Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Kina - Kina - Kinander, Karl (Carl) Emil - *Kinarot - Kinasilfver - *Kinasyra - Kina-ört - *Kinberg, A. V. - Kinberg. 1. Arvid Gustaf Henning K. - Kinberg. 2. Olof Vilhelm K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makterna utfäste sig att ej i K. söka erhålla, kinesiska
regeringen att ej medgifva några specialprivilegier
eller monopolrättigheter. För K. ställdes i utsikt
rätt till vissa tullförhöjningar, och de utländska
postkontoren i K. skulle upphöra. Kinesiska försök
att på konferensen upptaga frågan om revision af 1915
års fördrag med Japan misslyckades däremot.
General Wu Pei-fu gjorde sig 1922 till diktator i
norra K. efter ett fälttåg mot Tschang-tso-lin,
hvilken drog sig tillbaka till sin hemprovins
Mandschuriet, president Hsii-tschji-tschang afgick
och Li-juan-hung förmåddes att provisoriskt ånyo
åtaga sig presidentposten. I regeringen inträdde
flera af den ungkinesiska rörelsens ledande män; en af
underhandlarna i Paris och Washington, Wellington Koo,
blef utrikesminister. De förhoppningar, som Wu Pei-fus
seger framkallat hos reformvännerna, fylldes endast
delvis. Eöfvaroväsendet kulminerade 6 maj s. å. i
ett öfverfall på Peking-Schang-hai-expressen, som
bragtes att urspåra, hvarvid 300 passagerare, däraf 20
utlänningar, utplundrades och behöllos som gisslan,
hvilken händelse framkallade besvärliga konflikter
med utländska makter. Ett nytt försök till uppgörelse
med de sydkinesiska provinserna och Sun-yat-sens
motregering strandade, militärpartiet nödgade i juni
1923 Li-juan-hung att fly, och genom röstköp i stor
skala lyckades militärguvernören marskalk Tsao-kun
6 okt. bli vald till president. En ny författning,
byggd på den radikala af 11 mars 1912 (se sp. 1010),
proklamerades 10 okt. 1923. Centralregeringens
maktlöshet mot provinsernas styresmän samt dessas
godtyckliga styrelse och inbördes rivalitet ha
emellertid äfven första halfåret 1924 kännetecknat
K:s inrepolitiska läge. – Litt.: J. O. P. Bland och
E. Backhouse. "China under the em-press dowager"
(1911; "Kina under sista änkekejsarinnan", 1912),
J. 0. P. Bland, "Recent events and present policies
in China" (1912) och "China, Japan and Korea’
(1921), P. H. Kent, "The passing of the manchus"
(1912), E. Rottach, "La Chine en revolution" (1913),
W. Schiiler, "Abriss der neueren geschichte Chinas"
(s. å.), F. Farjenel, "A travers la revolution
chinoise" (1914), B. L. Putnam Weale, "The fight
for the republic in China" (1918) och "The truth
about China and Japan" (1921), M. T. Z. Tyau,
"China’s new constitution and International
problems" (Schang-hai, 1918) och "China awakened"
(New York, 1922), H. Cordier, "La Chine" (1921),
A. Duboscq, "L’évolution de la Chine, 1911–1921"
(1922), Hsu-Shih-Chang, "La Chine apres la guerre"
(s. å.), G. Z. Wood, "The Shantung question’ (s. å.),
Sun-Yat-Sen, "The international development of
China" (1923), samt uppsatser af C. G. Taube i
"Svensk tidskrift" 1916, 1917, 1920 och 1921.
V. S-g.
Kina, farm., i dagligt tal förkortning för kinabark
och olika kinapreparat (se Kinabark).
