sala universitet samt dirigent för sångsällskapet O. D. (se därom Orphei drängar) och för filharmoniska sällskapet där, hvarjämte han 1919 <img l>H. Alfvén. Efter oljemålning af R. Thegerström.

öfvertog anförarskapet för Uppsala studentkårs allmänna sångförening (se Uppsala studentsång). Han kallades 1917 till filos. hedersdoktor i Uppsala. I spetsen för O. D. har han företagit sångarfärder till Tyskland, Danmark, Ryssland och Norge, och sin eldande dirigentförmåga har han visat äfven vid många orkesterkonserter i Sverige och utomlands. Han valdes 1921 till 1:e förbundsdirigent för Svenska sångarförbundet (se d. o.). Musikåret 1921--22 tillbragte han för studier utomlands, mest i Wien. Det mästerskap i instrumentation, polyfoni och motivisk bearbetningskonst, som beundrades hos hans 2:a symfoni (i d-dur, ej d-moll; 1897), framträder förstärkt i hans e-dur-symfoni (1905), fylld af festligt och soligt lynne. Dess innerligt poetiska andantesats, byggd på folkton, hör till hans starkaste ingifvelser. Det kontrapunktiska kunnandet, liffullheten och de strålande, saftiga klangfärgerna prägla ej mindre symfonien I hafsbandet (1920), som är naturlyrisk med inväfd erotik, denna äfven framburen af en mans- och en kvinnoröst som rent instrumentala element. Den friska och genomsvenska orkesterrapsodien Midsommarvaka (1908) har blifvit vida omtyckt, och en kontrast därtill bildar den symfoniska dikten En skärgårdssägen genom sin mörka stämning. Varma intryck af Sveriges naturskönhet afspeglas omisskännligen i dessa A:s verk. De ha ofta spelats äfven utomlands. Vidare äro att nämna hans Uppsalarapsodi till Linnéfesten 1907, polonäsartadt Festspel till nya Dramatiska teaterns invigning (1908), Drapa för orkester till åminnelse af Oskar II (s. å.) och Festuvertyr för militärmusikkår vid konstindustriutställningens öppnande (1909). Den inspirerade sekelkantaten efterföljdes af bl. a. kantat vid Baltiska utställningens öppnande (1914), Uppenbarelsekantat (vid Saltsjöbadens kyrkas invigning) och en framstående kantat vid reformationsfesten i Uppsala 1917 m. fl. Bland A:s manskörer är särskildt Vid Gustaf Frödings jordafärd uttrycksfull. I sina solosånger och pianostycken har han funnit toner för såväl blidt svärmeri som tungsinne och trots, utan att dock där åstadkomma så tändande verkningar, som när han rör sig i de större formerna. <tab>E. F--t. *Alfvesta (Alfvestad, Alvesta), municipalsamhälle (jämlikt k. br. 15 april 1898), i Aringsås socken, Kronobergs län, föreningsstation för statsbanan Stockholm--Malmö, Växjö--Alfvesta järnväg och Borås--Alfvesta järnväg, 18 km. från Växjö, 86 km. från Nässjö, 149 km. från Borås och 182 km. från Malmö. 48 har. 1,249 inv. (1920). Tax.-värde å bevillningsskyldig fastighet 2,091,000 kr., å bevillningsfri 191,800, tax. inkomst af kapital och arbete 2,196,673 kr. (1920). På platsen finnas praktiserande läkare, distriktsveterinär, apotek, två bankkontor, sparbank, hotell, ett stort antal handlande och handtverkare samt åtskilliga industriella anläggningar. <tab>L. Wll. Algajola [-jå'-], by på Corsica, 16 km. n. ö. om Calvi. Omkr. 250 inv. A. är betydande som hamn med stor utförsel af spannmål, sydfrukter, olja och vax samt en vacker, rosenröd granit, som brytes i trakten. A. hette på romartiden Allalia och var då betydande. <tab>E. A--t. *Algaritm är en form, som uppkommit genom en oriktig konjektur beträffande ordets ursprung och har aldrig begagnats i matematiken. Den riktiga formen är algoritm. Algarobilla, tekn. Se Garfmedel. *Al Gassali är en mindre riktig form i st. f. Ghazali (el-Ghazali, al-Ghazali). Algebraisk funktion, mat. Se Funktion 4. *Algeciras. I A. hölls 16 jan.--7 april 1906 en internationell konferens för att dryfta den politiska ställningen i Marokko (se d. o., sp. 1035--36). 1919 beslöt spanska cortes anläggningen af en direkt järnväg mellan A. och Dax, i södra Frankrike. Algemesi [alche-], stad i spanska prov. Valencia, 5 km. n. n. ö. om Alcira. 10,877 inv. (1911). I trakten odlas ris, apelsiner, oliver och johannesbröd. A. är bekant för sin produktion af cacahuetes, ett slags pistacier, som användas till olja. <tab>E. A--t. *Alger. -- 2. Departementet A. omfattar 54,540 kvkm. med 1,788,857 inv., hvaraf 301,802 européer (1921). A. är indeladt i 5 arrondissemang: Orléansville, Miliana, Alger, Tizi Ouzou och Medea. -- 3. Staden A. hade 172,397 inv. 1911. 1909 upprättades i A. ett universitet med juridisk, medicinsk, naturvetenskaplig och humanistisk sektion samt bibliotek (omkr. 250,000 bd) och 1910 ett Pasteurinstitut. Dessutom finnas i A. nationalbibliotek, kommunalbibliotek, antikvitets- och konstmuseum (sedan 1897), observatorium i Bouzaréah, nära A. (sedan 1885), samt en del lärda sällskap. A. är säte för den romersk-katolske ärkebiskopen af Algeriet. <tab>2--3. E. A--t. *Alger, paleobot., sp. 570. Algernas paleobotaniska och geologiska betydelse har på senare tider kommit mera i förgrunden. Dels har man funnit fossila kalkalger i åtskilliga geologiska formationer, däribland i de mycket gamla algonkiska bildningarna, dels har man funnit dem uppträda bergartsbildande i större skala, än man förr vetat, så t. ex. i Sveriges kambrosilur, flerstädes på Gottland och vid Bjärsjölagård i Skåne, och i yngre formationer, t. ex. i tertiär, där Lithothamnium-arter uppbygga hela kalkstenslag. Se f. ö. Kalkalger. <tab>K. A. G. *Alger, R. A., blef 1902 senator för Michigan och dog 24 jan. 1907. *Algeriet. Enligt senaste beräkningar omfattar A. 575,289 kvkm. och indelas i egentliga A. och Sydterritorierna (Territoires du sud), hvilkas storlek och folkmängd (1921) framgå af följande tabell å sp. 123--124. Sydterritorierna äro: Aïn-Sefra (hufvudort Aïn-Sefra), Oaserna (les Oasis; hufvudort Ouargla), Ghardaïa (hufvudort Laghouat) och Touggourt