slutligen vissa för köparen förmånliga regler för de fall, att flera föremål sålts genom ett och samma afbetalningsköp eller flera sådana köp ställts i betungande samband med hvarandra. Äfven vid afbetalningsköp å större belopp än 3,000 kr. eller om annat än lösören har köparen, jämlikt lagen om aftal m. m. 11 juni 1915, en viss möjlighet att hos domstol utverka jämkning af köpevillkoren, om dessa skulle befinnas oskäligt hårda. C. G. Bj. Afbildningslära. Se Linearritning. Afbrytare, elektrot. Se Strömafbrytare. Afbröstningsfordon. Se Fordon. Afböjning l. Parad. Se Fäktkonst. Afdelning i Utrikesdepartementet (se d. o.). Afdikningsanslag. Sedan 1883 har riksdagen beviljat bidrag utan återbetalningsskyldighet till torrläggningsföretag för frostländighetens minskande (se Frostminskningsanslag). 1907 beslöt riksdagen, att anslaget till detta ändamål skulle delas i ett särskildt anslag för de 4 nordligaste länen, kalladt norrländska afdikningsanslaget, och ett benämndt allmänna frostminskningsanslaget för öfriga delar af riket. Af det förra skulle lämnas understöd till myrutdikningar och vattenaftappningar, vare sig ändamålet vore nyodling eller frostminskning, af det senare, blott då syftet vore att minska frostländigheten i kringliggande bygd. 1911 förändrades det senare till allmänna afdikningsanslaget, från hvilket understöd lämnades till torrläggningsföretag i de öfriga delarna af riket utom de 4 nordligaste länen och under samma villkor, som gällde för det norrländska afdikningsanslaget. 1912 skedde den ändring, att det norrländska anslaget kom att gälla alla norrländska län och Dalarna och det allmänna anslaget öfriga delar af riket. För statsbidrag från det allmänna anslaget för endast frostminskning fordras yttrande af vederbörande menighet om företagets lämplighet och nytta, hvilket ej gäller för bidrag från det norrländska anslaget. Anslagen ha under 1919 utgått med från det allmänna anslaget 797,920 kr. och från det norrländska 406,505 kr. H. J. Dft. Afdrag, kam., betecknar urspr. såväl i bevillningsförordningen som i 1902 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt och 1912 års lag om skogsaccis den utgift eller värdeminskning, som för den beskattningsbara inkomstens beräkning skulle fråndragas bruttoinkomsten, men i instruktionen för taxeringsmyndigheterna, i kungliga utslag och i det allmänna språkbruket används termen bevillningsfritt eller skattefritt afdrag äfven om den nettoinkomst, som vid skattens beräkning fick afdragas såsom skattefri på grund af inkomstens ringa belopp. Vid 1916 års riksdag antogs en förordning om särskildt afdrag vid taxeringen till bevillning för den, som hade försörjningsplikt för minst 3 barn under 15 år och icke taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,400 kr. Dessa skattefria afdrag utvidgades vid följande riksdagar och fingo vid 1919 års riksdag en mycket betydande omfattning, afseende att öfver lag befria närmast från inkomst- och förmögenhetsskatt den del af inkomsten, som motsvarar existensminimum. Då detta är beroende af olika orters pris och det antal personer, som den skattskyldige har att försörja, uppdelades det skattefria afdraget i ortsafdrag, varierande i fem af Socialstyrelsen för fem år åt gången bestämda grupper mellan 600 och 1,000 kr., och familjeafdrag, utgörande 200 kr. för hustru eller husföreståndarinna och 200 kr. för hvart barn under 21 år, som ej själft skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt. Under särskildt ömmande omständigheter kan det skattefria afdraget ytterligare höjas med högst 500 kr. Den del af det taxerade beloppet, som of verstiger summan af dessa afdrag, men ej dubbla summan, upptas i det beskattningsbara beloppet till sitt halfva belopp. Den del, som öfverstiger dubbla summan, ingår i sin helhet i det beskattningsbara beloppet. Såväl för 1920 som för 1921 och 1922 års taxeringar till inkomst- och förmögenhetsskatt blefvo orts- och familjeafdragen ökade med halfva beloppet och det för ömmande omständigheter medgifna ytterligare afdraget till högst 700. -- Med dessa afdrag förbundos vid 1920 års riksdag afdragen enligt bevillningsförordningen på så sätt, att svensk medborgare, som i sin mantalsskrifningskommun taxerats till mer än 600 kr. inkomst och således icke var fri från bevillning, fick afräkna hälften af de i skatteförordningen bestämda orts- och familjeafdragen och likaså afdraga hälften af den del af den taxerade inkomsten, som öfversteg detta afdrag, men icke dubbla summan däraf. Frågan om förhöjningen af det skattefria afdraget beträffande bevillningsförordningen vid 1922 års taxering blef af 1921 års riksdag uppskjuten till följande års riksdag. N. H. *Affinitet. 1. Fys. och kem. Se äfven Dissociationskonstant samt Termokemi, sp. 923. -- 4. Serol., bindande kraft, t. ex. en kroppscells till ett antigen (se d. o. Suppl.). Synonym aviditet. Affinitetskonstant, kem. Se Dissociationskonstant. Affinitetsmätning, kem. Se Affinitet, Dissociationskonstant och Termokemi, sp. 923. Afflyttningsförbud, jur. Genom lag af 14 juni 1917 (senare ändrad genom lagar af 14 juni 1918 och 11 juni 1920) har stadgats, att den, som enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt af två personer bevittnadt aftal är pliktig att till fullgörande af lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn under sexton år (före 1920 års lag femton år) ej må afflytta från riket, med mindre han hos öfverexekutor i den ort, där han har sitt hemvist, ställt af öfverexekutor godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess barnet fyllt sexton år (före 1920 års lag femton år), öfverexekutor kan på ansökan befria den underhållsskyldige från att ställa dylik säkerhet, där omständigheterna äro ömmande eller anledning finnes att anta, att underhållsskyldigs afflyttning ej skall lända den underhållsberättigade till men. Uttryckligt afflyttningsförbud kan på ansökan af underhållsberättigad eller fattigvårdsstyrelse meddelas af utmätningsman, om fara är för handen, att underhållsskyldig afflyttar från riket, utan att ha fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet. Sålunda meddeladt förbud skall genast dels underställas öfverexekutors