371 Aulacoceras-Aulén 372 tioner, ha ytterligare några fall gjorts till före- mål för behandling genom senare privaträttslig lagstiftning (1905 om köp och byte af lös egen- dom, 1914 om kommission). Enligt köplagens 34 § är exempelvis en säljare, då köparen ej afhämtar eller mottar det sålda godset eller eljest genom dröjsmål föranleder, att det ej blir till honom ut- gifvet, under vissa förutsättningar berättigad (enligt 35 § understundom skyldig) att låta godset säljas å offentlig auktion, för köparens räkning, men utan att dennes samtycke erfordras till försäljningen. - Vidare äro att märka vissa bestämmelser i den lagstiftning, som numera gäller till förhindrande af bolags och föreningars samt utlänningars för- värf af fast egendom m. m. (se Norrlands- frågan, sp. 1495, och Utlänning, sp. 119). Denna lagstiftning tillåter undantagsvis de ifråga- varande "förbjudna rättssubjekten" att förvärfva fast egendom, nämligen medelst inrop å exekutiv auktion, under föreskrift att sålunda förvärfvad egendom skall ånyo af yttras inom viss tid. Un- derlåtes emellertid detta från f örvärf vårens sida, skall egendomen i regel säljas tvångsvis genom myndighets försorg, i huivudsak enligt de för exekutiv auktion gällande reglerna (lagar 4 maj 1906, 6 §, och 30 maj 1916, 7§). - Beträffande pantauktion å lös egendom, som tillhör kon- kursgäldenär (se Panträtt, sp. 1471), är nu- mera att hänvisa till 1921 års konkurslag 73 §. Om konkurs auktion på föranstaltande af konkursförvaltaren stadgas i samma lag 70 §. Hvad angår konkursboets fasta egendom fordras icke vidare inteckningshafvares samtycke till dess försäljning utan exekutiv auktion. Annan försälj- ning lämnar nämligen numera inteckningshafvares rätt orubbad. Ang. exekutiva auktioner märkas till en början vissa förändringar rörande auktionsförrät- tarna. Utmätningsman (se d. o.) å landet är numera landsfiskal; denne eger icke själf sätta annan man i sitt ställe såsom auktionsförrättare. Auktion å utmätt fast egendom äfvensom större fartyg skall på landet förrättas antingen å lands- kansliet inför länsstyrelsen eller på annan plats (såsom tingsstället i orten) genom särskildt förord- nad förrättningsman, som ofta är landsfogden i länet. Beträffande fastighetsexekutionen till- kommo viktiga nyheter enligt lag 11 okt. 1912 om ändring i vissa delar af Utsökningslagen (jfr Panträtt, sp. 1472). Såsom i hufvudarbetet, sp. 422, framhållits, var den äldre rätten otill- fredsställande särskildt därutinnan, att försäljning af utmätt fastighet skedde, äfven om köpeskillin- gen ej lämnade tillgång till gäldande af någon del af den fordran, hvarför fastigheten blifvit ut- mätt eller dömd i mät. Häri har nu gjorts änd- ring. Exekutiv auktion å fast egendom leder i regel icke till försäljning, där ej en köpeskilling bjudes, som minst svarar emot det för hvarje auk- tion bestämda s. k. lägsta budet, d. v. s. öfver- stiger summari af de intecknade eller eljest vid egendomen häftande fordringsbelopp, som enligt förmånsrättsordningen (se Förmånsrätt) ha bättre rätt än den fordran, för hvars gäldande försäljningen eger rum, tillika med kostnaderna lör det exekutiva förfarandet (Utsökningslagen 113 § i ny lydelse). Och om i enlighet härmed försäljning sker, äro inteckningshafvare med sådan bättre rätt i allmänhet icke skyldiga att mottaga, liksom ej heller berättigade att lordra, betalning för icke förfallna kapitalbelopp (117 §). Dock skola oftast intecknade belopp, för hvilka den för- sålda fastigheten svarar gemensamt med andra egendomar, betalas kontant, liksom äfven belopp, hvilka tillkomma utmätningsgäldenären själf, resp. fastighetsegarens konkursbo, på grund af inteck- ning, som icke alls eller icke till fullo utgör sä- kerhet för annan persons fordran (se Panträtt, sp. 1472). På grund af det anförda blir ofta det belopp, som en inropare af fast egendom å exe- kutiv auktion har att kontant gälda, afsevärdt mindre än enligt den tidigare gällande ordningen (jfr 125 §). Då det uppenbarligen är nödvändigt, att lägsta budet fastställes före utropet, har det ej längre varit möjligt att till köpeskillingslikvi- den (se d. o.) låta anstå med utredning af de fordringar och andra rättigheter, som kunna ha anspråk på betalning ur den försålda fastigheten eller eljest böra iakttagas vid det exekutiva för- farandet, utan en sådan utredning har måst åläg- gas auktionsförrättaren, som har att verkställa densamma antingen vid auktionstillfället före ut- ropet eller vid ett särskildt borgenärssammanträde någon dag före auktionen. Utredningen resulterar i uppgörandet af en borgenärsförteckning (107 §). Felaktigheter i denna skola emellertid, om de icke äro af görande för själf va försäljningsvillkoren, icke kunna föranleda, att auktionen förklaras ogiltig (jfr § 131; om tid för klagan öfver auktionen se §§ 202 och 213). Kommer försäljning ej till stånd på grund däraf, att vid auktionen bud ej göres eller jämlikt föreskrifterna om lägsta bud m. m. ej må antagas, kan utmätningssökanden be- gära ny auktion, men om äfven denna blir resul- tatlös, skall man ej fortsätta med nya försäljnings- försök. I dylikt fall kan egendomen bli föremål för tvångsförvaltning (se d. o.). Jfr Alexanderson, "1912 års lagstiftning cm exekution i fast egendom" (2:a uppl. 1921). B. B-l. Aulacoceras, paleont. Se Trias-syste- met, sp. 704. Aulaco'didæ, zool. Se Gnag ar e. Aulacus, zool. Se Eva ni i dæ. Aulax, zool. Se Gallsteklar, sp. 643 o. 645. Aulén, Gustaf Emanuel Hildebrand, teolog, f. 15 maj 1879 i Ljungby, Kalmar län, blef student 1896, filos. kandidat 1899, teol. licen- tiat 1906 och docent 1907 i teol. encyklopedi, 1910 i dogmatik och moralteologi, allt i Uppsala. A. prästvigdes 1907 och utnämndes 1913 till professor i systematisk teologi vid Lunds universitet. 1915 promoverades han i Uppsala till teol. doktor. A. har utöfvat liflig författarverksamhet dels rörande dogmernas och teologiens historia, dels på det rent systematiska området. Bland hans många utgifna skrifter märkas H. Reuterdahls teologiska åskådning med särskild hänsyn till hans ställning till Schleiermacher (1907, docentafh.), Den kristna tankens tolkning av Jesu person (1910), Till be- lysning av den lutherska kyrkoidén (1912), Uppen- barelse och historia i den nutida teologien (1912),