Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 83-84 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larousse ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tecknings- och målningsskola 1886—88 och 1891—93 (ej,
som uppgetts 1889—91). Han hade 1891 utgått ur
Konstnärsförbundet, afböjde 1898 en honom erbjuden
professorsbefattning vid konstakademien, men mottog
1903 akad:s Egron Lundgren-medalj.

Den största och mest uppseendeväckande målningen från
hans senare tid är Midvinterblot vid Uppsala tempel,
där en konung offras för folkets väl, af konstnären
afsedd att utföras al fresco i Nationalmuseets öfre
trapphall. Skissen utställdes 1911 och i omarbetadt
skick 1913 (den sistnämnda i Nationalmuseum) och med
nya ändringar 1915. Då hade L. äfven utfört samma
komposition i olja i det afsedda väggfältets storlek,
och den uppsattes där på försök. A. Zorn erbjöd sig
nu att bekosta utförandet al fresco såväl af denna
målning som af Gustaf Vasas intåg, hvilken upptog det
motsatta väggfältet i museets trapphall. Den nämnd,
som var tillsatt för att planlägga nyordnandet
af museet, afstyrkte emellertid Zorns anbud med
3 röster mot 1 och ansåg "Midvinterblot" i alla
afseenden olämpligt som väggdekoration i den afsedda
lokalen, en för skulptur afsedd, förnäm marmorhall af
italiensk klassisk karaktär. Nämnden sökte lösa frågan
genom att föreslå andra ämnen för målningen. Frågan
föranledde en hetsig tidningspolemik 1914 och följande
år. Till sist var det regeringen, som hade att afgöra
frågan. Tidningsfejden fortsatte, till dess L. (maj
1916) afsade sig uppdraget. L. utställde fortfarande
sina alster hemma och flerstädes i utlandet, inhöstade
medaljer och blef en europeisk berömdhet. Bland
målningar i olja från denna tid märkas de
karaktärsfulla porträtten af fru J. Tramcourt (1914)
och K. O. Bonnier (1915). Bildsamlingen Andras
barn utkom 1913. En akvarell Ung sofvande flicka
förvärfvade af Luxembourgmuseet i Paris.

L. dog 22 jan. 1919 i Falun. En ståtlig
minnesutställning anordnades våren 1920 i Liljevalchs
konsthall S. å. uppsattes en minnestafla i brons
med konstnärens porträtt på hans födelsehus vid
Prästgatan i Stockholm. Ett reliefporträtt, afsedt
för Stadshusets kolonnad åt sjösidan, har utförts af
Kr. Eriksson. — L:s bilderböcker ha utgått i flera
nya uppl. Äfven i Tyskland ha de vunnit mycket stor
spridning.

Litt.: A. Romdahl, "Carl L. som etsare" (med
afbildningar af alla hans etsningar, 1913),
E. Malmberg, "Larsson, Liljefors, Zorn" (1919),
G. Nordensvan, "Carl L." (2 dlr, i Sveriges
allm. konstförenings publikation 1920—21).
G—g N.

*Larsson (sp. 1261), H. E., dog 26 febr. 1922 i Malmö.


*Larsson (sp. 1262), Hans, har efter 1911 ytterligare
offentliggjort ett flertal skrifter af både
fackfilosofisk och mera allmänmänsklig karaktär. Bland
de förra må nämnas Intuitionsproblemet särskilt med
hänsyn till Henri Bergsons teori (1912). Gentemot
den nya intuitionsfilosofien häfdar L. sin redan
i "Intuition" (1892) framlagda uppfattning,
att intuitionen icke är något kunskapsorgan,
radikalt olika intelligensen, utan endast en form af
intellektuellt arbete: "intuitionen följer den vanliga
logikens lagar, endast tillämpande dem på ett finare
sätt". Den speciella intuition, som romantikens
filosofer kallade "intellektuell åskådning", har
L. upptagit till behandling i skriften Den intellektuella
åskådningens filosofi (1920). I stort
sedt ansluter han sig där till Kants och Fichtes
uppfattning af den intellektuella åskådningen som
en transcendental upplefvelse, ett gränsfenomen,
som vi måste antaga för att förstå de konkreta
formerna af medvetande. Hans intresse är där
hufvudsakligast inriktadt på särskildt Schillers
och Schellings mera konkreta utformningar af den
intellektuella åskådningens begrepp. Andra historiska
arbeten af L. äro den lilla öfversikten Den grekiska
filosofien (1921) samt Platon och vår tid (1913; 2:a
uppl. 1915). — "1914 års idéer" och Världskrigets
händelser indrogo L. starkt i de dagspolitiska
frågorna. I essaysamlingarna Vänstersynpunkter (1914),
Filosofien och politiken (1915; 2:a uppl. 1922) och
Under världskrisen (1920) har han sökt reda upp några
af de tankehärfvor, som folk gärna innästlar sig i,
när t. ex. kampen för tillvaron eller makt och rätt
eller lidandets nödvändighet diskuteras. Genom
att använda litet sundt förnuft i stället för
filosofiska teorier torde det, menar han, i många
fall bli lättare att komma till rätta med sådana
spörsmål. Mönstergilla i den vägen äro uppsatser
sådana som de om "stridens lag" och om "lidandet". —
Samma lifsfilosofiska problem som L. afhandlat
i essayerna har han äfven belyst i två romaner:
Hemmabyarna, världsbetraktelser i femton kapitel
(1916; 4:e uppl. 1922) och Idéerna i Stabberup
(1918). De äro emellertid icke endast idéromaner,
utan också träffsäkra psykologiska skildringar
af typer från skånska landsbygden. I aktuella
skolfrågor har L. gjort ett inlägg med Skolformer och
skolkurser, reflexioner i studentexamen (1922). Han
utgaf 1924 Filosoflens historia i korta drag.
Malte Jacobsson.

*Larsson (sp. 1262), Leon, dog 21 mars 1922 i Spånga.

Larsson, Jakob (Jacob) Timotheus, politiker, f. 17
maj 1851 i Lund, aflade hofrättsexamen där 1875,
blef vice häradshöfding 1879 och utöfvade därefter
i sin hemtrakt en omfattande verksamhet, bl. a. som
advokat 1879—89, ombudsman i Skånska hypoteksbanken
1895—1908, led. af Lunds stadsfullmäktige 1887—1909
och sekreterare i Malmöhus läns landsting. Han var
1903—08 led. af Andra kammaren för Lund samt har
därefter varit led. af Första kammaren 1910—14 för
Norrbottens län, 1917—19 (lagtima riksdagen) för
Stockholms län samt fr. o. m. urtima riksdagen
1919 för Malmöhus län. I riksdagen slöt sig
L. till Liberala samlingspartiet, var led. af dess
förtroenderåd från 1906 och blef okt. 1911 i Staaffs
andra ministär chef för Sjöförsvarsdepartementet,
den förste civile innehafvaren af denna post. Där
torde han ha visat samma egenskaper, som utmärkt
honom som kommunalman och riksdagsman, nämligen reda,
grundlighet och arbetsförmåga, men af ministärens
politiska motståndare bedömdes hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>