451 Edström-Edwards 452 gåfning - en ofta originell improvisationsförmåga, energisk typbildning, intensitet i karaktärsskildringen, en våldsamt impressionistisk teknik, där dagrars och skuggors lek kraftigt bidrog till bildens verkan. Dragning till det bisarra framträder exempelvis i verk som Eländet och Förtviflan. Bland hans tidigare arbeten äro Caliban (byst, 1901, Göteborgs museum), Den puckelryggige (byst, 1902), Gammal italiensk soldat (byst), Min hustru (byst), Satyr, Prometheus (utst. 1904), Två själar (grupp, 1905), från de närmast följande åren Moln (man och kvinna sväfvande), Befrielse (stridande Herkules), Eländet (ansikte, skrikande, Göteborgs museum), Förtviflan, Sfinx (granit), Lucifer, Högmodet, Rädslan, Lättjan, Afunden, Troll, Moderskap, Ofelia, Kvä-sar-jänta, Kristushufvud, Negerhufvud (dessa utställda 1910 och 1911), vidare porträttbyster af F. d'Ändrade, Fr. van Eeden, Knut Kjellberg, Ernest Thiel, kronprins Gustaf (1913), professor A. Rom-dahl (brons, 1914, Göteborgs museum) samt skisser till monumentala fontäner (Fiat lux, Industrien, Lo-kes besegrare m. fl.). E. är representerad på Stockholms Nationalmuseum af ett ståtligt MansJiufvud (1910) och statyetten Lille Herkules (båda i brons). Thielska galleriet eger flera af de här nämnda verken. E. har utställt flerstädes i utlandet (Italien, Berlin, Paris och London). Bland hans nyaste verk namnes Man triumphant, tre ynglingar i strid med en jätteorm, utfördt i monumental storlek (under arbete hösten 1922). G-gN. Edström, operasångerskor. 1. L i v a E. Se Järnefelt 4. Suppl. - 2. Anna E., den föregåendes syster, f. 15 juni 1884 i Vänersborg, studerade vid konservatoriet i Stockholm samt för d:r G. Bratt och i Paris 3V» år för konservatorie-professorn Edmond Duvernoy. Hon debuterade 1914 på K. teatern i Stockholm som Mimi i "Bo-héme" och har sedan 1915 varit fast anställd vid denna scen. Hennes behagliga sopran och klara, lätta diktion lämpa sig icke minst väl för fransk musik. Bland hennes roller märkas M anon, Micaela i "Carmen", Regementets dotter, prinsessan Saamcheddine i "Marouf", Margareta i "Faust", pågen i "Hugenotterna", Pamina i "Trollflöjten", Madame Butterfly och Tosca. E. F-t. *Edsvalla. Järntillverkningen är nu nedlagd. I sulfit- och sulfitspritfabriken, tills. tax. till 3,006,300 kr., sysselsättas 200 arb. Tillverkningsvärdet är 4 mill. kr. Edsviken, vik af Östersjön i östra Eds socken, Kalmar län, s. om Valdemarsvik. I densamma utfaller Vindån. Den fortsattes utåt hafvet af Kagge-bofjärden. O. Sjn. * Edvard, engelska konungar. - 7. E. VII dog 6 maj 1910 i Buckingham palace i London. Han fortfor äfven under sina senare regeringsår att spela en framträdande roll på det utrikespolitiska området. Han anses ha haft personlig andel i tillkomsten af ententen med Kyssland 1907 och bidrog väsentligt att befästa det engelsk-franska "hjärtliga samförståndet" efter 1904 års uppgörelse. Bland hans många utrikesresor med politisk innebörd må nämnas besöken i Stockholm och Kristiania 1908, mötet med Nikolaus II på Revals redd s. å. och besöket i Berlin 1909. E. hyste utpräglad personlig motvilja mot sin systerson Vilhelm II, och i Tyskland uppfattade man, särskildt efter Världskrigets utbrott och sannolikt med åtskillig öfverdrift, hans utrikespolitiska verksamhet såsom systematiskt inriktad på Tysklands "in-ringning". Olika åsikter ha i England uttalats om styrkan af hans politiska inflytande. Visst är i alla händelser, att kronans bärare genom E:s verksamhet åter kom i den personliga kontakt med befolkning och folkopinion inom Brittiska riket, hvilken försvagats genom drottning Viktorias långvariga tillbakadragenhet under senare delen af hennes regeringstid. Jfr Sidney Lees biografi öfver E. i "Dictionary of national biography" (Second supplement, I), J. Penderel-Brodhurst, "The life and times of king Edward VII" (5 bd, 1905-11), W. H. Wilkins, "Edward the peace-maker" (2 bd, 1911), och viscount Esher, "The influence of king Edward" (1915). V. S-g. 'Edvard, engelska prinsar. - 6. E. (E d w a r d Albert Christian George Andrew Patrick David), prins af W a l e s, f. 23 juni 1894 i White lodge, Eichmond park, äldste son till konung Georg V af England, fick utbildning till sjöofficer i Osborne och Dartmouth och gick 1911 till sjöss som midshipman, sedan han kort förut erhållit titlarna prins af Wales och earl af Chester. 1912-14 vistades han för studier i Oxford och gick efter Världskrigets utbrott aug. 1914 ut i kriget som underlöjtnant vid gardes-grenad j ärerna. Han var en tid från nov. s. å. adjutant åt fältmarskalk French, tjänstgjorde i Flandern, på franska fronten, i Egypten (1916) och vid lord Gåvans armékår i Italien (1917-18) samt återvände hem i febr. 1919. Aug.-dec. 1919 företog han en resa genom Canada (med besök i Washington) och mars-okt. 1920 en färd till Nya Zeeland, Australien och Västindien. Därpå följde en resa genom Indien och Burma samt till Japan (okt. 1921-juni 1922), hvarunder prinsen visade mycken takt vid de indisk-natio-nalistiska demonstrationer, som förekommo i Bombay, Calcutta, Madras m. fl. städer. Prinsens enkelhet och småleende vänlighet ha inom Brittiska rikets olika delar förvärfvat honom stor popularitet. Jfr sir H. Russell, "With the prince in the east" (1922). V. S-g. Edwardes [Vdweds], George, engelsk teaterledare, f. 1852 i Irland, d. 1915 i London, blef först föreståndare för Theatre royal i Dublin, därefter för Savoy theatre i London, ledde där från 1885 till sin död med mycken framgång Gaiety theatre, byggde vidare Daly's theatre och kom att i sin vidt-omfattande verksamhet inbegripa äfven ledningen under olika tider af Empire-, Garrick-, Duke of York-, Comedy-, Criterion- ochHicks-teatrarna. Särskilda af dessa skådebanor voro med förkärlek egnade åt operetten (E. fick vedernamnet "operettens Napoleon"), men äfven åt komedier och farser, hvarjämte han gaf moderna dramer och (såsom på Daly's theatre) Shaksperepjäser. E. F-t. Edwards [Vdweds], Julian, engelsk-amerikansk tonsättare, f. 1855 i Manchester, d. 1910 i Yonkers, staten New York, elev af Oakeley och Macfärren (se dessa), blef kapellmästare vid Covent-garden-teatern, men flyttade 1888 öfver till Amerika. Han komponerade operorna Corinne (1880), Victorian (1883), Jupiter (1892; komisk), King