Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helvetesfallen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Helvetesfallen-Hembygdsforskning
346
Helvetesfallen. Se Trollhättefallen. Helvetesolja.
Se 01 i v öl j a.
Helvetiken, den 1798-1803 härskande unitariska
riktningen i Schweiz (se Helvetiska republiken och
Schweiz, sp. 1285).
’Helvig. - 2. A. A. v. H. Hennes bref till
P. D. A. Atterbom utgåfvos i sv. öfv. af Hedvig
Atterbom-Svensson 1915. Uppgiften om fru H:s
författarskap till en dikt i "Lycksalighetens ö"
är på goda skäl ansedd oriktig.
Hely Hutchinson [hi’li ha’tjinson], irländsk
släkt. SeHutchinson.
Hemagglutininer. Se Hemolysiner. Suppl.
Hematob!a’ster (af grek. häl’ma, blod, och blas-to’s,
blad), biol., benämnas de röda blodkropparna (se
Benmärg och Blod) under sin tidigare utveckling,
när de ännu äro försedda med en kärna. Genom
indirekt delning (se Cellbildning, sp. 1395)
framgå ur hematoblaster de röda blodkropparna,
hvilkas kärna snart tillbakabildas hes däggdjuren.
L-e.
*Hematogen, farm. med. Se äfven H e m o g l o-b i n
p r e p a r a t.’ Suppl.
Hematokrom [-kram; af grek. haifma, blod,
och chröma, färg], bot., ett i olja löst,
rödt färgämne, som förekommer hos luftalger,
"röda snön" och i många algers hvilsporer.
O. T.-m.
*Hematostilbit, oriktig form i st. f. Hematostibiit.
"Hemberg, Eugen P. A., har ytterligare utgett
Stenåldershorden (1923), en fängslande roman från
äldsta stenålder.
Hembiträde, en under de senare åren i bruk (äfven
officiellt) kommen benämning i st. f. jungfru, piga,
tjänarinna.
Hembränning, bränning för eget behof af starka
drycker ("rusdrycker"), är belagd med straff. Se
Brännvinslagstiftning. Suppl., sp. 880.
Hembygdsforskning. Namnet hembygdsforskning är af
ungt datum. Det har egentligen vunnit allmännare
burskap i språket först omkr. 1910. Till sin innebörd,
såsom afseende utforskandet af hembygdens kultur och
naturförhållanden, kan hembygdsforskning sägas ha
idkats i vårt land alltifrån 1600-talets första år,
och ett af Gustaf II Adolf 20 maj 1630 utfärdadt
"memorial, efter hvilken H. K. M:t nådigast vill,
att de, som antagne äro att vara riksens antikvarii
och häfda-sökare, sig fliteligen rätta skola" är att
betrakta som det första program vi ega för en allsidig
hembygdsforskning. Memorialet upptar i främsta rummet
bygdens fornminnen, dess sägner och sagor, men äfven
dess naturförhållanden, näringsförhållanden, såsom
jordens brukande, bergsbruket, jakt, fiske m. m.,
vidare dräktskick och husgeråd, folkliga namn på
redskap o. d. äfvensom ortnamnsforskning.
Under 1600-talet är den hufvudsakliga uppmärksamheten
riktad på fornminnena. Med 1700-talet och framför
allt genom Linnés resor i svenska bygder utvidgas
intresset äfven till naturförhållandena och till
hushållningen. Ett schema för sådan bygdeforskning
uppgjordes och trycktes i Vet. akad:s handlingar
af landtmäteriinspektören Jakob Faggot 1741 under
titeln "Tankar om fäderneslandets känning och
beskrifvande". Med ledning af Faggots "Tankar" har
ett antal korta, men till sitt innehåll värdefulla
bygdebeskrifningar för-
fattats. Ett besläktadt initiativ af senare datum är
att anteckna, då landtmätarna i riket 1845 anbefalldes
att upprätta sockenkartor och beskrifningar öfver
socknens allmännare beskaffenhet, invånare, näringar,
politiska författning och f örn-lämningar. Äfven i
anledning häraf föreligger i våra offentliga arkiv
ett stort antal värdefulla beskrifningar öfver svenska
bygder. Lägges härtill, att många enskilda för saken
intresserade män gjort uppteckningar och beskrifningar
rörande folklif, minnesmärken och naturförhållanden,
blir det material till svensk hembygdskunskap, som
föreligger från äldre tider, högst betydande. Detta
material är ännu icke till sin omfattning fullständigt
kändt, än mindre offentliggjordt. - Före midten
af 1800-talet har materialet till största delen
åvägabragts genom forskare, som berest de olika
orterna, eller af därinom boende präster och
andra ämbetsmän. Först med de alltifrån 1850-talet
stiftade fornminnesföreningarna (se d. o., äfven i
Suppl.) har äfven folket själft satts i tillfälle
att ta verksammare del i hembygdsforskningen. Bland
de många allmogemän, som sedan denna tid främjat vår
kunskap om hembygden, må främst nämnas metallarbetaren
Gustaf Ericsson (d. 1894) i Härad, Södermanland,
hvilken framför allt från Äkers och Rpkarnes härad
gjort stora samlingar rörande fornminnen, folklif
och folkmål.
Mod den rika utveckling, som särskildt de
kulturhistoriska intressena erhållit under
det sista half seklet, har intresset för
hembygdsforskningen gått hand i hand. En
direkt målmedvetenhet erhöll detta intresse
inom den af studenter tillhörande Norrlands- och
Gästrike-Hälsinge nationer i Uppsala 1905 stiftade
"Norrländska studenters folkbildningsförening",
senare kallad hembygdsförening, hvilken som en af
sina uppgifter ställde att allvarligare inrikta den
del af folkbildningsarbetet, som tagit sig form i de
s. k. sommarkurserna, på hembygdsforskningen. Detta
program blef äfven förverkligadt vid föreningens
första kurs i Härnösand 1907. Vid detta tillfälle
väcktes förslag om bildindet af ett mera varaktigt
organ för hithörande sträfvanden, en tanke, som två
år senare förde till stiftandet af Föreningen för
norrländsk hembygds-forskning i Härnösand. Som ett
af de viktigaste leden i denna förenings mångsidiga
verksamhet har ingått anordnandet af vetenskapliga
kurser i hembygdsforskning och hembygdsundervisning
för folkskolans lärare. Dessa kurser togo sin
början 1914. De äro fördelade på fyra ämnesgrupper,
den naturvetenskapliga, den språkvetenskapliga,
den historiska och den pedagogiska, hvilken
sistnämnda upptar bl. a. hembygdsundervisningens
metodik. Liknande kurser påbörjades äfven af
Folkuniversitetsföreningen 1921 i Stockholm. Se vidare
Universitet, sp. 1121, och Universitetsutvidgning,
sp. 1137.
Samtidigt härmed har hembygdsundervisningen äfven
flyttat in i folkskolan, där enligt 1914 års
undervisningsplan för statens folkskoleseminarier
och 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor
undervisningen i historia och geografi i största
möjliga utsträckning skall anknytas till under
hembygdsstudium gjorda iakttagelser. Sålunda
innehåller undervisningsplancn för folkskolan
bl. a. följande:- "I den mån så kan ske,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
