Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goodwin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Górski [gur-], Konstanty.
Se Polska litteraturen, sp. 1276.
*Gorst. 1. Sir John E. G. blef på grund af sitt
motstånd mot Chamberlains tariffreformplaner ej
återvald till underhuset 1906, slöt sig senare
formligen till liberalerna, men föll ånyo igenom
1910 och lämnade då politiken. Han dog 4 april 1916
i London. – 2. Sir Eldon G. var brittisk high
commissioner i Egypten från 1907 till sin död,
12 juli 1911 i Castle Combe i Wiltshire. Om hans försök
att vinna de egyptiske nationalisterna genom partiella
eftergifter se Egypten. Suppl., sp. 467.
1–2. V. S–g.
Gorvälta, bot. Se Vaccinium, sp. 215.
Goryn, högerbiflod till Pripet i Polen och Ukraina, 622 km. lång.
Gorytes, zool. Se Rofsteklar, sp. 612.
*Górzno tillhör nu Polen.
*Gosch, K. A., dog 2 juni 1913 i London.
*Goschen, G. J., viscount G. Jfr biografi öfver honom
af A. D. Elliot (2 bd, 1911). – Hans broder, sir
William Edward G., var brittisk ambassadör i Berlin
från 1908 till Brittiska rikets krigsförklaring
mot Tyskland 4 aug. 1914 och förde dagarna
dessförinnan de sista fruktlösa förhandlingarna med
Bethmann-Hollweg. Han upphöjdes 1916 till baronet.
Gosforth [gå’sfåth], kommun i grefsk. Cumberland, England.
Omkr. 1,300 inv. Se Loke, sp. 1003 och fig. 2.
Gospic [gå’spitj], stad. Se Lika-Krbava.
*Gosse. – 2. E. W. G. har vidare utgett bl. a.
Henrik Ibsen (1908),
Two visits to Denmark (1911),
Portraits and studies (1912),
Collected essays (5 bd, 1913),
Inter arma (1916),
The life of A. Ch. Swinburne (1917),
Three french moralists (1918),
Diversions of a man of letters (1919),
Malherbe (1920),
Books on the table (1921; ny samling 1923),
Aspects and impressions (1922) och den märkliga
Father and son (1907), en skildring af G:s ungdom
och förhållandet till den puritanske fadern. 1923 vardt
G. hedersdoktor vid Göteborgs högskola.
*Gossebrigaden. Dess upphofsman sir William Alexander Smith,
f. 1854, erhöll 1909 knightvärdighet och ledde rörelsen till sin död, 10 maj 1914.
Gosselin [gåslä’], Louis Léon Théodore, fransk
historiker, f. 7 okt. 1857 i Richemont, Lothringen,
har varit medarbetare i "Figaro", "Le temps"
m. fl. tidningar och tidskrifter. G. har under
pseudonymen Georges Lenotre (hans mormor var André
Lenôtres ättling) författat ett mycket stort antal
historiska arbeten från franska revolutionens tid,
hvilka genom mängden af nya upplysningar och det
eleganta, spännande framställningssättet blifvit
mycket populära och spridda. Af dem må nämnas
La guillotine et les exécuteurs des arrêts criminels pendant la révolution (1893),
Paris révolutionnaire (1894; 2:a uppl. 1896),
Le vrai chevalier de maison-rouge (1894),
Un conspirateur royaliste pendant la terreur. Le baron de Batz (1896; "En rojalistisk konspiratör under skräckväldet", 1922),
La captivité et la mort de Marie-Antoinette (1847),
Vieilles maisons, vieux papiers (4 bd, 1900–09;
"Bilder från revolutionen.
Gamla byggnader, gamla papper", 4 bd, 1909–12),
Les massacres de septembre (1907),
La fille de Louis XVI (1908),
Le tribunal révolutionnaire (1908) och
Le roi Louis XVII et l’énigme du Temple (1920).
Till sv. äro ytterligare öfversatta
"Bilder från revolutionen" (1908),
"Revolutionsminnen" (1913) och
"Flykten till Varennes" (1923).
Gossen, en 46,56 kvkm. stor, flack och myrländ ö,
v. om Molde, Aukra härad, Möre fylke (före 1919 Romsdals amt),
Norge. 1,362 inv. (1920). Jordbruk (mycket nyodling) och fiske.
K. G. G.
*Gossensass tillhör nu Italien.
*Gossnerska missionen. Under Världskriget lät
engelska regeringen 1915 internera och 1916
till Europa hemsända missionärerna samt uppdrog
tillsynen öfver skolorna åt anglikanske biskopen i
Chutia Nagpur. De infödde missionärerna öfvertogo
ledningen af församlingarna. Arbetet upprätthålles
genom penningunderstöd från England och Amerika.
*Gotha hör nu till republiken Thüringen.
Gothan, Walter, tysk växtpaleontolog, f. 26 aug. 1879
i Woldegk, Mecklenburg-Strelitz, är professor i paleobotanik
vid preussiska bergakademien och anställd vid Preussens
geologiska undersökning. Han har mest sysselsatt sig
med studiet och beskrifningen af stenkolsformationens
flora, men äfven författat arbeten af allmännare art,
t. ex. nybearbetning af H. Potoniés
"Lehrbuch der paläobotanik" (2:a uppl. 1921).
K. A. G.
Gothaprogrammet. Se Socialdemokrati, sp. 170.
Gothein [gåta’jn]. 1. Eberhard G., tysk historiker
och nationalekonom, f. 29 okt. 1853 i Neumarkt
i Schlesien, blef 1885 professor vid tekniska
högskolan i Karlsruhe, 1890 (i statsvetenskap)
vid Bonns universitet och är sedan 1904 professor
i nationalekonomi och ekonomisk historia i
Heidelberg. Han var 1919 (demokratisk) medlem
af Badens konstituerande landsförsamling och
är sedan 1920 led. af Badens landtdag. Bland
G:s skrifter märkas
Ignatius von Loyola (1885; 2:a uppl. 1895),
Die aufgaben der kulturgeschichte (1889) och
Verfassungs- und wirtschaftsgeschichte der stadt Köln (1916).
– 2. Georg G., den föregåendes broder,
tysk politiker, f. 15 aug. 1857 i Neumarkt i Schlesien,
gjorde sig som grufarbetare praktiskt förtrogen med
kolgrufindustrien, innehade sedan flera
grufförvaltningsposter, blef 1891 bergsråd och var
1893–1901 syndikus i Breslaus handelskammare,
tillhörde 1893–1903 preussiska landtdagens
deputeradekammare, 1901–18 tyska riksdagen, 1919
nationalförsamlingen och är sedan 1920 åter led.
af tyska riksdagen. G. tillhörde först
Frisinnade föreningen och var efter
revolutionen en bland det demokratiska partiets
stiftare. Han har varit en bland riksdagens
flitigaste debattörer, särskildt i ekonomiska
frågor, blef febr. 1919 riksskatteminister
i Scheidemanns ministär och afgick 20 juni s. å.,
enär han var motståndare till Versaillesfredens
undertecknande. Bland G:s skrifter märkas
Die oberschlesische montanindustrie (1887),
Der deutsche aussenhandel (1901),
Agrarpolitisches handbuch (1910; med flera medarbetare),
Reichskanzler graf Caprivi (1918) och
Warum verloren wir den krieg? (1920).
1–2. V. S–g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
