361 Atterbom-Audacter calumniare, semper aliquid hæret 362 sikteori, började 1908 skrifva orkesterverk och stu- derade 1910-11 komposition för A. Hallen vid konservatoriet. A. företog 1911 och 1913 studie- resor i Tyskland och har från 1912 dirigerat orkesterkonserter i Göteborg, Stockholm, Malmö, Berlin, Wiesbadeci och Wien. Han åtnjuter ett statens tonsättarstipendium sedan 1911, är sedan 1916 kapellmästare vid Dramatiska teatern och sedan 1919 musikrecensent i "Stockholmstidnin- gen". - A. är framför allt symfoniker. Till hans 4 symfonier, i h moll, f dur, d dur (Västkustbilder) och Sinfonia piccola (denna byggd på svemska folk- låtar), har kommit en 1922 fullbordad 5:e (Sinfonia funebre, i d moll). Redan de första buros af fasthet och bredd i linjerna, genomförd temabehandling och yppig instrumentation. Nationellt tycke eger hans musik genom em naturromantik, som också ej sällan anknyter till svensk folkton, om den än i vissa yttringar förråder påverkan af Sibelius, De- bussy och annan ny ex- och impressionism. Böjelse för orkestrala kraftutbrott och patetisk öfverdrift stör stundom den konstnärliga jämvikten. Hans symfonier ha spelats ganska mycket äfven i utlandet (i flera af kontinentens musikcentra och i Amerika). I kantaten Järnbäraland (1919) tecknade A. med god verkan bergslagsfolkets arbete och gamman. Hans 2-aktsopera Harvard harpolekare (uppf. på K. teatern s. å.) innehåller åtskillig stark musik, men dess af A. själf skrifna librett är otillfreds- ställande, öfriga arbeten äro Rapsodi för piano och orkester (öp. 1), Adagio och scherzo för stråk- kvartett, konsertuvertyr, violinkonsert, violoncell- konsert (öp. 21), rekviem, stråkkvartett (i moder- nistisk stil; utg. af Musikal, konstföreningen), Festmarsch och Festpolonäs för orkester, 2 färg- starka Höstballader för piano, pamtomimbaletten Per Svinaherde (uppf. 1916), baletten De fåvitska jungfrurna, Fantastiska danser samt sinnrik scen- musik till skådespelen "Jefta", "Envar", "Per- seus och vidundret", "Stormen", "Turandot", "Syster Beatrice" och sagospelet "Mats och Petter". 1. K. A. V-g. 2. E. F-t. *Atterbom, P. D. A., dog i Stockholm. Hans namnteckning meddelas å pl. IV till art. Auto- graf. A:s bref till "Euphrosyne" publicerades 1906 i "Samlaren" af J. Mjöberg, hans bref till Schelling ibid. 1918 af R. G:son Berg. 1911 utgaf hans dotterdotter Hedvig A.-Svensson Atterboms bref till sin fästmö. Jfr K. Santesson, "Atterboms ungdomsdiktning" (1920). A'ttidæ, zool. Se Hoppspindlar. 'Attigny, numera stad med 1,100 inv. (1922), intogs under Världskriget af tyskarna (3:e armén, v. Hausen) 31 aug. 1914 under framryckningen mot Marne och förblei i tysk ego ända till 12 okt. 1918, då staden, i samband med de allierades offensiv och tyskarnas återtåg öfver Aisne, ut- rymdes, hvarefter den utsattes för ett våldsamt bombardemang, som lade den i ruiner. I slutet af okt. besattes A. åter af fransmännen (4:e armén, Gouraud; jfr Världskriget, sp. 243). H. J-dt. Attikisten. tillnamn. Se Mö i ris. Attleborough [ä^tlbere] 1. Attleboro, stad i Massachusetts, Förenta staterna, 62 km. s. v. om Boston. 19,731 inv. (1920). Stor tillverkning af ur, juveler, bomullsvaror, maskiner och läder. Berömdt sanatorium. B- A-t. *Attmar, socken, nu i Medelpads västra dom- sagas tingslag. * Attraktion. 1. Äfven ljuset attraheras. Jfr Relativitetsteorien. Attribuèra (fr. attribuer), tillskrifva, tillerkämna (om ovissa upphofsmän till något konstverk, någon skrift o. d.). - Subst. Attributiön. Attus, zool. Se Hoppspindlar. Atwater [ä^åte], W i l b u r O l i n, amerikansk fysiolog, f. 1844, d. 1907, blef 1873 professor i kemi vid Wesleyan university i Middletown, Connecticut, och var där direktör för Connecticut (Storrs) Agricultural experiment station. A. ut- förde omfattande undersökningar af födoämnen och fodermedel samt kosten inom olika klasser, yrken och åldrar af den amerikanska befolkningen. Tills, med F. G. Benedict och E. B. Rosa konstruerade han en respirationskalorimeter (1897), som möj- liggjorde en samtidig bestämning af kroppens värmeproduktion och beräkning af energiomsätt- ningen i kroppen (jfr Ämnesomsättning), - den första apparaten af detta slag för försök på människa. Resultaten af dessa undersökningar äro publicerade i Bulletin n:r 136 of Office of experiment stations of the United states depart- ment of agriculture samt i "Ergebnisse der phy- siologie" (3:e arg., 1904). J. E. J-n. Atypus, zool. Se Minörspindlar. Atzgersdorf, by i prov. Nedre Österrike, repub- liken Österrike, 6 km. s. v. om Wien, 210 m. ö. h., vid den lilla floden Liesing och järnvägen Wien-Trieste. 9,410 inv. (1920). A. bildar nästan en förstad till Wien. Tillverkning af pianon, metall- och galanterivaror, gasbelysnings- artiklar samt läder, färger, siden, bomull och tvål. E. A-t. *Aube, bör vara A u bo [åbe], J. P., dog 23 aug. 1916 i Cape Breton. Hans Gambettamonument finns afbildadt i art. Gambett a. Auberive [åbriV], by i franska dep. Marne, vid Suippe, omkr. 25 km. ö. om Reims. Under Världskriget utgjorde A. och höjdpartiet n. därom vid flera tillfällen en brännpunkt för striderna på västra delen af Champagnefronten, besatt på tyska sidan af 3:e armén till 12 april 1917, därefter af l:a armén och på franska sidan af l:a armén till början af okt. 1914 och sedermera af 4:e armén. Särskildt hårda strider egde rum 26 sept. 1914, 25-27 sept. 1915 (under höstslaget i Cham- pagne) och 17-22 april 1917 (se Världskri- get, sp. 185_och 219). II. J-dt. Aubert [åbär], Étienne. Se Innocen- t i u s VI. *Aubert. - 5. Andreas A. dog 10 maj 1913. Efter hans död ha utkommit Norsk kultur og norsk kunst (samlade studier 1917) samt ny revide- rad upplaga af monografier af J. K. Dahl (1920). *Aubert, J. E., dog 2 juni 19C6 i Paris. Aubigny [åbinji],- hertig af. Se Lennox l, 3 och 4. *Aubry-Lecomte föddes 1787. *Auchenia, zool. Se äfven Kameldjuren, sp. 712. *Auckland. 1. Provinsen ("provincial district") hade 333,424 inv. 1920. - 2. Staden A. hade 144,646 inv. 1920.