1201 Gaf vel-Längsjön-Gagnväxter 1202 spetsig triangel; är takresningen låg, blir triangeln låg och trubbvinklig. Är taket brutet fmansard-tak, säteritak), följer gafveln det brutna takfallets linjer. Är byggnaden täckt med valmtak (se Tak, fig. 7), omslutes vinden helt af yttertaket, och gaflarna försvinna, såsom ock gifvetvis blir fallet, om taket göres platt. Då takåsens riktning i allmänhet är parallell med byggnadens längdaxel, förekomma gaflar oftast på en byggnads kortsidor, hvilket föranledt det oriktiga språkbruket att kalla en rektangulär byggnads kortsidor för gaflar. Det är endast den öfre, vanligen triangelformade delen af kortsidan, som bör benämnas gafvel. Då takets form och resning spela en afgörande roll för en byggnads utseende, är det klart, att gafveln har kommit att framträda som ett viktigt moment i historien om byggnadskonstens gång genom tiderna. Lika karakteristisk som den låga triangelformade gafveln (jfr F r o n t o n) är för grekisk och romersk byggnadskonst, lika typisk är den höga spetsiga gafveln för gotiken. Takresningens höjd är emellertid icke enbart en smak- eller modesak. I sydliga trakter är takresningen i allmänhet låg, i nordliga göres den hög, för att lättare och hastigare bära af regnvatten och snö. Takresningens och alltså gafvelns höjd beror äfven på taktäckningsmaterialet. Ett med tegel eller med annat fjällartadt material täckt tak fordrar brantare fall, d. v. s. högre takresning, än ett med plåt betäckt tak. Dessa förhållanden leda till den i nordliga länder vanliga, ehuru strängt taget irrationella kombinationen: hög takresning med en klassiskt utbildad låg gafvel (fronton) t. ex. öfver hufvud-fasadens midtparti. Den höga takresningen har betingats af täckningsmaterialet och klimatiska förhållanden, den låga gafveln åter sammanhänger med den arkitektoniska utbildningen af fasaden, som formats efter klassiska mönster (se B y g g-nadskonsten, pl. XVII, Moritzhuis i Haag, och Bostad, pl. VIII, huset n:r 10 Skeppsbron, Stockholm). Gafvelmuren kan stanna under taktäckningen, och gafveln följer då takets form; men taktäckningen kan ock stanna mot gafvel-muren, hvilken då fortsätter öfver takytan och får frihet att, ehuru i hufvudsak följande taklutningen, dock röra sig efter mindre strama konturer. Den enklaste och rationellaste afslutningen af gaf-velmurar af sistnämnda slag å tegelbyggnader är trappgafveln (se d. o.), hvaraf visas några prof äfven å pl. II, VII och VIII till art. Bostad. Ur denna enkla grundform utveckla renässansens och barockens arkitekter i Tyskland, Holland, Danmark och äfven i Sverige småningom verkliga arkitektoniska mästerverk. Gafvelmuren uppdelas i horisontal led med lister, markerande hvarje våning, och i vertikal led medelst pilasterställningar; aftrappningarna utfyllas med snirklar, och konturen lif vas med fialartadt anordnade obelisker, figurer o. d. (se Byggnadskonsten, pl. XVI). - I de köpstäder, som växte upp inom gamla medeltida befästningsmurar, såsom "staden inom broarna" i Stockholm, blef det trångt om utrymmet. Man trängdes om en bit gatufasad. Tomterna blefvo smala och relativt djupa. Husen måste vända kortsidorna mot gatan och fasaderna af slutas med gaflar. Gafveln kom sålunda att i den tidens gatubild utgöra en mycket viktig och dominerande detalj. Af alla de mer eller mindre rikt sirade gaflar, som en gång prydde svenska slott och herresäten samt palats och borgarhus i Stockholm och andra städer, finnas nu endast få kvar. Af dessa torde gaflarna på Vadstena slott (se d. o., fig. l-3) vara bland de vackraste och gafveln niot Munkbron på Petersensska huset i Stockholm (se fig. 37 å pl. VIII till art. Stockholm) en bland de ståtligare representanterna för senrenässansens gafvelbyggnadskonst i vårt land. I- G. C. Gafvel-Långsjön, en omkr. 5 kvkm. stor sjö, 24 m. ö. h., i Fasterna och Knutby socknar, Stockholms län, af rinner genom Norrtäljeån. Vid dess södra strand ligger Kanas bruk. O. Sjn. Gafvelrösie, bygnk. Se S to c kh c l m, sp. 1467. Gaga'nzer, turkiska talande kristna vid Svarta hafvets kust från Varna i s. till södra Bessarabien in., sannolikt rester af ett gammalturkiskt folk. *Gage, L. J., drog sig 1906 helt tillbaka till privatlifvet. *Gagnef. 1. Socknen hör nu till Leksands och Gagnefs tingslag. 7,589 inv., hvaraf 1,661 i Mock-fjärds kapellförsamling (1923). - 2. Tingslaget är nu förenadt med Leksands tingslag till Leksands och Gagnefs tingslag (se d. o. Suppl.). 'Gagner. - 2. K. P. V. G. dog 21 april 1912 i Malmö. - 3. Marie Louise Helén e Charlotte G., brorsdotter till K. P. V. G. (se Gagner 2), pedagog, f. 2 jan. 1868 i Karlskrona, studerade 1889-93 vid Högre lärarinneseminarium, var efter tjänstgöring vid Brummerska skolan i Stockholm vikarierande adjunkt vid folkskoleseminariet i Stockholm 1899-1905 samt blef ord. adjunkt 1905 och lektor där 1918. Fröken G. har under sin lärarverksamhet särskildt intresserat sig för svensk litteraturläsning i skolorna. Genom serieverket Svenska författare (1911-12) samt genom föredrag och tidskriftsartiklar har hon verkat väckande och uppslagsgifvande på detta område. I nära samband härmed står hennes arbete i tal och skrift för inrättande af barn- och ungdomsbibliotek samt för spridning af god litteratur för barn och ungdom, icke minst såsom det säkraste medlet att motarbeta den underhaltiga kolportagelitteraturen. Själf har hon författat en mycket läst ungdomsbok, Hjälten bland hjältar (1908), och har äfven tagits i anspråk för offentligt utredningsarbete rörande kolportagelitteraturen i Sverige. De problem i fråga om barn- och ungdomsfostran, som biografens snabba utveckling skapade, berörde hon i ett föredrag 1908 vid ett af Pedagog, sällskapet an-ordnadt föräldramöte, där hon gaf uppslag till en af frivilliga krafter anordnad biograf censur, h varur den officiella censuren sedermera framväxte. I förarbetena för denna deltog hon inom Civildepartementet som tillkallad sakkunnig, tjänstgjorde därefter under censurens första år 1911-12 som ord. granskningsman och har sedermera alltjämt varit suppleant i granskningsnämnden. Fröken G. har äfven utgett läroböcker och deltagit i redigeringen af parallellupplagan till "Folkskolans läsebok". K. E. S-gr. Gagnväxter, bot., dels kulturväxter, dels sådana vilda växter, hvilka tjäna som näring eller njutningsmedel åt människor och husdjur eller som an-