Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvicksilfverförgiftning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för kvinnor i statstjänst, uppskjuten till en tidpunkt,
som konungen med riksdagen bestämmer. I
dessa lagbestämmelser ingår icke prästtjänst, hvarom
emellertid de af K. M:t tillsatte sakkunnige för
beredandet af kvinnors tillträde till ämbeten 1923
framlagt ett förslag, som kommer att kräfva samtycke
af både riksdag och kyrkomöte. 1924 finnas i Sverige
21 kvinnliga teol. kandidater, de flesta lärarinnor
i kristendom, 25 juris kandidater, af hvilka flera
äro praktiserande advokater, 86 praktiserande läkare
och 52 filos. licentiater och doktorer, af hvilka
2 docenter. 2 af folkskollärarinneseminarierna ha
kvinnliga rektorer. Inom de centrala ämbetsverken
finns ett flertal kvinnliga amanuenser, och kvinnor
sköta på förordnande äfven högre befattningar. –
Den kvinnliga rösträttsorganisationen (förnämsta
ledare Anna Whitlock) upplöstes i Sverige 1921. Den
svenska kvinnorörelsen har nu delat sig på flera
linjer: neutrala föreningar med omfattande
program, kårsammanslutningar och politiska
föreningar: jfr Internationella kvinnoförbundet
(där Svenska kvinnornas nationalförbund skildras),
Akademiskt bildade kvinnors förening. Suppl.,
International federation of university women.
Suppl. och Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt. Suppl. (den sistnämnda upplöst
1921). Fredrika-Bremer-förbundet (organ "Hertha")
utgör alltjämt vår främsta politiskt neutrala
kvinnoförening (ordf. under många år Agda Montelius,
d. 1920). Dessutom märkas bl. a. Husmoderföreningarnas
organisation och Svenska kvinnors medborgarförbund.
I Finland finnas numera 20 kvinnor bland riksdagens
100 medlemmar, men de oroliga förhållandena ha gjort,
att en hel del kvinnofrågor f. ö. kvarstår olöst. Se
vidare Finlandssvenska Kvinnoförbund. Suppl.
Trots alla kvinnosakens segrar under de sista iren
återstår dock i alla länder en hel mängd frågor olöst
på detta område. Hit hör, utom lönefrågorna, speciellt
frågan om pensionering af änkor med oförsörjda barn,
vidare lagar om moderskydd och omhändertagande af
f. d. prostituerade kvinnor. En fråga, som efter
Världskriget blifvit aktuell inom alla länder, är
den om gift kvinnas nationalitet. Ännu är det för
tidigt att yttra sig om några bestämda resultat af de
åt kvinnan så nyss beviljade rättigheterna, som hon
f. ö. hittills endast på ett mycket anspråkslöst sätt
synes ha begagnat sig af. Öfver hufvud återstår nog
att bringa praxis i full samklang med en lagstiftning,
som måhända i flera länder föregripit allmänna
opinionens utveckling. Förhållandet mellan man och
kvinna kan endast till sina ytterkonturer regleras
genom lagar.
Litt.:
"Reports of congresses of the international Woman suffrage alliance" (sedan 1904, särskildt
Genève 1920 och Rom 1923),
"Le suffrage des femmes en pratique" (1923),
Ida Husted Harper, "The history of woman suffrage" (5 och 6, 1921–22),
A. M. Holmgren, "Den kvinnliga rösträttens historia i främmande länder" (1919),
"Susan B. Anthony" (1920) och
"Två internationella kvinnoorganisationer" (1921),
samtliga i "Verdandis småskrifter",
Märta Tamm-Götlind, "Anna Howard Shaw" (1920),
Olive Schreiner, "Kvinnan och arbetet" (1911),
Rosa Mayreder, "Manlighet, kvinnlighet och mänsklighet" (1910) samt
"Sexualitet och kultur" (1923),
A. M. Holmgren, "Kvinnorösträttens historia i de nordiska länderna" (1920; i "Verdandis småskrifter"),
Gulli Petrini, "Kvinnorösträttens riksdagshistoria i Sverige 1884–1912" (1914),
"Kvinnan och samhället" samt
"Kvinnan och kyrkan", utg. af Diakonistyrelsen 1920,
"Betänkande och förslag i fråga om kvinnans tillträde till statstjänster" (1–3, 1920–23, jämte myndigheternas utlåtanden därom, 1922), och
"Kvinnan som präst" (Birkagårdens förlag, 1923),
G. Linderholm, "Kvinnans rätt till prästämbetet" (1924),
Lydia Wahlström, "Bland nutida jesuiter och hugenotter" (1922), och
Sigrid Leijonhufvud, "Sophie Adlersparre" (1923–24).
L. W–m.
Kvistaberg, egendom i Bro socken, Uppsala län, vid
en vik af Mälaren, omfattar med underlydande gårdar
308 har. Där uppförde egaren, Nils Tamm,
![]() |
Kvistabergs privatobservatorium. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>