöras af ben utom framåt, åt hvilket håll den kan slutas medelst ögonlocken. Den är af huf- vudsakligen pyramidformig gestalt, med spetsen riktad snedt bakåt och inåt. Längst in bredvid själfva spetsen sammanhänger den med hjärnkavi- teten medelst ett hål, joramen opticum} genom hvilket synnerven passerar, åtföljd af en pulsåder och tillhörande blodåder. Längre utåt och uppåt finnes en annan kommunikation mellan ögonhålan