113 Chiracanthium nutrix-Chlorosplenium 114 men tillämpade dem med full frihet efter sin egen personliga smak och utvecklade dem på ett dristigt och själfständigt sätt - det gäller såväl hans götiska som hans kinesiska möbler med deras smidiga, känsligt mjuka och lätt böjda linjer. I hans verk har man spårat den moderna engelska möbelsmakens första grodd. Hans verkstad arf des af hans son, Thomas C. d. y., f. omkr. 1750, d. dec. 1822 eller jan. 1823, och hans stil upptogs, efterbildades och fördes vidare såväl i England som i andra länder, särskildt i Nord-Amerika, Nord-Tyskland, Danmark och framför allt i Norge, där "chippendalestilen" flitigt odlades. G-g N. Chiracanthium nutrix, zool. o. toxik. Se Sp indel gif t, sp. 725. Chirogale, zool. Se H a l f a p o r, sp. 1079. Chirologi. Se K ir o lo g i. Chirolophis, zool. Se SI em f i sk ar. Chiromachäeris mo^achus, zool. Se Munk-sammetsfågeln. Chiromantl. Se K i r o m a n t i. *Chiromo, i det sedan 1907 Njassaland benämnda Brittiska Central-Afrika, har numera järnväg till Blantyre, i n. (130 km.), och till Chindio, vid Sambesi, i s. (77 km.); från det midtemot Chindio belägna Mutarara öppnades april 1922 järnväg till Beira. Chirono'mid3e, Chironomus, zool. Se Fjädermyggor. Chiroplastik. Se K i r o p l a s t. Chi-shima, jap., Kurilerna (se d. o.). Chisholm [tʃi'səm], Hugh, engelsk tidningsman och encyklopedist, f. 22 febr. 1866 i London, graduerades 1888 i Oxford och studerade därpå juridik, var 1892--97 biträdande redaktör och 1897--99 ord. hufvudredaktör af "St. James's gazette", skref sedan i "Standard" och "The Times", var en af de tre redaktörerna för supplementet till 9:e uppl. af "Encyclopædia britannica" (9 bd, 1902), hufvudredaktör (sedan 1903) för detta verks 11:e uppl. (29 bd, 1911) och, efter att åter ha tillhört "Times'" redaktion, för 11:e uppl:s supplement ("12 uppl.", 3 bd, 1922). Chisinau, rumänska formen för K i s j i n e v (se d. o.)'. Chita [tjitä']. Se T j it a. Chitaldrug [tʃitaldrō'g], distrikt i divisionen Nagar, staten Mysore, i Brittiska Indien. 10,774 kvkm. 564,243 inv. (1911), nästan uteslutande hinduer. Järn, bomull och hampa äro hufvudprodukter. Chittim. Se Kittim. *Chiva. 1. Efter kejsardömets fall i Ryssland (mars 1917) proklamerades i C. en republik, hvars oberoende senare erkändes af sovjetrepubliken i Moskva, med hvilken den är förbunden genom ett vänskapsfördrag af 30 sept. 1920. Chi va piano, va sano; e chi va sano, va lontano [ki- -nå], it., "den, som går långsamt, går säkert; och den, som går säkert, går långt". Chlamydobacteriäceae, löt. Se Trichobac-t e r i n e se. Chlamydomucor, löt. Se Mucorinese. Chlamydoselache, zool., ett fisksläkte hörande till Selachii (se d. o.), som skiljer sig från alla öfriga nu lefvande former af denna grupp därige- nom, att de yttre gälöppningarna betäckas af de från dessas ränder utgående hudflikarna, hvilka här äro mycket större än hos andra hajfiskar; hufvudsakligen gäller detta om den främsta, från tung-bensbågen utgående fliken, hvilken, undertill för- Chlamydoselach anguinea. (Vis nät. storl.) enad med motsatta kroppssidans, kan uppfattas som begynnelsen till ett gällock. 6 gälspringor äro för handen i st. f. 5, det hos Selachii vanliga antalet. Munöppningen ligger i främsta kroppsändan i st. f. bakom densamma på buksidan, såsom hos det stora flertalet andra hajfiskar. Kroppen är långdragen, ållik. C. har anträffats på större djup vid Japans, Australiens, Madeiras och Norges kuster. L-e. Chledorwski, Kasimir, polsk kulturhistoriker, f. 1843 i Galizien, d. 25 mars 1920 i Wien, studerade vid universitetet i Krakau, gick i österrikisk statstjänst samt nådde högt på ämbetsmannabanan. Han var en tid minister för Galizien och lefde sedan i Wien som forskare och författare. Han utgaf noveller och reseskildringar, men vann sitt rykte hufvudsakligen genom sina historie-och kulturskildringar från Italien, som utkommo i uppl. på po. och ty. i sammanlagdt 6 stora bd. Dessa föreligga äfven i svensk öfv. af E. Weer. De äro Renässansmänniskorna i Rom (1915, 2 uppl.), Barocktids-människorna i Rom (1916, 2 uppl.), Rokokomänniskorna i Rom och Italien (1917), Hovet i Ferrara (1918), Furstar och folk i Neapel (1919) och Siena (1920). Dessa omfattande kultur- och människoskildringar äro lysande alster af vidsträckt och gedigen kunskap och liffull framställningskonst, öfverrika på växlande och karaktärsfulla detaljer och på skarpt profilerade porträtt ge de åskådliga, högst fängslande inblickar i olika tiders lynnen, åskådningssätt, idévärld, lefnadssätt och vanor, från medeltiden och fram till början af 1800-talet. Kort före sin död fullbordade han ett sista arbete, De sista Valois (utkom 1922, sv. öfv. väntas 1923), där han, som titeln anger, flyttat sitt studium in på fransk mark. G-g N. Chlödio (Klodio). Se Merovingerna. *Chloretum. C. paraminobenzoyldietylamino ety-licum. Se N o v o k a i n. Chlorion, zool. Se R o f s t e k l a r, sp. 612. Chloro'chroa juniperina, zool. Se Sköld-skinnbaggar. Chlorosplenium, bot. Se äfven U g g l e v e d.