Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Irrelevant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isaksson-Isberg
690
ser och mjuk, bred, pastös behandling. Bland hans
arbeten från detta skede märkas Själfporträtt
(Helsingfors’ galleri, 1906), Spansk flicka (1907),
Dora (1908), Damporträtt (i prins Eugens samling,
1909), Fru B. Brandstrup (konstmuseet i Köpenhamn,
s. å.). I sina senare studier dref han upp koloriten
till hög klang, men stannade i regel vid ett
ganska lösligt skisserande. Äfven i landskapen har
sträf-vandet att uppdrifva
färgen till högsta lys-kraft nu blifvit hufvudsaken;
där fångar I. likväl i sina bästa stunder en äkta
nordisk ton i luft och haf. l sina stilleben -
grönsaker, frukter, blommor i kruka - nådde
I. höjdpunkten af koloristisk friskhet och fin
känsla. Under sina sista år försökte han sig på ett
nytt område, kompositioner med bibliska motiv: Läsarns
uppväckes, Johannes på Patmos (Nationalmuseum),
Grafläggningen, Knektarna kasta tärning om Jesu
kläder, Jesus och Magdalena (Göteborgs museum). Alla
stannade vid bredt upplagda summariska färgskisser. -
I. utställde nära nog aldrig sina arbeten och var
utanför en högst begränsad kamratkrets så godt som
okänd. Efter hans död anordnade ett par af vännerna
minnesutställningar i Köpenhamn och Stockholm af
hans konstnärliga kvarlåtenskap, fullbordade och
ofullbordade målningar. G-g N. Isaksson, Karl William,
finländsk ämbetsman, f. 15 nov. 1866 i Finström på
Åland, d. l april 1924 i Helsingfors, student 1885,
inskrefs 1890 vid Åbo hofrätt, där han blef kanslist
1898. Han afgick 1903 jämte öfriga tjänstemän
som protest mot ledamöternas olagliga afsättning,
men återinträdde 1907 vid hofrättens restitution
samt avancerade 1917 till hofrättsråd. Han var
1900-07 sekreterare hos stadsfullmäktige i Åbo,
hvilka han senare i flera år tillhörde, samt
landtdagsman 1914 och 1917. Efter att 1904 i
Skandinavien ha studerat nordisk sjöförsäkringsrätt
och haverilära blef I. ordf. i direktionen för Finska
sjömannapensionsan-stalten 1906 och verkställande
direktör för Sjöassuransföreningen 1907. Efter
upprättandet af länsstyrelse för Åland utnämndes
I. 1918 till dess förste landshöfding, hvilken
post han under ömtåliga förhållanden beklädde,
tills landskapet erhöll själfstyrelse 1922. I. var
finländsk regeringsrepresentant i den internationella
kommissionen för Ålandsbefästningarnas slopande
1918. Han blef 1923 adjungerad led. af Högsta
domstolen. T. C. *lsala. Gustaf III tilldelade genom
k. bref af 18 jan. 1787 dåv. egaren af I. skattehemman
Hans Jansson till åminnelse af hans härkomst från
Sven Elfsson en "ärepenning" (silfvermedalj) med rätt
att framdeles bäras bland den af hans efterkommande,
som vore egare af I. skattehemman. Medaljen bär å ena
sidan Gustaf Vasas bild och på den andra inskriften:
"Till Sven Elfssons heder som frälste gamle kung
Gustaf bär dess afkomma i Isala by denne penning gif
ven af Gustaf III". Medaljen
bars sist i släkten af Saras Hans Hansson, d. 1906,
som 1885 sålde hemmanet; den innehas alltjämt af
släktens hufvudman, men bäres efter hemmanets
Sven-ElfssoDsmedaljen.
; "Falu-kuriren" 27/ V. S-p
försäljning ej längre. Jfr art. i 1920.
Isanomaler, geol. fys. Selsogammer. Suppl.
*lsara, lat., flod. I. är äfven namn på O is e (se
d. o.).
*Isarnus, ärkebiskop, hette eg. I s a r n u
s M o r l a n e, var en tid prior i klostret
Bénévent-1’Abbaye och kallas i medeltida urkunder
äfven Isarnus de Fontiano. Fontianum (Fon-tiés,
förmodligen I:s födelseort) är en ort i närheten af
Carcassonne. Se L. Weibull, "Ärkebiskop I. af Lund"
(i "Hist. tidskr. för Skåneland", V, 1916-18).
*lsbarta är namn äfven på ett sand Jak i vila-jetet
Konia. 185,056 inv. (1912), hvaraf 174,337 turkar,
10,096 greker, 600 armenier och 20 judar,
Isberg. 1. Anders Ulrik Martin I., kulturhistorisk
författare, f. 27 okt. 1867 i Malmö, aflade
hofrättsexamen i Lund 1894 och är sedan 1903
stadsarkivarie i Malmö. Han har utgett en mängd
arbeten rörande Malmö i äldre och nyare tider,
t. ex. Malmö stads krönikebok (3 dlr, 1911-13), Malmö
stads kyrkor (I, 1913), Malmö stads 600-årsjubileum
1319-1919 (1919), samt afslutat de af hans fader,
järnvägskamreraren Anders Ulrik I. (f. 4 juli 1826,
d. 28 maj 1900) författade Bidrag till Malmö stads
historia (I-II, 1895-1900) och utgett 2:a uppl. (1923)
af dennes Historisk karta öfver Malmö stad (1878)
jämte en diger Handbok med förklaringar till denna.
2. K a r l H a g b a r d V i l h e l m I., den
föregåendes kusin, präst, f. 14 juli 1880 i Malmö,
student i Lund 1898, aflade teoretisk och praktisk
teol. examen 1902 och prästvigdes 1903. Efter
tjänstgöring i Malmö utnämndes H. till 3:e komminister
i Lund 1912 och till kyrkoherde i Karoli församling
i Malmö 1915. I. har i sin prästerliga verksamhet
med särskildt intresse sysslat med fattigvården och
de sociala frågorna öfver hufvud. Han inkallades
som sakkunnig vid den förberedande behandlingen
af barnalagarna af år 1917 och var 1920 led. af
kommittén för tvångsarbetsanstalternas. utbrytning
ur fångvården. Sedan 1919 är han redaktör
för "Vårdarebladet", organ för barnavård och
ungdomsskydd, utg. af Svenska fattigvårdsförbundets
barnavårdsutskott. Bland I:s skrifter märkas Det oäkta
barnets rätt (1905), Kristendomen och fattigvården
(1908), Plats för modern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
