Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindvig ... - * Lister - * Lister, J., Lord L. - * Listera - * Listerby - * Listerlandet - * Lister og Mandal amt - Listershufvud - * Listers och Bräkne kontrakt - * Liszt. 1. Franz L. - * Liszt. 2. Fr. Eduard von L. - * Lit - Litas - * Litauen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lotsstyrelsen, i allmänhet årligen, utges till
sjöfarandes underrättande om svenska fyrar, lysbojar,
mistsignaler o. d. Listan säljes hos Lotsstyrelsen,
på samtliga lotskaptensexpeditioner och hos
Sjökarteverkets försäljningsombud.
P. Dn.
*Lister ingår nu i Karlshamns fögderi. 67,024
har. 24,953 inv. (1924).
*Lister, J., lord L., dog 10 febr. 1912 i Walmer,
grefsk. Kent.
*Listera, bot., betonas äfven Listēra.
*Listerby är 4,270 har. 2,221 inv. (1924).
*Listerlandet. Halföns namn Lister skrifves
nu Lista.
*Lister og Mandal amt heter sedan 1919 Vest-Agder
fylke.
Listershufvud, en 84 m. hög bergshöjd i sydöstra
delen af Listerhalfön, västra Blekinge, 8 km. ö. om
Sölvesborg. Liksom öfriga bergshöjder på halfön,
Stiberget m. fl., består L. af urberg (granit och
gnejs) samt höjer sig brant öfver den omgifvande
kritslätten.
O. Sjn.
*Listers och Bräkne kontrakt omfattar 1,363,53
kvkm. 59,413 inv. (1920).
*Liszt. 1. Biografier öfver Franz L. ha vidare
skrifvits af Kapp (1909; 7:e uppl. 1918), Chantavoine
(1910), Cosima Wagner (1911), James Huneker
(1912; ty. öfv. 1922), Schrader (1917) m. fl.
Hans bref till baron Anton Augusz 1846—78
utgåfvos 1911, hans bref till sin mor 1920. — 2. Fr.
Eduard von L. dog 21 juni 1919 i Seeheim an
der Bergstrasse. Han höll i mars 1916 på inbjudning
från Stockholms högskola föreläsningar i Stockholm
m. fl. städer. 1917 lämnade han professuren.
1908—13 var han led. af preussiska deputeradekammaren
och sedan 1912 af riksdagen.
*Lit. 1. Socknen ingår nu i Lits och Rödöns
tingslag. 79,820 har. 3,575 inv. (1924). L. bildar
med Kyrkås ett pastorat i Ströms kontrakt, Härnösands
stift, och Häggenås är sedan l maj 1922
eget pastorat i Ströms kontrakt, Härnösands stift.
— 2. Tingslaget förenades 1 sept. 1912 med Rödöns
tingslag till Lits och Rödöns tingslag.
1—2. E. A—t.
Litas, litauisk myntenhet. Se Litauen,
sp. 241. (Finanser). Suppl.
*Litauen (lit. Lietuva), republik, utgöres
enligt officiell litauisk uppfattning af det förutvarande
ryska guvernementet Kovno (lit. Kaunas), en
mindre del af nordöstra Kurland, f. d. ryska guv.
Vilna (lit. Vilnius) utom distrikten Disna och
Vileika, norra delen af f. d. ryska guv. Grodno (lit.
Gardinas), f. d. ryska guv. Suvalki (lit. Suvalkai)
samt Memelområdet (lit. Klaipėda). Större delen
af detta område tillhörde Ryssland sedan 1794,
Suvalkiområdet sedan 1814. Detta territorium
omfattar omkr. 83,000 kvkm. och tillerkändes L.
enligt följande fördrag: fördraget med Sovjet-Ryssland
af 12 juli 1920, fördraget med Lettland af
3 aug. 1921 samt fördraget med de allierade
makterna af 8 maj 1924. Ett område omfattande omkr.
