roterande metallcylindrar, öfver hvilka löper ett ändlöst, omkr. 60--80 cm. bredt poleradt metallband. På den del af metallbandet, som för ögonblicket befinner sig i horisontellt läge, gjutes celluloidlösningen i ett jämnt skikt. Sedan lösningsmedlet afdunstat, hvilket påskyndas genom särskilda uppvärmningsanordningar, erhålles celluloiden i form af långa band, som vanligen afdelas i längder på 120 m. De sålunda erhållna celluloidfolierna måste uppfylla stora fordringar beträffande transparens, klarhet, homogenitet, renhet, smidighet och hållbarhet -- fordringar, som endast en mycket högt utvecklad teknik förmår uppfylla. Celluloidbanden skola sedan öfverdragas med ett skikt af ljuskänslig bromsilfvergelatinemulsion (se Fotografi, sp. 991--992), hvilket sker med tillhjälp af särskilda emulsionsgjutmaskiner. För att öka adhesionen mellan celluloidytan och emulsionsskiktet och därigenom förhindra, att gelatinhinnan vid filmens efterföljande behandling lossnar från underlaget, förses celluloiden före emulsioneringen med en mellanpreparering. Emulsionen är vid gjutningen (hvilken naturligtvis, liksom de följande manipulationerna, måste ske vid svag röd belysning) uppvärmd till omkr. 40° och liknar vid denna temperatur till utseende och konsistens tjock grädde. Genom afkylningsanordningar bringas emulsionen, i den mån den fördelats öfver celluloiden, att hastigt stelna och får sedan torka i speciella torkanordningar. Filmen tillskäres därefter i band af 35 mm. bredd, s. k. normalfilm, och förses med den för dess transport i upptagnings- och projektions-apparaterna nödvändiga perforeringen. (Se Kinematograf, sp. 86 och fig. 1). Man skiljer mellan negativ- och positivfilm. Framställningssättet är för båda i hufvudsak detsamma, men under det att den förra är försedd med högkänslig emulsion och används för upptagningen i kinematografkameran, har den senare ett mindre ljuskänsligt, men i stället mera finkornigt skikt och används till framställning af de positiva kopior, som vid förevisningen projicieras med projektionsapparaten. -- På grund af den af nitrocellulosa (cellulosanitrat) framställda celluloidens stora lättantändlighet och den därmed förbundna eldfaran har man sökt ersätta celluloiden med ett mindre eldfarligt material. Ett sådant är acetylcellulosa l. cellulosaacetat (se d. o. Suppl.), och det däraf framställda materialet cellit och cellon har fått rätt vidsträckt användning. Dock besitter den af detta material framställda filmen icke den hållbarhet och smidighet, som utmärka celluloidfilmen. Dessutom ställer sig den af acetylcellulosa framställda produkten afsevärdt dyrare. En annan egenskap, som försvårar användningen af acetylcellulosan, är, att den däraf framställda filmen i betydligt högre grad än celluloidfilmen är utsatt för dimensionsförändringar vid behandlingen i framkallnings-, fixerings- och sköljbaden. -- Världsproduktionen af kinematograffilm är ofantligt stor. Den belöpte sig 1915 till öfver 600,000 m. per dag och har sedan dess ytterligare ökats. Ordet film har äfven blifvit en beteckning för kinematografien i allmänhet. En kinematografisk upptagning benämnes vanligen helt kort film, och i enlighet därmed har bildats en mängd sammansättningar, filmdrama, filmskådespelare, filmregissör, filmfotograf o. s. v. Den kinematografiska upptagningen kallas ofta filmning. Verbet filma anger såväl en inspelning inför kinematografkameran som äfven själfva upptagningen, fotograferingen. Filmatisera är äfven en nybildning, som innebär att i och för kinematografisk inspelning omarbeta eller tillrättalägga ett litterärt verk. Se vidare Kinomatograf (äfven i Suppl.). J. Htzg. Filma. Se Film. Suppl., sp. 798. *Filmaron, bot., farm. Se ock Ormbunkrot, sp. 920. Filmatisera. Se F il m. Suppl., sp. 798. Filmblock, fot., plana fotografiska filmer, som äro ljustätt förpackade i en packe eller ett block på så sätt, att insättningen i kameran och filmväxlingen kunna ske vid dagsljus. Vanligen innehåller en dylik förpackning filmer för 12 exponeringar. Filmsjön, en l kvkm. stor sjö i Films socken. Uppsala län, belägen 24 m. ö. h., källsjö till Fyrisån, från hvilken denna tar sitt nord-sydliga lopp. O. Sjn. Filologisk [-låg-], som hör till filologi (se d. o.); språkvetenskaplig. Filologiska samfundet i Göteborg stiftades af lärarna i de filologiska disciplinerna vid Göteborgs högskola 22 okt. 1900. Dess syfte är att göra medlemmarna mer bekanta med hvarandras arbete och sammanföra dem till sällskaplig samvaro. S j älf -skrifven medlem är hvarje högskolans lärare, som så önskar. Utom högskolans lärarkår stående ve-tenskapsidkare kan inbjudas till medlem på förslag af förut varande medlem af samfundet. Vid sammanträdena, som i regel hållas en gång i månaden under pågående läsetermin, förekomma filologiska föredrag, referat och diskussioner. Medlemmarnas antal uppgår f. n. (1923) till omkr. 75. På 10- och 20-årsdagen af sitt stiftande har samfundet utgett en "Minnesskrift", innehållande berättelse öfver verksamheten under resp. tioårsperiod och vetenskapliga afh. af medlemmar. Samfundets ordf. har alltsedan dess stiftande varit professor J. Vising, dess sekreterare är sedan 1922 professor E. Nachmanson. Filologisk-historiske samfund, Det, i Köpenhamn, stiftades 1854 med uppgift att främja de filologiska och historiska vetenskaperna. Det håller i regel två sammanträden i månaden, med föredrag af medlemmar, utlyser årligen två pristäflingar, utgaf 1879 och 1887 vetenskapliga minnesskrifter och utger skriftserien "Studier f ra sprog- og oldtids-forskning" (se d. o.). R-n B. Tilon (sp. 248). - 2. P. M. A. F. dog 13 maj 1916 i Croydon, England. *Filtrerpapper. Jfr Grycksbo. Filtrerpressar, kem. tekn., apparater, som i fabriksmässig drift användas för att skilja vätskor från fällningar eller andra däri befintliga fasta ämnen. Vanliga laboratoriefiltra kunna härvid ej användas, emedan de verka alltför långsamt. Den i fabriker erforderliga stora filtreringshastigheten uppnås i filtrerpressarna framför allt genom mycket stark förstoring af den filtrerande ytan samt till en del äfven genom användning af tryck. En filtrerpress består sålunda af ett stort antal skif-formiga kamrar, hvilkas mot hvarandra vända väggar bestå af filtrerduk (eller annat filtrerings-