Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haab ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hadik von Futak, Johann (János), grefve,
ungersk politiker, f. 1863, tillhör samma släkt som
den i hufvudarbetet nämnde grefve Andreas H.
Han blef 1901 medlem af ungerska parlamentet,
var 1906—10 statssekreterare vid
inrikesministeriet (under inrikesminister Andrassy) och därefter
oppositionens ledare i parlamentets
magnatkammare. H. var lifsmedelsminister i ministären
Wekerle aug. 1917—jan. 1918 och utsågs 31 okt.
1918 till ungersk ministerpresident, men hann ej
bilda någon ministär, innan revolutionen s. d.
utbröt. Han är f. n. (dec. 1923) president i
lifsmedelskommissionen. — H:s broder, grefve
Maximilian H., var 1912—19 envoyé i Stockholm
och dog 1922.
V. S—g.
Hadjetlaché-affären [hadje’tlaʃe], en i Sverige
mycket uppmärksammad mordaffär,
sammanhängande med den skarpa antagonismen mellan ryska
bolsjeviker och monarkistemigranter.
Händelseförloppet var följande.
Till kriminalpolisen i Stockholm anmäldes 18
juli 1919, att ryske undersåten, juris kandidat
Nikolaj Ardelionovitj Ardasjev
försvunnit från sin bostad. Anställda efterforskningar ledde
till, att ett antal ryssar, boende dels i Stockholm,
dels i villan Björkudden vid Bollstanäs i Fresta
socken, Stockholms län, 31 juli och följande dagar
anhöllos såsom misstänkta att ha mördat Ardasjev.
Denne befanns ha för sovjetregeringens räkning
utfört vissa uppdrag (bl. a. förmedling af
pappersinköp) och uppgafs intaga en framskjuten ställning
inom bolsjevikernas propagandaverksamhet, alla de
anhållna åter voro monarkistiska flyktingar undan
bolsjevikterrorn i Ryssland. Ledande inom gruppen
var förre kosacköfversten Mohammed Beck
Hadjetlaché-Skaguaché, f. 20 maj 1868
i Böjyk-dere invid Konstantinopel, hvilken stått
tsarregimen nära och under många år från Paris utgett
en rysk tidskrift, som spreds i den
muhammedanska världen inom Ryssland. Under Världskriget
hade han af ryska arméledningen anlitats för att
påverka ryska muhammedaner att trots kriget med
Turkiet lojalt fasthålla vid Ryssland. Såsom
flykting i Stockholm efter bolsjevikrevolutionen hade
han en tid där utgett en tidning, "Eko från
Ryssland", mest innehållande skräckmålningar af
bolsjevikernas framfart.
Under fortsatta undersökningar uppdagades, att
jämväl de ryske undersåtarna ingenjören Carl
Calvé och journalisten Jurij Levi
Levitskij, hvilka liksom Ardasjev stått i förbindelse med
ryska sovjetregeringen, försvunnit från sina
tillfälliga bostäder i Stockholm under omständigheter,
som tydde på, att äfven de bragts om lifvet af
Hadjetlaché och hans medsammansvurna.
Den omfångsrika rapporten från
polisundersökningen klarlade, hufvudsakligen på grundval af de
häktades egna uppgifter, mordgärningarnas förlopp. De
sedan mördade hade lockats ut till villan i
Bollstanäs samt där fängslats och förhörts, hvarefter
Hadjetlaché medelst en snara bragt två af dem om
lifvet; Levitskij hade dödats under ett flyktförsök.
Liken hade, insydda i säckväf och förankrade med
stenar, sänkts i den närbelägna sjön Norrviken, där
de nu återfunnos. — Som förklaring till
våldsdåden anförde de häktade, att de tillhörde en i
Petersburg 1918 bildad militärorganisation för
kejsardömets återupprättande och med uppgift att med
alla till buds stående medel inom och utom
Ryssland bekämpa bolsjevismen. Äfven hänvisades —
med stöd af uttalanden från svenskar, som under
revolutionen befunnit sig i Ryssland — till, att man
i Sverige knappast skulle kunna förstå, hvilket hat
bolsjevismen väckt hos de förföljda samhällslagren
i Ryssland, och i sina försvarstal omtalade
Hadjetlaché bl. a., att 5 af hans närmaste anförvanter
mördats af bolsjeviker. Svensk opinion höll i
allmänhet före, att morden skett alltför utstuderadt,
lömskt och obemärkt för att i någon mån kunna
uppfattas och rättfärdigas som krigshandlingar.
Särskildt var åklagarmakten benägen att i allt se
yttringar af mordlystnad och vinstbegär, och
Hadjetlaché utpekades som en internationell bandit.
Såsom ordf. vid behandlingen af målet — det
mest omfattande brottmål, som hittills
förekommit i Sverige — inför Stockholms läns västra
häradsrätt fungerade t. f. domhafvanden
Valdemar Ericson, såsom allmän åklagare
landsfogden A. Hägg, såsom försvarsadvokat
advokaten H. von Melsted, på grund af K. M:ts
befallningshafvandes förordnande, för 12 af de
häktade, advokaten G. Stjernstedt för 2 och advokaten
K. Romanus för 1. Under målets gång inträdde
advokat A. Hultman på förordnande såsom biträde åt
5 af de tilltalade, på grund af meningsbrytningar
mellan dem och Hadjetlaché. Rättegången började
22 aug. 1919 och pågick med 3 veckors afbrott
mellan hvarje rannsakning till 10 april 1920,
då häradsrättens utslag meddelades, utmynnande i,
att alla de tilltalade förklarades skyldiga.
Målet hänsköts därpå till Stockholms rådhusrätt för
slutbehandling, särskildt rörande med morden
förenad egendomsförbrytelse. Dess utslag föll 28
maj 1920. Hadjetlaché dömdes att mista lifvet,
hvilket af Svea hofrätt ändrades till
straffarbete för lifstid. Öfriga tilltalade dömdes till
straffarbete, växlande från 10 år och därunder. —
Efter att ha börjat aftjäna sitt straff i
Centralfängelset å Långholmen föll Hadjetlaché offer för
sinnessjukdom.
H. v. M.
*Hadley, A. T., afgick 1921 från rektoratet
vid Yaleuniversitetet. Han har ytterligare skrifvit
Undercurrents in american politics (1915) och The
moral basis of democracy (1919).
*Hadorph. 1. J. H. Se Erik Wennberg, "J.
H:s resor. Afritningar af kyrkor och kyrkovapen
i Uppland 1676—1685", 2 dlr, utg. i "Arkiv f.
sv. konst- och kulturhistoria", vol. 1, 1917. Hans
"Reseanteckningar om Läckö grefskap" utgåfvos
af Styffe i "Vestergötlands fornminnesförenings
tidskr." 1901.
Hadow [hä’dåu], sir (William) Henry,
engelsk musikskriftställare, f. 1859, graduerad i
Oxford, där han verkat som lärare och föreläsare,
är sedan 1919 vice kansler för universitetet i
Sheffield. Han adlades 1918. H. redigerade det
stort anlagda verket "Oxford history of music"
(6 bd, 1901—05), hvari han utarbetade bd 5, om
Wienklassikerna. Han har vidare skrifvit Studies
in modern music (1894—95), Primer of sonata
form (1896), A croatian composer (Jos. Haydn;
1897), där han uppvisar källorna till många af
Haydns melodier, samt utgett "Oxford treasury of
english literature" (3 bd, 1906—08). H. har ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