Kinander, Karl (Carl) Emil, administratör, f. 15 april
1860 i Långtora socken, Uppsala län, filos. (1879) och
juris (1885) kandidat i Uppsala, vice häradshöfding
1888, var 1889-1902 sekreterare hos Stockholms stads
drätselnämnd och är sedan 1902 verkställande direktör
i Järnkontoret. Han är därjämte led. i styrelserna
för Sabbatsbergs sjukhus (1902, ordf. 1912), Stockholms högskola
(1903; ordf. 1921), Handelshögskolan (1909),
Metallografiska institutet (1920; vice ordf. s. å.),
fullmäktig i Riksgäldskontoret (1904; ordf. 1916),
pensionsförsäkringsfonden (1916) och Postsparbanken
(1922). Dessutom är han (sedan 1897) sekreterare och
ombudsman hos Trafik-a.-b. Grängesberg -Oxelösund
samt styrelseled, i Sveriges allm. exportförening
(1908; vice ordf. 1913) och i ett antal andra
affärsföretag. - Han har varit stadsfullmäktig i
Stockholm (1903-17), en af stadens representanter i
riksdagens Första kammare (1906 -09) samt led. af
byggnadsverksamhets- (1912), tobaks- (1915) och
järnvägs- (1918)kommittéerna m. m.
*Kinarot, farm. med. Moderväxten heter Smilax china.
Kinasilfver, ett slags nysilfver (se d. o.).
*Kinasyra, kem. Af de här uppräknade familjerna
är Ericineae = Ericacece, Oleineoe, = Oleacece,
Ilicinece = Aquifoliacece, Hederacece = Araliacece
och Cupuliferce = Fagaceoe.
G. L–m.
Kina-ört, bot. Se Lycopus europaeus.
*Kinberg, A. V., tog 1911 afsked från sin
revisorstjänst och dog 7 sept. 1916 i Stockholm.
Kinberg. 1. Arvid Gustaf Henning K., militär,
byggnadschef, son till den i hufvudarbetet omnämnde
professorn J. G. Hj. K., f. 29 okt. 1860 i Stockholm,
underlöjtnant vid fortifikationen 1880, befordrades
inom kåren till major 1908, erhöll afsked ur
aktiv tjänst 1910 och blef öfverstelöjtnant i
armén 1915. Han var 1898–1906 lärare i tillämpad
mekanik vid Artilleri- och ingenjörhögskolan. 1900
företog han på offentligt uppdrag en studieresa till
krigsskådeplatsen i Syd-Afrika. – K. var 1908–22
Stockholms stads byggnadschef och ledde därunder
bl. a. Kungsgatans framdragande genom Brunkebergsåsen,
med tillhörande viadukter (1911), anläggningen af
Katarinavägen som uppfart till Södermalm (1914)
samt af Sveavägen (1917), uppförandet af bron öfver
Liljeholms-viken (1916), stadshusbron (1919) samt
broanläggningarna vid Danvikstull och Skanstull (under
utförande). Ordnade Karlaplans-, Skogsinstitutets-,
Eriksbergs- och Bergsundsområdena. Under hans
ämbetstid anlades åtskilliga nya parker (särskildt
på Södermalm) och utfördes synnerligen vidlyftiga
dränerings- och andra rörledningsarbeten, särskildt
i samband med Brännkyrka och Bromma församlingars
inkorporering (resp. 1913 och 1916). Vidare
fullbordades stadsgårdshamnen med tull- och packhus
och viadukt samt Värtahamnen, hvarjämte frihamnen
påbörjades och arbetena med Hammarby-ledens anläggning
igångsattes. Bland uppförda byggnader märkas det nya
polishuset (fullb. 1911), Östermalms högre läroverk
(s. å.), nya rådhuset (1919) och stadshuset, i hvars
nämnds arbetsutskott K. var ordf. ända tills byggnaden
fullbordats (1924).
2. Olof Vilhelm K., af samma släkt som den
föregående, sinnessjukläkare, rättspsykiater, f. 23
sept. 1873 i Laholm, student 1892, med. kandidat i
Stockholm 1898, licentiat i Uppsala 1904 och doktor
i Stockholm 1908, hade förordnanden som amanuens,
underläkare och biträdande läkare å Stockholms och
Uppsala hospital 1901–06, blef öfverläkare å Södra
provisoriska sinnessjukhuset i Stockholm 1906 och
utnämndes 1908 till öfverläkare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
