Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
roterande metallcylindrar, öfver hvilka löper
ett ändlöst, omkr. 60–80 cm. bredt poleradt
metallband. På den del af metallbandet, som för
ögonblicket befinner sig i horisontellt läge,
gjutes celluloidlösningen i ett jämnt skikt. Sedan
lösningsmedlet afdunstat, hvilket påskyndas
genom särskilda uppvärmningsanordningar, erhålles
celluloiden i form af långa band, som vanligen
afdelas i längder på 120 m. De sålunda erhållna
celluloidfolierna måste uppfylla stora fordringar
beträffande transparens, klarhet, homogenitet,
renhet, smidighet och hållbarhet – fordringar,
som endast en mycket högt utvecklad teknik förmår
uppfylla. Celluloidbanden skola sedan öfverdragas med
ett skikt af ljuskänslig bromsilfvergelatinemulsion
(se Fotografi, sp. 991–992), hvilket sker med
tillhjälp af särskilda emulsionsgjutmaskiner. För
att öka adhesionen mellan celluloidytan och
emulsionsskiktet och därigenom förhindra, att
gelatinhinnan vid filmens efterföljande behandling
lossnar från underlaget, förses celluloiden före
emulsioneringen med en mellanpreparering. Emulsionen
är vid gjutningen (hvilken naturligtvis, liksom
de följande manipulationerna, måste ske vid svag
röd belysning) uppvärmd till omkr. 40° och liknar
vid denna temperatur till utseende och konsistens
tjock grädde. Genom afkylningsanordningar bringas
emulsionen, i den mån den fördelats öfver celluloiden,
att hastigt stelna och får sedan torka i speciella
torkanordningar. Filmen tillskäres därefter i band
af 35 mm. bredd, s. k. normalfilm, och förses
med den för dess transport i upptagnings- och
projektions-apparaterna nödvändiga perforeringen. (Se
Kinematograf, sp. 86 och fig. 1). Man skiljer
mellan negativ- och positivfilm. Framställningssättet
är för båda i hufvudsak detsamma, men under det att
den förra är försedd med högkänslig emulsion och
används för upptagningen i kinematografkameran, har
den senare ett mindre ljuskänsligt, men i stället
mera finkornigt skikt och används till framställning
af de positiva kopior, som vid förevisningen
projicieras med projektionsapparaten. – På grund af
den af nitrocellulosa (cellulosanitrat) framställda
celluloidens stora lättantändlighet och den därmed
förbundna eldfaran har man sökt ersätta celluloiden
med ett mindre eldfarligt material. Ett sådant är
acetylcellulosa l. cellulosaacetat (se d. o. Suppl.),
och det däraf framställda materialet cellit och
cellon har fått rätt vidsträckt användning. Dock
besitter den af detta material framställda filmen
icke den hållbarhet och smidighet, som utmärka
celluloidfilmen. Dessutom ställer sig den af
acetylcellulosa framställda produkten afsevärdt
dyrare. En annan egenskap, som försvårar användningen
af acetylcellulosan, är, att den däraf framställda
filmen i betydligt högre grad än celluloidfilmen är
utsatt för dimensionsförändringar vid behandlingen
i framkallnings-, fixerings- och sköljbaden. –
Världsproduktionen af kinematograffilm är ofantligt
stor. Den belöpte sig 1915 till öfver 600,000 m. per
dag och har sedan dess ytterligare ökats.
Ordet film har äfven blifvit en beteckning för
kinematografien i allmänhet. En kinematografisk
upptagning benämnes vanligen helt kort film, och i
enlighet därmed har bildats en mängd sammansättningar,
filmdrama,
filmskådespelare, filmregissör, filmfotograf o. s. v. Den
kinematografiska upptagningen kallas ofta
filmning. Verbet filma anger såväl en inspelning inför
kinematografkameran som äfven själfva upptagningen,
fotograferingen. Filmatisera är äfven en nybildning,
som innebär att i och för kinematografisk inspelning
omarbeta eller tillrättalägga ett litterärt
verk. Se vidare Kinomatograf (äfven i Suppl.).
J. Htzg.
Filma. Se Film. Suppl., sp. 798.
*Filmaron, bot., farm. Se ock Ormbunkrot, sp. 920.
Filmatisera. Se F il m. Suppl., sp. 798.
Filmblock, fot., plana fotografiska filmer, som äro
ljustätt förpackade i en packe eller ett block på så
sätt, att insättningen i kameran och filmväxlingen
kunna ske vid dagsljus. Vanligen innehåller en dylik
förpackning filmer för 12 exponeringar.
Filmsjön, en l kvkm. stor sjö i Films socken. Uppsala
län, belägen 24 m. ö. h., källsjö till Fyrisån,
från hvilken denna tar sitt nord-sydliga lopp.
O. Sjn.
Filologisk [-låg-], som hör till filologi (se d. o.);
språkvetenskaplig.
Filologiska samfundet i Göteborg stiftades af lärarna
i de filologiska disciplinerna vid Göteborgs högskola
22 okt. 1900. Dess syfte är att göra medlemmarna
mer bekanta med hvarandras arbete och sammanföra dem
till sällskaplig samvaro. S j älf -skrifven medlem
är hvarje högskolans lärare, som så önskar. Utom
högskolans lärarkår stående ve-tenskapsidkare kan
inbjudas till medlem på förslag af förut varande
medlem af samfundet. Vid sammanträdena, som i regel
hållas en gång i månaden under pågående läsetermin,
förekomma filologiska föredrag, referat och
diskussioner. Medlemmarnas antal uppgår f. n. (1923)
till omkr. 75. På 10- och 20-årsdagen af sitt
stiftande har samfundet utgett en "Minnesskrift",
innehållande berättelse öfver verksamheten under
resp. tioårsperiod och vetenskapliga afh. af
medlemmar. Samfundets ordf. har alltsedan dess
stiftande varit professor J. Vising, dess sekreterare
är sedan 1922 professor E. Nachmanson.
Filologisk-historiske samfund, Det, i Köpenhamn,
stiftades 1854 med uppgift att främja de filologiska
och historiska vetenskaperna. Det håller i regel två
sammanträden i månaden, med föredrag af medlemmar,
utlyser årligen två pristäflingar, utgaf 1879 och 1887
vetenskapliga minnesskrifter och utger skriftserien
"Studier f ra sprog- og oldtids-forskning" (se d. o.).
R-n B.
Tilon (sp. 248). - 2. P. M. A. F. dog 13 maj 1916 i
Croydon, England.
*Filtrerpapper. Jfr Grycksbo.
Filtrerpressar, kem. tekn., apparater, som i
fabriksmässig drift användas för att skilja vätskor
från fällningar eller andra däri befintliga fasta
ämnen. Vanliga laboratoriefiltra kunna härvid ej
användas, emedan de verka alltför långsamt. Den i
fabriker erforderliga stora filtreringshastigheten
uppnås i filtrerpressarna framför allt genom mycket
stark förstoring af den filtrerande ytan samt till en
del äfven genom användning af tryck. En filtrerpress
består sålunda af ett stort antal skif-formiga kamrar,
hvilkas mot hvarandra vända väggar bestå af filtrerduk
(eller annat filtrerings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
