Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benedicks-Bruce ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
homogeneous electrothermic effect (i "Ing. vet. akad:s
handl.", 1921), belönt med fraoiska vet. akad:s
"Prix Wilde" 1922, samt artiklar i Nordisk
familjebok. Se f. ö. den utförliga bibliografien till art. om
B. i "Sv. biogr. lexikon", III (1921).
*Benedicks-Bruce, Karolina Maria, är
dotter till den i art. Benedicks, Suppl., om-
nämnde Edvard Otto B.
*Benedictsson, Viktoria Maria. Hennes
Samlade skrifter utkommo i 7 bd 1918-20, utgifna
af A. Lundegård, hvars "V. B. En själfbiografi"
utgafs i 2:a, tillökta uppl. 1908. Han offentliggjorde
1902 en roman, "Elsa Finne" (2:a uppl. 1903), i
h vilken efterlämnade, starkt subjektiva själf biogra-
fiska dokument af fru V. B. ingå. - Bref från
henne till Karl och Matti af Geijerstam utgåfvos
1909, "Ernst Ahlgren och Esseide. En brefväxling"
utgafs 1910 af Sigrid Leijonhufvud. Jfr J. Land-
qvist i "Essayer" (1913), M. Feuk, "E. A."
(s. å.), J. Mortensen, "Fram Eöda rummet till sekel-
skiftet", I (1918), och Book i "Sveriges moderna
litteratur" (1922).
*Benedictus Olai, den förste inf ödde svensk, som
varit med. doktor, återkom till Stockholm 1561 och
blef s. å. läkare vid hofvet. Se 0. Hult, "Vil-
helmus Lemnius och Benedictus Olai, lifmedici hos
Erik XIV och Johan III" (1918).
Benedikt XV (lat. Benedictus, it. Benedetto),
påfve 1914-22, hette Giacomo della Chiesa,
f. i en greflig familj 21 nov. 1854 i Pegli invid
Genua, d. 22 jan. 1922 i Rom. Han fick sin
utbildning bl. a. i den kyrkliga adelsakademien
och kunde som lärjunge af denna göra
anspråk på diplomatisk karriär. När Rampolla
1883 for till Madrid som nuntie, åtföljde
han denne; han återvände med honom, när
han 1887 blef statssekreterare, och blef
1901 en sorts understatssekreterare. Som
anhängare af Rampollas politik drog han ej jämnt
med Pius X och flyttades från kurian genom
att 1907 utnämnas till ärkebiskop i Bologna.
Där visade han intresse och varmt hjärta af ven
för de rent pastorala uppgifterna. 25 maj 1914
upphöjdes han till kardinal. Knappt mer än 3
månader senare valdes han, 3 sept. 1914, till
påfve, säkerligen ej minst på grund af sin ådaga-
lagda politiska smidighet, hvilken under Världs-
kriget väl behöfdes för kyrkans ledning. Till kar-
dinalstatssekreterare tog han Ferrata och efter
dennes snart inträffade död den 1907 till kardinal
kreerade italienaren Pietro Gasparri (f. 1852). B:s
regering präglades naturligtvis af Världskriget och
dess fortsättning i annan form genom frederna. Det
är otvifvelaktigt, att han med stor skicklignet
manövrerade katolska kyrkan genom alla svårig-
heter; så inhöstade den ock bredvid sådana för-
luster som Habsburgsmonarkiens sammanstörtande
och proklamerandet af en påfvefri tjechisk natio-
nalkyrka (11 jan. 1920) vinster såsom det katolska
Polens återuppståndelse, den politiskt ledande ställ-
ningen i Tyskland, officiell diplomatisk förbindelse
med Tyska riket, England etc. och slutligen det
begynta återknytandet af de officiella förbindel-
serna med Frankrike. Kanoniseringen af Jeanne
d’Are maj 1920 bidrog att stärka påfvens infly-
tande hos fransmännen. Af ven i Italien begynte
B. utjämning mellan Vatikanen och italienska sta-
ten framför allt genom upphäfvandet 1919 af bullan
"Non expedit" (se d. o.). Under och efter kriget
uträttade B. ett stort verk för att mildra nöden
och lidandena och sökte medla mellan fienderna.
I sin inre kyrkopolitik fullföljde han Pius X:s
kamp mot modernismen och protestantismen; en
ökad aggressivitet har här på sistone gjort sig märk-
bar äfven i Norden. Sitt intresse för bibeln visade
han genom att redan i nov. 1914 tillsätta en påflig
kommission för "Vulgatas revision och emenda-
tion". 1917 utbyggde han Pius X:s stora kurie-
organisation genom flera ändringar i kardimalkon-
gregationerna. 29 juni 1917 promulgerades den
nya kanoniska lagen, hvarpå ett så långvarigt och
stort arbete nedlagts; den trädde i kraft 19 maj
1918. I Sverige har man redan haft känning af
dess stränga bestämmelser rörande blandade äk-
tenskap. Det kyrkliga organisationsarbetet har
också fortgått; bl. a. har Finlands katolska kyrka
af skilts till ett själf ständigt apostoliskt vikariat;
den holländske biskopen Diepen leder 1921 när-
mast Nordens katolska förhållanden. – Se Hj.
Holmquist, "Påvedömets historia 1800-1920" (1920).
Hj. H-t.
Benedikt, Moriz, österrikisk tidningsman, 1.
1849 i Quastchitz, Mähren, d. 1920 i Wien, vardt
1872 medarbetare och 1881 utgifvare af "Neue
freie presse", hvars hufvudegare han småningom
blef och som han ledde i anti-tjechisk anda.
*Bertediktin-likör. Se Munklikör.
Benediktsson, Einar, isländsk politiker,
tidningsman och skald, f. 1864, son till Benedikt
Sveinsson (se Island, sp. 944), juris kandidat
vid Köpenhamns universitet 1892, advokat vid
landsöfverrätten i Reykjavik, utgaf 1896-98 det
radikala bladet "Dagskrá", utnämndes 1905 till
syssloman i Rangárvalla-sysslan, men lämnade
efter en kortare tid sitt ämbete och har sedan
egnat sig åt affärsverksamhet och varit ombud för
engelska firmor, som ha satt in kapital i företag
på Island. Då den s. k. l andvar nar f lokkur ("landt-
värnsflocken") 1902 bildades för att motarbeta den
tillämnade författningsreformens stadgande om is-
ländske ministerns ledamotskap af danska stats-
rådet och de isländska ärendenas föredragning där,
var B. en af dess ledande krafter. Äfven på senare
år har han varit politiskt verksam i radikal rikt-
ning. Hans litterära alstring utgöres af två lyriska
diktsamlingar, Hafblik (Hafsglans) 1906 och Hran-
nir (Böljor) 1913 samt en öfv. af Ibsens "Peer
Gynt" (på isländska Pjetur Gautur) 1901. De
vittna om omisskännlig skaldehåg och stort välde
of ver uttrycksmedlen. Hans styrka ligger mera i
återgifningen af intryck än i själfva tankeinnehål-
let. Naturstämningar öfverför han lefvande starka
på läsaren, och han har en sällspord förmåga att
i själfva ordvalet få fram en suggestiv ljudharmoni.
Med framgång har han i "Hrannir" upptagit de
gamla "rimornas" form och anda. Ehuru han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
