Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grönningen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
115
Gula tufmyran-Guldsvansspinnaren
116
synnerhet i Danmark lysande affärer genom att leverera
någonting, som skulle likna gulasch. Däraf fick detta
ord (som förkortning af "gulaschbaron") betydelsen
krigs jobbare, vräkig uppkomling. I Tyskland nyttjas
ordet schieber om dylika individer.
Gula tufmyran, zool. Se Myror, sp. 110.
Gulbarga, stad. Se Ku l b a r g a.
*Gu!branscn, Ellen, blef 1910 led. af Mus. akad. Med
ett konsertuppträdande våren 1923 tog hon slutligt
afsked af Stockholmspubliken
Gulbransson, Olaf, norsk tecknare, f. 26 maj 1873 i
Kristiania, var elev vid konst- och handtverksskolan
där 1885-90 och vistades sistnämnda år i Paris. Som
karikatyrtecknare Ellen Guibranson.
medverkade han 1898
-1902 i tidningarna "Verdens gäng" och
"Ty-rihans". 1902 och följande år lämnade han många
bidrag till "Simplicissimus". Dessutom illustrerade
han några humoristiska och parodiska publikationer i
hemlandet, "T rang viksposten" (1900-01), "Fluepppen"
(1901-02) samt "Fif og halvfif" och "Eländet selskäb"
af Sfinx. Han utgaf "24 karikaturer" (1901) och
"Beruhmte zeitgenossen" (München, 1905). G. här sin
styrka i frodig och hvass satir och i utomordentlig
förmåga att fånga och återge typer och individer -
detta ej uteslutande i grotesk karikatyr, utan äfven
i porträtt af skarp karakteristik utan öfver-drift
i framställningen Han tecknar med förkärlek i
stora, klara konturer med förbiseende af oväsentliga
detaljer. Han har också utfört och (äfven i Stockholm)
utställt porträtt i lätt akvarellerad teckning.
G-g N.
*Gulbär. Se äfven Xantorhamnin.
*Guld. Se äfven Elektrokemisk industri. Suppl.,
sp. 554. Jordens guldproduktion utgjorde 1913 och
1919 resp. 700 och 5CO ton. Af 1913 års tillverkning
erhöllos 39,3 proc. i Transvaal, 19,i proc. i Förenta
staterna, 11,4 proc. i Australien, 5,i proc. i
Ryssland och 4,4 proc. i Mexico. Litt. ang. guldets
äldre historia: Edmund 0. von Lippmann, "Entstehung
und aus-breitung der alchemie" (1919). - Å sp. 580
r. 3 nedifr. står metod bör vara period. Tv. A. V-g.
*Guldalen (Gauldalen). Gula (Gaula) har 3,310
kvkm. flodområdesareal och representerar 64,700
eff. hkr, hvaraf 31,500 egas af norska staten. Stora
skyddsarbeten mot öfversvämningar i flodens nedre
norra lopp.
K. G. G.
Guldax, veckobibliotek. Se Hvar 8 dag.
*Guldberg (sp. 590). - 2. Cato Maxim i-1 i a n
G. Om Guldberg-Waages lag se Massverkans la g. -
3. AxelSofusG. dog 28 febr. 1913. - Hans syster
Cathinka Augusta G., f. 1840, d. 1919, var 1866
prof-syster vid Kaiserswerth, tjänstgjorde under
kriget s. å. vid krigslasarettet i Dresden, därefter
vid
Charitésjukhuset i Berlin och tyska hospitalet
i Alexandria samt utnämndes 1868, då den första
norska diakonissanstalten upprättades, till dess
föreståndarinna. Som sådan inlade hon utomordentlig
förtjänst.
*Guldborgland. Baroniet blef 1922 fri egendom.
P. E-t.
Guldfärgade fiskar, zool. Hos ett stort antal inhemska
fiskarter uppträda stundom individer med guldglänsande
färger, stundom som konstanta varieteter. Detta
senare är förhållandet hos id (se d. o.), karp,
ruda (den s. k. guldfisken, se Rudsläktet) o. a.
L-e.
Guldgrund, den, företrädesvis i äldre konst använda,
gyllene bakgrunden för bildframställning. Guldgrund
synes tidigast ha förekommit i bysantinska
mosaiker, där den undanträngde den i de äldsta
kända kristna målningarna och mosaikerna använda
blåa bakgrunden. I tidiga bilder höllos glorior
bakom de heliga personernas hufvud i guld – det
hände likväl, att gloriorna voro målade i olika
färger – och den mandelformade glorian (mandorla)
omslöt ej endast hufvudet, utan hela figuren
(se Gloria). Guldgrunden, mot hvilken figurerna
aftecknade sig, afsåg själffallet att hos åskådaren
öka intrycket af prakt och majestät. Från mosaikerna
öfverflyttades guldfonden till miniatyrer och
plastiska kompositioner, och i målningar fasthölls den
traditionellt under århundraden – i italiensk konst
ända in på 1400-talet. I nederländska miniatyrer hade
den då blifvit utbytt mot perspektiviskt fördjupade
bakgrunder, interiörer eller landskap. – I modernt
måleri har guldgrund förekommit ytterst undantagsvis
i någon enstaka arkaiserande komposition.
G-g N.
Guldhafre. Se Hafre, sp. 995.
Guldkantade obligationer. Se Obligation. Suppl.
*Guldkusten. – 2. G. uppges nu ha en areal af
omkr. 207,000 kvkm. med 2,078,043 inv. (1921), hvaraf
2,165 européer. Härtill kommer den del af f. d. tyska
kolonien Togo, som förvaltas af England och som
omfattar omkr. 32,600 kvkm. med 188,265 inv. (1921).
*Guldrupe skall framdeles förenas med Hejde till ett
pastorat, benämndt Hejde, Väte och G. församlingars
pastorat. 251 inv. (1923).
*Guldsmedshyttans kapell. Guldsmedshyttan är ej längre
kapell, utan bildar nu eget pastorat i Västerås stift,
Fellingsbro kontrakt. 4,435 inv. (1923).
Guldspärr betecknar i den offentliga diskussionen
om suspensionen af guldmyntfoten (se Myntfot)
befrielsen för Riksbanken (fr. o. m. 8 febr. 1916)
från den uti 10:e § 2:a stycket i 1897 års lag för
Sveriges riksbank stadgade skyldigheten att inlösa
guld i plants, som för Riksbankens räkning till
Myntverket aflämnas. Senare (fr. o. m. 1920) har ordet
användts äfven om befrielsen för Riksbanken att vid
anfordran inlösa sina sedlar med guld enligt lydelsen.
E. F. K. S-n.
Guldstrimmiga mullen, zool. Se Mullus.
*Guldsvafvel. Se äfven Auripigment.
Guldsvansspinnaren, Euproctis chrysorrhoea L.,
zool., en medelstor fjäril af spinnarnas grupp,
som i mellersta Europa är känd som ett skadedjur
på fruktträd (jfr Trädgårdens skadeinsekter,
pl. I. fig. 5). Hos oss förekommer den rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
