529 Belysningstjänst-Benckendorff 530 gar, automobiler, fartyg o. d. (Se A G A -1 j u s. SuppL, och, i fråga om gasackumulatorer, L y s- g a s.) - L y s g a s e n (se d. o.) vann under 1800- talet stor utbredning. Mot slutet af denna tid upp- trädde den elektriska belysningen som en effektiv konkurrent. Den genom gasglödljuset vunna väsent- liga besparingen i gasåtgång gjorde åter gasbelys- ningen konkurrenskraftig emot de första praktiska elektriska glödlamporna, koltrådslamporna. När se- dermera de elektriska metalltrådslamporna fram- kommo och fulländades, omkastades åter ställningem. Gasbelysning har ännu en viss användning i sten- kolsrika länder, men undantränges alltmera af den elektriska belysningen, som i vattenkraftrika länder är allenarådande. Edisonska glödlampan hade vid sidan af epokgörande fördelar olägenheten af en rätt stor energiförbrukning (omkr. 3 watt pr normalljus). Som den elektriska ljusbågen uppvisade väsentligt lägre energiförbrukning, bl ef den föremål för konstruk- törernas lifliga intresse, och båglampor fingo om- fattande användning för belysning af större loka- ler, gatubelysning, strålkastare och dylika ända- mål. Genom irapregnering af ljusbågskolen med metalloxider erhölls ytterligare förbättrad ekonomi (Bremerlampan, flamljuslampan m. fl.). Emeller- tid arbetades under tiden intensivt på glödlampans förbättring i ekonomiskt hänseende. Stora förvänt- ningar väckte Nernstlampan, som bestod af en glödkropp af metalloxid, hållen glödande med elektrisk ström. Den hade fördelen af låg energi- förbrukning, men led af den olägenheten, att glöd- kroppen, som ej blef ledande förrän vid hög tem- peratur, måste "tändas" medelst en särskild anord- ning. Nernstlampan fick därför endast en rätt be- gränsad användning och undanträngdes snart af de nya metalltrådslamporna med derps goda ekonomi, parad med hållbarhet. Metalltrå- den framställdes till en början genom sprutning af en degig massa, sedermera genom dragning af me- tallen, hvarigenom hållbarheten väsentligt stegra- des. Ljusekonomietn ökades till l watt pr normal- ljus. Det senaste framsteget karakteriseras af me- talltrådens inneslutande i en kväf gasatmosfär, hvarigenom temperaturen kan höjas och ljusut- bytet stegras - halfwattslampor. Metalltrådslam- porna ha för vanliga belysningsändamål numera ut- trängt alla andra slag af elektriska lampor, äfven båglamporna, då de kunna utföras äfven i stora enheter, på tusentals normalljus. - H e w i 11- lampan, som är ett långt, med kvicksilfveråmga fylldt rör och som brinner med violett ljus, lämpar sig för fotografiska arbeten och har liten energiför- brukning. - Glimljuslampan är en annan gasglödlampa med god ekonomi. A. E-m. Belysningstjänst, krigsv., sammanfattningen af de åtgärder, som ha till hufvudsakligt ändamål att under den mörka delen af dygnet belysa anfalls- fältet framför en försvarsställning eller en fästnings- front, äfvensom att underlätta eller möjliggöra ar- tillerieldens afgifvande under mörker, särskildt mot fientliga luftfartyg (flygplan och motorballonger). Belysningstjänsten utföres antingen af särskilda fält- belysnings- eller strålkastarafdelningar (vanligen tillhörande ingenjörtrupperna) eller ock af trupperna själfva. Den egentliga belysningsmaterielen utgöres af (tunga och lätta) strålkastare, l y s- pistoler, lysraketer, lysbomber och lysgranater samt fältfacklor, de sist- nämnda företrädesvis för belysning af slagfält, för- bandsplatser, fältsjukhus, provianteringsplatser o. d. - De första fältbelysningsafdelningarna torde ha uppsatts af engelsmännen under boerkriget 1899- 1902. Sedermera ha sådana organiserats inom de flesta arméer. Inom svenska armén uppsätta ingen- jörtrupperna vid mobilisering ett visst antal dylika afdelningar med tunga strålkastare, öfrig belys- ningsmateriel handhas af trupperna själfva. Sålunda finnes bl. a. i fält vid hvarje infanteriregemente en belysningsafdelning med lätta strålkastare. H. J-dt. *Belza, W., dog 1913. Belägringskanon. Se Kanon, sp. 778. Bembex, zool. Se Bogsprötare och Rof- s t e k l a r med fig. Bembidium, zool. SeJordlöparfamiljen. Bèmont [-må'], Charles, fransk historiker, f. 16 nov. 1848 i Paris, docent och efter G. Monod (1912) en af "directeurs d'études" vid École pratique des hautes études, sekreterare vid "Revue historique" (1876), som han sedan diri- gerat i förening med först Monod och sedan 1912 Ch. Pfister, har skrifvit bl. a. Simon de Montfort (1885; prisbelönt af Franska akad.), Englands historia 395-1185 i d. I-III af Lavisse och Rambauds "Histoire générale". Men hans förnäm- sta verk är utgifningen af "Róles gascons" (3 bd, omfattande åren 1242-1307; 1896-1906; belönt med ett prix Gobert 1907), engelska förvaltningens i Gascogne arkiv (omfattande tiden 1242-1460). B. är led. af Institutet (1919). Bemoostes halipt [-mas-], ty. Se of ver lig- ga r e. *Ben. Om konstgjordt ben se Konstgjorda lemmar, Suppl., och Träben. Benadir, namn på italienska Somalikusten n. ö. om Jubafloden, äfven på kolonien Södra Italienska Somalilandet (se Somalilandet, äfven Suppl.), förr benämnd kolonien Benadir. Det öfverlämnades 1892 af sultanen af Sansibar till italienska Benadirbolaget och afträddes formligen 1905 mot ett skadestånd till italienska regeringen. De viktigaste hamnarna äro Mogadischo (14,000 inv.), där guvernören residerar, Merka och Barawa. O. Sjn. *Benares. -- 3. Skyddsstat i Brittiska Indien, Förenade provinserna, skapad 1910 därigenom, att maharajan upphöjdes till regent öfver sina familjedomäner. 1919 införlifvades äfven staden Ramnagar, som tillhörde maharajan, med statens område, som nu (1922) har omkr. 2,570 kvkm. med 358,528 inv. *Benavente, J., fick 1922 Nobelpriset i lit- teratur. *Benckendorff. - 5. Alexander von B., hade som rysk am- bassadör i London be- tydande andel i till- komsten af den engelsk- j. Benavente.