Colesberg [ka'-], stad i Kapprovinsen, Sydafrikanska unionen, 1,340 m. ö. h., 496 km. n. om Port Elizabeth och 227 km. s. om Bloemfontein, med hvilka C. förenas genom järnväg. 2,369 inv. (1918). C. var medelpunkten för viktiga militära operationer i dec. 1899 under det stora boerkriget. Colesberg Kopje [kår- kårpje] eller Colesberg Koppy, ursprunglig benämning på Kimberley-grufvan. Se K i m b e r l e y, sp. 22 (äfven i Suppl.). Coles Köp [ka7- kå'p], betydande höjd (240 m. öfver det kringliggande slättlandet) 9 km. v. om Colesberg, spelade en viktig roll under striderna omkring Colesberg i dec. 1899. H. J-dt. *Colet, L. Se D. E. Enfield, "A lady of the salons. The story of L. C." (1922). Colias, zool. Se Pieridse. *Coligny. -- 2. Gaspard II de C. Ett monument öfver honom är afbildadt å pl. "VIII till art. Paris. Collado de Veleta. Se Nevada, sp. 855. Colladon [-ladå], Jean Daniel, schweizisk fysiker, f. 15 dec. 1802 i Geneve, d. där 13 juni 1893, sedan 1834 professor vid akademien där, mätte med Sturm vätskors sammantryckbarhet (se Piezometer) och ljudets fortplantningshastighet i vatten (se L j u d, sp. 850-851). *Collan. -- 2. Karl C:s hustru Maria, f. 16 maj 1845, dog natten 17-18 jan. 1919 i Helsingfors. Collanolja. Se Kollanolja. Collatia. italisk fornstad vid Via collatina, eröfrad af Tarquinius Priscus, nu det vackra Lunghezza vid öfre Tiber (prov. Kom). C. förföll under historisk tid. J. C. Collegium musicum, lat., namn på smärre privata musiksällskap under 1600- och 1700-talen (särskildt i Tyskland och Schweiz), föregångare till de moderna konsertsällskapen. Medlemmarna i sådana collegia musica öfvade kammar- eller körmusik i förstone endast för eget nöje, men upptogo med tiden större antal medlemmar, och kretsarna utvecklades flerstädes till konsertinstitut. I Uppsala bildade professor Erik Burman (se denne och Svensk musik, sp. 1101) 1726 ett colle-gium musicum, som emellertid ej tycks ha öfverlefvat honom. E. F--t. *Collegium regium, Stockholmskollegiet. G. Bolin visar i "Johan III:s högskola å Gråmunkeholmen" (i "Sami Sankt Eriks årsbok", 1912 och 1918), att kollegiets verksamhet pågick in på 1592 och att professorernas förföljelse för opposition mot liturgien antagligen aldrig egt rum och således ej inverkat förlamande på kollegiets verksamhet. Se Isak Collijn, "Bibliotheca Collegii societatis Jesu in Suetia. Några bidrag till kännedomen om jesuiternas boksamling på Gråmunkeholmen" (i "Nord. tidskr. f. bok- och biblioteksväsen", I, 1914). *Collemaceæ, bot., bör heta Collemataceæ. Colletes, Colletinæ, zool. Se Slembin. Colletotrichum Lindemuthianum, bot., detsamma som Gloeosporium Lindemuthiänum (se Gloeosporium). *Collett. -- 4. F. J. L. B. C. dog 19 april 1914 i Lillehammer. -- 5. R. C. dog 27 jan. 1913 i Kristiania; hans sista arbete, Norges pattedyr (1912), är af grundläggande betydelse för kännedomen om den skandinaviska halföns fauna. 5. L-e. Collie [kå'li], zool. Se Hunden, sp. 1314, pl. III, fig. 4. Collier [kåliö], John, engelsk målare, f. 1850 i London, studerade där, i Paris och Mimenen, påverkades af Alma-Tadema och utställde till en början klassiska motiv, målade äfven historietaflor och på äldre dagar modernt realistiska ämnen (exempelvis Biljardspelarna, 1900). Hans färg omtalas som grell och mindre harmonisk. Som porträttmålare blef han högt ansedd (porträtt af Darwin 1882, afb. i art. Darwin, sp. 1409; Huxley 1883 m. fi.). C. utgaf äfven några läroböcker i konsten att måla. G--g N. Collier [kåliö], Price, amerikansk författare, f. 25 maj 1860 i Davenport, lowa, d. 3 nov. 1913 på Fyn, reste i Schweiz och England som yngre, studerade i Leipzig och i Cambridge, Mass., där han vardt teol. kandidat 1882 och verkade som präst till 1891, då han tog afsked. C. skref skarpsinniga studier af olika nationalkaraktärer (America and the americans from the french point of view, 1896; England and the english from an american point of view, 1909; "England och engelsmännen", 1919 ; The w est in the east, 1911, och Germany and the germans, 1913), som väckt liflig uppmärksamhet. R-n B. Collignon [kålinjå], Maxime, fransk arkeolog, f. 1849 i Verdun, d. 1917 i Paris, en tid professor i romerska och grekiska antikviteter i Bordeaux, författade bl. a. Histoire de la sculpture grecque (2 bd, 1892--96) och det värdefulla arbetet Le Parthénon (8 hftn, 1909-10). Sedan 1894 var han led. af Institutet. Collijn [kållin], Isak Gustaf Alfred, bibliograf, bokhistoriker, textutgifvare, f. 17 juli 1875 i Halmstad, blef 1893 student och 1902, på afh. Les suffixes toponymi-ques dans les langues francaise et provencale, I, filos, doktor i Uppsala, 1896 e. o. amanuens vid dess universitetsbibliotek, 1905 Lidénsk amanuens samt 1910 andre och s. å. förste bibliotekarie där. 1913 utnämndes han till förste bibliotekarie vid K. biblioteket och 1916 till riksbibliotekarie. Sina från 1893 företagna utrikesresor för språkstudier kombinerade han sedan 1903 med biblioteksforskningar och deltog som medlem af Kommission fur den gesammtkatalog der wiegen-drucke vid statsbiblioteket i Berlin under flera år i kommissionens inventariseringsresor. Det framgångsrika arbete, som C. nedlagt på det bibliografiska och särskildt på det bokhistoriska studiefältet, har satt frukt i rik produktion. (Redan i den till C:s 40-årsdag 1915 af A. Nelson utg. "Bibliographia Collijniana" uppräknas 150 nummer.) På bokväsendets intimare forskningsområde har han med lyckosamt resultat upptagit Klemmings lifsgärning och står nu som en af de främste i den renässans, som blåst nytt lif i studiet af