Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landskrona-Eslöfs järnväg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utföres af landsretssagförere, en benämning,
som trädt i st. f. det förra overretssagförer.
P. E—t.
*Landsrätt. Alltsedan 1909 har vid meddelande af
nya stadsrättigheter den princip tillämpats, att
de nya städerna i judiciellt hänseende bibehållits
under landsrätt. Ingen ny rådhusrätt har sålunda
inrättats. I fråga om ett stort antal af de äldre,
mindre städerna, där borgmästartjänsten blifvit
ledig, har K. M:t föranstaltat om utredning rörande
stadens förläggande under landsrätt, men blott 2
städer (Öregrund och Östhammar) ha uttryckt önskan
därom (och i enlighet därmed, 1919, förlagts under
landsrätt), under det att öfriga motsatt sig åtgärden,
i följd hvaraf vederbörande borgmästarbefattningar
återbesatts. 1924 års riksdag antog (efter en af
N. Herlitz 1923 verkställd utredning) lag om stads
läggande under landsrätt (promulgerad 13 juni 1924),
som stadgar, bl. a., följande. På framställning af
stadsfullmäktige eller eljest med deras samtycke
eger K. M:t förordna, att rådhusrätt i stad skall
upphöra och staden läggas under landsrätt. Beträffande
stad, hvars folkmängd understiger 3,000 personer,
eger K. M:t, då borgmästartjänsten är ledig, äfven
utan stadens samtycke meddela sådant förordnande,
om landsrättsförläggningen finnes vara till gagn för
rättsvården samt icke medföra ekonomisk börda eller
annan olägenhet för befolkningen i staden eller
i den domsaga, hvari staden skulle ingå; men ha
stadsfullmäktige i staden med minst två tredjedels
majoritet uttalat sig mot landsrättsförläggningen,
får dock dylikt förordnande ej meddelas. Då
borgmästartjänsten blifvit ledig i stad, hvars
folkmängd understiger 3,000 personer, kan K. M:t
förordna, att genom länsstyrelsens försorg
en utredning (öfver hvilken stadsfullmäktige
och vederbörande häradsrätt skola höras) skall
verkställas ang. stadens läggande under landsrätt.
G. F—t.
Landssekretær var 1903—17 titel för departementschefen i
isländska ministeriet i Reykjavik.
P. E—t.
*Landsstaten. Genom landsstatsorganisationen
af 1917 (k. br. till Kammarkoll. m. fl. 14 juni
1917) har sammansättningen af landsstatspersonalen
ändrats så till vida, att dels i hvarje
länsstyrelse, med undantag för Gotlands län,
å länsstyrelsens skilda afdelningar, närmast
under landssekreteraren och landskamreraren,
införts en ny tjänstebefattning, länsassessorns
(se d. o. Suppl.), dels ock i hvarje län inrättats
en landsfogdesyssla (se Landsfogde. Suppl.),
hvarjämte kronofogdebefattningarna indragits och
benämningen kronolänsman (se d. o. Suppl.) utbytts mot
landsfiskal (se d. o. Suppl.). Frågan om förändrade
löneförmåner för landshöfdingarna är nu under
beredning genom särskildt tillkallade sakkunniga och
torde snart föreläggas riksdagen. För länsstyrelsens
personal i öfrigt samt för fögderipersonalen äro
löneförmånerna numera reglerade genom ofvannämnda
k. bref. Landshöfdingarna i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län ha numera genom k. br. 29
juni 1917 berättigats att vid resor inom länet för
inhämtande af närmare kännedom om hvad till länets
bästa kan lända af statsverket åtnjuta ersättning
för kostnad för användning af automobil, skjuts eller
båt m. m., och samtliga landshöfdingar ha enligt k. br. 9 juli
1920 tillerkänts rese- och traktamentsersättning
enligt resereglementet vid resor inom länet
för inhämtande af underrättelse om orternas
tillstånd och behof (med uttrycklig förklaring,
att det senare brefvet ej medför minskning i
förmånerna enligt det förra). Landsfogde åtnjuter
under resa i och för tjänsten reseersättning af
statsmedel enligt resereglementet äfvensom,
därest länsstyrelsen finner resan ha varit af
omständigheterna påkallad, dagtraktamente. Under
enahanda förutsättning får han ersättning af
statsmedel jämväl för särskilda utgifter i öfrigt,
som han fått vidkännas för sin polisverksamhet
(k. br. 14 dec. 1917). Häradsskrifvares rätt till
reseersättning synes vara begränsad till färder från
och till markegångsnämnds möten, hvarjämte honom
tillerkänts ersättning för hälften af årsafgift för
telefonförbindelse till tjänstelokalen (k. br. 14
dec. 1917). Landsfiskal får enligt k. kung. 14 juli
1918 reseersättning, men ej dagtraktamente, vid resor
i polisärenden samt för undersökning ang. lösdrifvare,
alkoholister, olycksfall i arbete, fattigvårdsfrågor
m. m., äfvensom godtgörelse för särskild utgift, som
han, utöfver kostnaden för eget behof, måst vidkännas
för nyss angifna resor. Likaså får han ersättning
med två tredjedelar af årsafgift samt stadgad
inträdes- och anläggningsafgift för telefonförbindelse
till tjänstelokalen. Instr. 10 nov. 1855 äro upphäfda
och nya instr. utfärdade, för landsfogdarna och för
landsfiskalerna 14 dec. 1917, för landshöfdingarna
samt vid länsstyrelserna anställda tjänstemän 12 april
1918 äfvensom för häradsskrifvarna 16 maj 1918. Jfr
Kunglig Majestäts befallningshafvande. Suppl.
H. U—én.
*Landstigningsföretag. Under Världskriget
utfördes landstigningsföretag såväl
af centralmakterna (särskildt Tyskland)
som af ententemakterna. De viktigaste voro
tyskarnas landstigningar på de baltiska öarna
i okt. 1917 samt engelsmännens och fransmännens
landstigning på Gallipolihalfön 1915. Japanernas
landstigning på Schan-tung-halfön i aug. 1914
och de allierades landstigningar vid Saloniki
1914—17 skedde på neutral kust. Se Världskriget,
sp. 197, 199, 200, 214, 227, 231 och 250.
H. J—dt.
*Landsting. — 2. Landstingens verksamhet har under
senare tid mycket tilltagit på grund ej blott af
snabbt fortgående utveckling inom dem förut tilldelade
arbetsområden, utan äfven af nya kräfvande dem
förut ej ålagda arbetsuppgifter. Deras väsentligaste
verksamhetsgrenar äro (med angifvande inom parentes
af utgiftssummorna för olika ändamål enligt 1924 års
stater): lasarettsväsendet (18,6 mill. kr. oafsedt
räntor och amorteringar å lån för sjukhusbyggnader);
vård af kroniskt sjuka (0,23 mill. kr.); åtgärder
mot tuberkulosen, såsom tuberkulossjukvård,
dispensärverksamhet samt bidrag till vårdkostnad
för skrofulösa barn (tillhopa 3,9 mill. kr.);
epidemisjukvården, som enligt 1919 års epidemilag
ålagts landstingen (6 mill. kr.); sinnessjukvård
(0,35 mill. kr.); sinnesslövård (1,55 mill. kr.);
vanförevård (0,42 mill. kr.); uppgifter å den allmänna
hälso- och sjukvårdens område, såsom åtgärder
för inrättande af extra provinsialläkardistrikt,
organisation af sjuksköterskeväsendet på landsbygden
samt barnmorskeväsendet, hvilket enligt 1919 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
