Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 169-170 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Licht ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stadga. Lien fästes i ett orf, hvars form också
växlar i olika landsdelar. I Norrland brukas långa
orf, hvilkas öfre ända är utplattad till ett blad, som
under arbetet stödes mot öfverarmen (se fig.). Eljest
begagnas i allmänhet kortare orf, som sluta
strax ofvanför den öfre kaggen (handtaget). Vid
mejning af säd brukades förr allmänt att på orfvet
strax intill lien anbringa en båge (af en vidja)
eller en grind eller mejhand, hvilken bidrog
till, att den afskurna säden lades jämnare i en
sträng, hvarigenom upptagningen underlättades.
H. J. Dft.
I Nya tidens bildkonst är lien (jämte timglaset)
attribut till skördaren Döden, personifierad som
benranglet "liemannen".

Norrlandslie.

*Lie (Sp. 391). 1. L. J. L. dog 1917.

*Lie. — 5. (Sp. 397). Bernt B. L. dog 14 juli 1916
i Kristiania.

*Lie (sp. 398), Mikael S. H., fortfor att vara
Nobelinstitutets konsulent i folkrätt till
1920, då han blef professor i rättsvetenskap
vid Kristiania universitet. L. har varit norsk
delegerad vid Nationernas förbunds församlingsmöten
i Geneve 1920—24. Bland hans senare skrifter
märkas Stormakterne og de smaa nationer (1912),
Grundlinjer i samfundslære (1913), Forholdsvalg
(1915), Luxemburg eller Belgien (s. å.), Rets- og
fredsproblemer (1917), Randbemerkninger til Hagerups
panteret (1918) och Domstolene og grunnloven (1923).
M. H.

Lie [lī], Sigurd, norsk tonsättare, f. 1871,
d. 1904, blef student 1889, utbildade sig i musik
för Lindeman, Böhn och Holter samt i Leipzig
och Berlin. Han vardt 1895 konsertmästare i
Bergen, var 1898—99 kapellmästare vid Fahlströms
teater i Kristiania och blef 1902 anförare för
Handelsstandens sangforening. Hans mycket lofvande
tonsättarbana bröts af en lungsjukdom. Frisk
uppfinning utmärkte ofta hans alstring, som
omfattar 1 symfoni, 1 pianokvintett, orkestersvit,
utställningskantat (Bergen, 1898), norska danser
för violin, sångcykeln Wartburg för baryton och
orkester, solosånger vid piano och manskörer,
som blifvit populära, pianostycken m. m.
E. F—t.

*Lieban, J., afgick 1912 från Berlins hofopera och
tillhör nu Deutsches opernhaus i Charlottenburg.

Liebe [lībe], Karl Julius Otto, son till den i
hufvudarb. nämnde K. K. V. L., dansk jurist, f. 24
maj 1860 i Köpenhamn, blef juris kandidat 1882,
overretssagförer 1885 och höjesteretssagförer
1889. Han är en af landets mest ansedda sakförare
och sedan 1919 ordf. i Sagförerraadet. Då Kristian
X 29 mars 1920 hade afskedat ministären Zahle (se
Danmark. Suppl., sp. 245), bildade L. 30 mars
en expeditionsministär (där L. var stats-
och justitieminister) utan anslutning till
de politiska partierna och utskref nytt val
till folketinget, men trädde tillbaka 5 april
på konungens önskan, hvarefter bildades en
expeditionsministär Friis med parlamentarisk garanti.
P. E—t.

*Liebens jodoformprof. Ad. Lieben dog 7 juni 1914.

*Liebenstein tillhör nu tyska republiken
Thüringen. 1,878 inv. (1919).

Lieberath [līb-], Ebbe Harald, militär, scoutledare,
f. 25 juni 1871 i Malmö, blef underlöjtnant vid
Västgöta reg. 1894 och kapten där 1906. Han afgick ur
aktiv tjänst s. å. och blef major i armén 1918. L. var
gymnastiklärare vid Östra realskolan i Göteborg
1902—05 och vid Latinläroverket där 1905—18. Varmt
intresserad af ungdomens fysiska fostran, blef han
grundläggare och nitisk befrämjare af scoutrörelsen
(se d. o.) i Sverige. När Sveriges scoutförbund 1912
bildades, blef han dess själfskrifne ordf. och utöfvar
fortfarande en framgångsrik och af de unga högt
uppskattad verksamhet som sådan. Sedan 1919 är han
därjämte ordf. i Stockholms gymnastikförbund. Flitig
skriftställare på scoutrörelsens område, har han utom
tidskriftsartiklar utgett bl. a. Ett boyscout-abc
(tills. med E. v. Strokirch, 1912), Scouter och
scoutledare (1913; 2:a uppl. 1917), Knektar,
scouter och andra pojkar (1914; 2:a uppl. s. å.),
Äventyrsberättelser (1915), Spaningsryttare (1916),
Pojkarnas julbok. Nya äfventyrsberättelser för
scouter och käcka pojkar (s. å.), Gränsridare
(1917), Nya äfventyrsberättelser (1918), Pojkarnas
julbok. Äfventyrsberättelser för scouter och
andra käcka pojkar (s. å.), Pojkhistorier (1919),
Friluftspojkar (1921), Strykfåglar (1922) och Sjömän
och ryttare (1923).
H. J—dt.

*Liebermann, K., tog 1914 afsked från professuren och
dog 28 dec. s. å. Äfven som lärare var L. framstående
och utbildade ett stort antal lärjungar. Sedan
1912 var han hedersled. i Deutsche chemische
gesellschaft. Lefnadsteckning öfver L. af O. Wallach
och P. Jacobson finns i nämnda sällskaps "Berichte"
1918.
K. A. V—g.

*Liebermann, Max, är sedan 1920 direktor för
konstakademien i Berlin. I Stockholms Nationalmuseum
är han representerad af Ryttare på stranden
(oljemålning 1911). På Baltiska utställningen 1914 och
på utställningen af tysk konst i Stockholm 1922 var
han fylligt företrädd af målningar, teckningar och
raderingar. Hans Gesammelte schriften började utges
1922. Nyare monografier föreligga af Hancke (1914)
och Elias (1917); en omfattande bildföljd fyller
band XIX af samlingsverket "Klassiker der kunst".
G—g N.

*Liebert, E. von, var 1907—13 medlem af tyska
riksdagen, tjänstgjorde hösten 1914 som guvernör
i Lodz, anförde 1915 en division och blef 1916
general af infanteriet. 1917 förde han under 54:e
generalkommandot (tillhörande 7:e armén) ställda
trupper vid Aisne och Chemin des Dames.

Liebesgaben [līb-], ty., "kärleksgåfvor". Se Sjukvård,
sp. 734.

*Liebfrauenmilch. Den riktiga formen för vinets namn
är Liebfraumilch.

*Liebknecht. 1. Wilhelm M. C. L. L. Jfr äfven "Der
hochverratsprozess gegen L., Bebel ... 1872"
(1911). — 2. Karl L., den föregåendes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>