27,000 kvkm. med Hufvudstaden Vilna (Vilnius) är
sedan 8 okt. 1920 ockuperadt af polackerna, hvilka
göra anspråk på att få det betraktadt såsom numera
polskt område (se nedan, sp. 236, och Vilna, äfven
i Suppl.). Frånräknas detta område, så omfattar
L:s territorium 56,257 kvkm. och ligger mellan
53° 52′ och 56° 26′ n. br. samt mellan 21° 3′
och 26° 37′ ö. lgd (se den till art. hörande
kartskissen öfver L.). L:s sydvästra gräns bildas från
Smalininkai (ty. Schmalleningken) till Kurisches haff
af floden Njemen (lit. Nemunas), dess västra gräns
från Kurische nehrung till 2 km. norr om inloppet af
floden Šventoji (Heliga Aa) på en sträcka af 93 km. af
Östersjön, dess norra gräns med smärre afvikelser åt
ena eller andra hållet af den förutvarande gränsen
mellan Kurland och ryska guv. Kovno; L:s östra gräns
går från orten Satranava vid floden Düna (Dvina)
genom Molodečna (Molodetschno) till floden Beresinas
källa; södra gränsen går längs Njemen till floden
Svisločis’ inlopp och därifrån rakt västerut till
den gamla gränsen mot Preussen. Sedan Polen ockuperat
sydöstra L., går demarkationslinjen, af Polen ansedd
som definitiv gräns, tvärsöfver Suvalkiområdet och
sedan hufvudsakligen längs järnvägen Grodno—Dünaburg.
Ytförhållanden. L. är hufvudsakligen ett typiskt
slättland, endast obetydligt kuperadt i väster,
där de s. k. låglitauiska höjderna bildas med sitt
högsta berg, Medvegalis, 235 m. ö. h. Genom en kedja
förenas dessa höjder med Kurlands höjdområde. L:s
östra område är en kuperad platå med högsta höjd
vid Alšenai (339 m. ö. h.). Typiska för L. äro dess
floders höga stränder; i synnerhet äro de höjder
ganska betydande, som sträcka sig längs floden Neris
(Vilija) från Vilna till Kovno.
Geologi. Berggrunden täckes nästan helt af
istidsaflagringar. Af äldre geologiska formationer
finnas siluriska aflagringar i norra L. mellan
staden Šiauliai (Sjavli) och floden Venta. Devoniska
gipslager framträda i nordöstra L., hufvudsakligen i
distriktet Biržai (Birsen)-Pasvalys. I detta område
inträffa ej sällan ganska betydande insänkningar i
marken, hvilka förorsakas däraf, att underjordiska
vattendrag spola bort gipslagren. Permiska lager
påträffas längs lettiska gränsen. Juraperiodens
platåer sträcka sig utefter floden Ventas bägge
stränder, kritlager i Njemens strandhöjder,
hufvudsakligen vid dess mellersta lopp samt vid 55:e
breddgraden, tertiära längs floderna Njemen, Nevėžis
och Neris (Vilija). Längs L:s hafskust och i många
dalsänkor finns en myckenhet bärnsten. — Berggrunden
är fattig på nyttiga mineral.
Floder och sjöar. L:s hufvudflod är Njemen (Nemunas),
936 km., med ett flodsystem på 98,102 kvkm. Den
lämpar sig för skogsflottning i hela sin längd
och är från Grodno segelbar för mindre fartyg. I
Memelområdet delar sig Njemen i två grenar, Rusnė
(Russ) och Gilia (Gilga), som falla ut i Kurisches
haff. Genom floden Minija (ty. Minge) och
Vilhelmskanalen (ty. König Wilhelms kanal) förenas
Njemen med Memels hamn. Njemens största bifloder
fr. v. äro Ščera (Sjara; 324 km.), Želva (Selvjanka;
147 km.) Svisločis (115 km.) och Šešupė (Szeszupa;
380 km.). Af dem går Šešupė nästan i hela sin längd
genom litauiskt område. Njemens största bifloder
fr. h. äro Beresina 190 km., Merkis 197 km. och Neris
(Vilija) 509 km. (denna sistnämnda är lämplig för
timmerflottning i nästan hela sin längd, och dess
största bifloder fr. h. äro: Žeimeva, 115 km., och
Šventoji, 244 km.), vidare Nevėžis (213 km.), Dubysa
(Dubissa; 144 km.), Mituva (Mitva; 101 km.), Jura
(180 km.) och Minija (Minge; 198 km.). Floden Njemen
har inalles 108 bifloder. Bland L:s öfriga floder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
