375 Aurén-Austin 376 stinabilder (1913), Jesu Messias-medvetande (1918) och Evangeliernas uppkomst (1921). E. M. B. * Aurén, J. A., erhöll afsked 1906 och dog 7 okt. 1911 i Norrköping. Han författade äfven den prisbelönta skriften Iakttagelser rörande negatio- ner i modersmålet (i "Sv. akad:s handl. ifrån år 1886", d. 22, 1907). Aurén, Tycho Emanuel Ericson, fysi- ker, lärare, f. 19 april 1870 i Hässjö socken, Västernorrlands län, blef student 1890 och stu- derade vid Stockholms högskola och vid Upp- sala universitet, där han 1901 blef filos. doktor. Han tjänstgjorde 1892-1906 vid telegrafverket, var lärare vid Sjökrigsskolan samt Artilleri- och ingenjörhögskolan 1903-C6, vardt lektor vid Norr- köpings högre allm. läroverk 1906 och är lektor vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm sedan 1913. A. har i Vet. akad:s och Nobelinstitutets publikationer, i lärda tidskrifter m. m. meddelat resultaten af sina ingående fysiska undersökningar, bl. a. Om zinks lösningshastighet i sura lösningar (1897), The absorption of X-rays (1919) o. a. bidrag till forskningen öfver röntgenstrålarna och atombyggnaden. I Nordisk familjebok har han skrifvit en mängd artiklar i fysik. Han har utarbe- tat Fysikaliska laborationsuppgifter för gymnasiet (I-II, 1910-11). Aurenaberget, ett 437 m. högt berg i Ekshärads socken, Värmland, ö. om Klarälfven, 10 km. n. om Edebäck. O. Sjn. Auricula, anat. Se Hjärtat, sp. 863. Auricularia auricula Judæ, bot. Se Judasörat. Auriculariaceæ, bot. Se Basidiomycetes. Auricularia-larven, zool. Se Tagghudingar, sp. 279. Aurignacien [årinjasiä'], arkeol., en efter staden Aurignac uppkallad epok inom paleolitiska perioden (se d. o., sp. 1282 o. 1286, och Paleolitisk konst). Aurium, stad. Se Orense 2. *AurivilIius. - 3. Magnus A. blef 1709 Karl XII:s biktfader, preses i fältkonsistoriet och öfverhofpredikant. Han deltog i riksdagarna 1719, 1720, 1726, 1731, 1734 och 1738. I Uppsala universitetsbibliotek förvaras i manuskript 7 bd predikningar af A., hållna i Polen, Ryssland, Tur- kiet och Sverige. Se "Sv. biogr. lex.", II (1920). Aurland, härad och pastorat i Sogn og Fjordane fylke, vid södra sidan af Sognefjorden, Norge. 1,455,95 kvkm. 2,203 inv. (1920). Boskapskötsel är hufvudnäring. K. G. G. Aurlandselv, vattendrag i Sogn, på Sognefjordens södra sida, inom Sogn og Fjordane fylke (före 1919 Nordre Bergenhus amt), Norge, bildas af en mängd sjöar och glaciärer på fjällen n. om Finse, flyter först åt n., sedan åt n. v. och faller ut i Aurlandsfjorden, en arm af Sognefjorden. Flodområdet är 760 kvkm. Om vattenkraften och utbyggning se Aurlandsfallen. Laxfisket är gifvande. K. G. G. Aurlandsfallen i Sogn, Sogn och Fjordane fylke, Norge, ha en fallhöjd af 850 m. och kunna utbyggas till 250,000 turbinhkr, förutom det, som kan utbyggas i vattendraget; sammanlagdt omkr. 300,000 turbinhkr. Denna kraftkälla är en af de största i Norge; A.-b. Aurlandsfaldene, stiftadt 1916 med ett kapital af 1,6 mill kr., har (1922) under utarbetning planer för dess utnyttjande. En mindre, provisorisk kraftanläggning skall snart påbörjas. M. H. Aurora australis, lat., meteor., sydsken l. södersken. Se Norrsken, sp. 1. Aurorafjärilen, zool. Se Pieridæ. *Aurora-orden i Stockholm återupplifvades under samma namn i nov. 1920 och är afsedd att ega en något mera fast och allvarlig läggning. Aursjön. Se Aura, flod. Suppl. Aurskog, norskt härad. Se Urskog. Aursunden, insjö i Norge, n. ö. om Röros, 44 kvkm. stor, 696 m. ö. h., afvattnas genom Glommen, hvars början vanligen räknas från utloppet ur A. Största djupet är 36 m. K. G. G. Ausa-Konoma, missionsstation. Se Mission, sp. 675. Aus der tiefe seines bewusstseins [tīfe sa'jnes bevo'stsajns], ty., "ur djupet af sitt medvetande", ofta ironiskt brukadt uttryck om ensidigt teoretisk konstruktion af faktiska ting och förhållanden utan fack- eller erfarenhetskunskap om dem. Au sérieux [å seriö]. Se Sérieux. *Ausius. - 2. Håkan A. dog 1653. Att han var broder till A. l, har ej kunnat verifieras. Austad, härad och socken i Vest-Agder fylke (f. d. Lister og Mandal amt), ö. om Farsund, Norge. 43,68 kvkm. 1,048 inv. (1920). Fiske, särskildt hummer-, och jordbruk äro hufvudnäringar. K. G. G. Aust-Agder fylke, fr. o. m. 1919 namn på Nedenes amt (se d. o.), Norge. *Austen, Jane. Bland hennes anonymt utgifna 6 romaner är Pride and prejudice (skrifven redan 1797, tryckt 1813; sv. öfv. "Stolthet och fördom", 1920) den mest omtyckta, ehuru väl Mansfield park (1814) och "Emma" äro konstnärligt mera betydande. Hennes Works utkommo 1908 i 10 bd. Se arbeten om henne af Mitton (1905) och Austen--Leigh (1913). Austevoll, härad och pastorat i Hordaland fylke (f. d. Söndre Bergenhus amt), s. om Bergen, Norge. 82,47 kvkm. 2,857 inv. (1920). Fiske är hufvudnäring. K. G. G. Austin [å'stin], John, engelsk rättslärd, f. 1790, d. 1859, var som yngling officer 1806-12, stude- rade därpå juridik och var 1818-25 praktiserande advokat och 1826-32 professor i juridik vid Uni- versity college i London, där ham började sina högt skattade föreläsningar 1828 efter ett par års studie- vistelse i Tyskland. Som kunglig kommissarie för pröfning af öbefolkningens klagomål vistades A. 1836-38 på Malta, bodde därefter som privatlärd först i Tyskland och sedan i Frankrike till 1848, då han återvände till England. A. utgaf 1832 sitt berömda, på de nyssnämnda föreläsningarna byggda, rättsfilosofiska arbete Province of jurisprudence de- termined (2:a uppl. 1861), hvari han sökte upp- draga gränslinjer mellan den juridiska rätten och moralen. Postumt utgåfvos af R. Campbell hans Lectures on jurisprudence (2 bd, 1869; ny uppl. 1911). Jfr W. J. Brown, "Austinian theory of law" (1906; en sammandragen, kommenterad edi- tion af några bland A :s föreläsningar). V. S-g.