Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helgalundskapellet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bankman och politiker, f. 22 juli 1872 i Neustadt an der
Haardt i Rhenpfalz, blef 1899 docent i statsvetenskap
i Berlin, 1901 professor och samtidigt referent
för ekonomiska ärenden i utrikesministeriets
kolonialafdelning, där han 1905 blef föredragande
råd. H. var 1906–08 direktör för anatoliska järnvägen
och 1908–jan. 1915 direktör för Deutsche bank,
på hvilken post han vann lifligt erkännande och
ofta togs till råds af regeringen i statsfinansiella
frågor. Febr. 1915–maj 1916 var H. riksfinansminister
och därefter till aug. 1917 inrikesminister och
till nov. s. å. rikskanslerens ställföreträdare
(mars 1915–nov. 1917 äfven medlem af preussiska
statsministeriet). Mot hans ledning af krigsfinanserna
har anmärkts, att han underlät att i tid anlita
effektiv beskattning af kapital och krigsvinster för
krigsutgifternas täckande. Han motsatte sig energiskt
i det längsta det oinskränkta undervattensbåtskriget
och förmåddes efter beslutet (jan. 1917) om dess
tillgripande endast med yttersta svårighet att ej
afgå. Särskildt i riksdagens utskottsförhandlingar förde
H. med kraft regeringens talan, ej sällan under skarpa
sammanstötningar med socialisterna och centermannen
Erzberger. Vid Bethmann-Hollwegs afgång juli 1917
begärde äfven H. afsked, som emellertid vägrades. En
plan att göra honom till utrikesminister strandade
på parlamentariskt motstånd, och han fick i stället
till uppdrag att förbereda särskildt de ekonomiska
bestämmelserna i blifvande fredsfördrag. Därmed
sysslade han äfven efter sin afgång som minister,
tills han juli 1918 utsågs att efterträda den mördade
grefve Mirbach som tysk ambassadör i Moskva. Han
vistades i Moskva blott 9 dagar och kunde där intet
uträtta, ej minst till följd af sovjetregeringens då
af inre oroligheter ytterst osäkra ställning; dessutom
ogillade han utrikesminister Hintzes på samförstånd
med sovjetregeringen inriktade politik. Snart
hemkallad, erhöll han 3 sept. s. å. formligt
afsked. H. är sedan 1920 led. af riksdagen, där han
tillhör det tysk-nationella partiets mest stridbara
ledande män. (Om hans lidelsefulla personliga
konflikt 1920 med Erzberger se d. o. Suppl.,
sp. 643.) H. uppträdde ofta i skadeståndsfrågan
med skarp kritik mot Wirths och Rathenaus
s. k. "uppfyllelsepolitik". – Bland H:s skrifter
märkas Die reform des deutschen geldwesens (2 bd,
1898), Handelspolitik (1901), Geld und banken (1903;
4:e uppl. 1919), Deutschlands volkswohlstand 1888–1913
(1913; 7:e uppl. 1918), Reden und aujsätze aus dem
kriege (1917), det sakrika krigsmemoarverket Der
Weltkrieg (3 bd, 1919), G. von Siemens (3 bd,
1921–23), Die politik der erfülung (1922) och en samling
Reichstagsreden 1920–1922 (s. å.). H. är led. af
sv. Vet. akad. (1918). V. S-g.
Helgalundskapellet (se Katarina l, församling)
var namnet på en provisorisk gudstjänstlokal i
Helgalunden, Stockholm, numera ersatt med den i
april 1918 invigda Allhelgonakyrkan i Helgalunden
(se afbildning i art. Sällskapet för främjande af
kyrklig själavård).
Helgason, Jon, isländsk teolog, biskop, f. 21 juni
1866, blef 1894 docent vid Presteskolen i Reykjavik,
1908 dess föreståndare, 1911 professor vid det
nyupprättade universitetet i Reykjavik och 1917 biskop
öfver Island. Han är en lärd kyrkohistoriker och
nytestamentlig exeget och har utgett bl. a. en ännu
ofullbordad allmän kyrkohistoria, Almenn kristnisaga
(1912 ff.). Han blef hedersdoktor i Köpenhamn 1917.
P. E–t.
*Helgeandsholmen. Se L. M. Bååth, "H. och Norrström
från äldsta tid till våra dagar" (2 dlr, 1916–18).
*Helgeland, omfattande landsdelarna Nord-H, och
Sör-H., tillhör nu Nordland fylke.
Helgelseförbundet är enligt sina stadgars § l "intet
kyrkosamfund, utan ett af lefvande troende bildadt
osekteriskt missionssällskap för bedrifvande af
inre och yttre mission". Förbundets medlemmar kunna
alltså samtidigt tillhöra hvilket kyrkosamfund som
helst. Det framgick ur den andliga väckelserörelsen i
Närke på 1840- och 1850-talen och dess fortsättning,
samlingen kring lekmannapredikanterna bruksegaren
O. G. Hedengren å Riseberga (d. 1870) och godsegaren
E. L. M. Hedin å Torp (d. 1921). Föregånget af ett
par s. k. helgelsemöten i Örebro och Riseberga,
hölls midsommaren 1887 å Torp det första
allmänna helgelsemötet, och från detta räknas
Helgelseförbundets tillkomst. Tanken på att upptaga
hednamission uppkom inom förbundet 1890 i samband
med ett besök i Sverige af China-Inlandmissionens
ledare, Hudson Taylor. Under påverkan af missionären
F. Franson beslöt man sig kort därpå för att upptaga
missionsverksamhet på ett af Hudson Taylor såsom
lämpligt utpekadt arbetsfält i norra Schan-si,
och 1900 började förbundet utsända missionärer
äfven till Syd-Afrika. Om dess missionsverksamhet
se Mission, sp. 678. – Inom Sverige bedrifves inre
missionsverksamhet genom s. k. evangelister, utbildade
vid förbundets bibelskola i Kräklinge i Närke,
och reseombud. Förbundets styrelse (9 medlemmar)
har sitt säte i Närke. Dess organ är tidningen
"Trons segrar", som utges 2 ggr i månaden och utgår i
omkr. 12,000 ex. Sedan 1919 utges årligen missions-
och julkalendern "Förbundsfacklan". Förbundets
sångbok heter "Förbundstoner" (1911). Inkomster och
utgifter ha de senaste åren uppgått till vanligen
omkr. 200,000 kr. Ett par smärre fonder (för understöd
åt "evangelister" och för Kina-missionen) utgöra
tillsammans 35,200 kr. (1923). Vid 25-årsjubileet
utgafs "Helgelseförbundets missionsverksamhet under
25-årsperioden 1887–1912" (1912).
Helgeroa (förr Helgeroen), norskt
"strandsted" och badort i Vestfold fylke,
på östsidan af Langesundsfjordens mynning,
v. om Fredriksvsern. 286 inv. (192J).
K. G. G.
Helgerum, herrgård i Västrums socken, Kalmar län,
belägen vid en vik af Gåsfjärden, omfattar 5 3/4
mtl, med en areal af 3,000 har, hvaraf 330 har åker;
tax.-v. 586,900 kr. (1923). H. tillhörde på 1500-talet
Charles de Mornay, ärfdes af släkten Sparre, men
såldes 1720 och gick därefter i arf inom släkterna
Cederflycht, Cederbaum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
