Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 255-256 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litheim ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hårda striderna n. om Yperen i slutet af april 1915,
hvarunder tyskarna lyckades tillkämpa sig öfvergången
öfver kanalen vid Steenstraate (n. ö. om L.) och
(23—24 s. m.) ta i besittning den af fransmännen
försvarade byn. Denna återtogs dock af de senare
26—27 s. m., hvarefter striderna koncentrerades om
besittningen af det starka brohufvudet n. ö. om
L., som hölls af tyskarna till 16 maj s. å. Jfr
Världskriget, sp. 184.
H. J—dt.

Ljadov, Anatol, rysk tonsättare, f. 12 maj 1855
i Petersburg, d. 28 aug. 1914 i Novgorod, son till
hofkapellmästaren Konstantin L. (f. 1820, d. 1868),
utbildades vid Petersburgs konservatorium och var
kompositionsprofessor där från 1878. Han skref de
symfoniska dikterna Baba Yaga, Le lac enchanté och
Kikimora (de två senare utförda i Stockholm 1924)
m. fl. orkestersaker, pianostycken i Schumanns och
Chopins stil m. m.

*Ljubartov tillhör nu Polen. 6,109 inv. (1921). Under
Världskriget eröfrades L. af österrikarna under
ärkehertig Josef Ferdinand 7 aug. 1915. Jfr
Världskriget, sp. 191.
L. W:son M.

Ljudmätning, artill., en under Världskriget uppfunnen
mätmetod, medelst hvilken man med ledning af ljudet
(från en skjutande artilleripjäs eller en kreverande
projektil) kan noga bestämma ljudkällans (pjäsens
eller krevadens) läge. Mätningen grundar sig på, att
ljudet med lika och känd hastighet fortplantar sig
från ljudkällan utåt i alla riktningar. Är ljudkällan
t. ex. en skjutande pjäs
vid K (se fig.), når ljudvågen i ett och samma
ögonblick fram till A, X och Y. Fixeras nu
tidpunkten, då ljudvågen framkommer till tre af
artillerimätafdelningen (se d. o. Suppl.) upprättade
mätpostställen (A, B och C), erhållas två
tidsdifferenser, skillnaden i ankomsttid till B och
A (eller X) samt till C och A (eller Y), och därmed
bli äfven motsvarande afståndsdifferenser (r₁ och r₂)
kända. Man vet alltså, att K befinner sig å en sådan
plats, att afståndsdifferensen BK—AK
är konstant och = r₁, d. v. s. K måste befinna
sig på en hyperbel, hvars brännpunkter äro A och
B samt transversalaxel är r₂. Denna hyperbel är
känd och kan utkonstrueras på ett mätplan. På
samma sätt finner man, att K äfven måste befinna
sig på en hyperbel med brännpunkterna A och C samt
transversalaxeln r₂, och sedan äfven denna hyperbel
utkonstruerats, är läget af K fullt bestämdt genom
skärningen mellan de båda hyperblerna. I allmänhet
ersättas hyperblerna numera af sina asymptoter,
hvarigenom konstruktionen blir väsentligt förenklad,
utan att nämnvärdt fel uppstår. — Det är tydligt,
att ljudmätningen för att ge tillräckligt snabbt
och säkert resultat måste kräfva en mycket skicklig
mätpersonal samt fina precisionsinstrument. Till en
början användes för tidsdifferensernas bestämmande
tersur, enklast på det sätt, att ett tersur fanns
på hvarje mätpostställe och igångsattes i det
ögonblick ljudvågen nådde poststället. Därefter
stoppades på en gång alla tre tersuren på en
gemensam signal (från sammanställningsstationen,
se nedan). Skillnaderna i tersurens utslag blefvo så
mått på tidsdifferenserna. Sedermera har man öfvergått
till mera invecklade automatiska mätapparater, vid
hvilka ljudvågen uppfångas och afståndsdifferenserna
registreras af apparaten själf utan andra åtgärder
från mätpersonalens sida än justeringar. Genom dessa
apparater har det blifvit möjligt att uppnå större
precision och snabbhet samt äfven, hvilket här är
af stor vikt, att efter ljudet vid skottlossningen
särskilja olika pjässlag (kanoner eller haubitser)
och inom vissa gränser bestämma den skjutande
pjäsens kaliber. Genom detta har ljudmätningen
blifvit användbar, äfven då å den fientliga sidan
en relativt stark eldgifning från flera batterier
samtidigt eger rum. Hyperblernas utkonstruerande och
punktbestämningen ske alltid å en från mätpostställena
skild sammanställningsstation, hvarifrån mätposternas
verksamhet ledes. Vid sammanställningsstationen
måste erforderlig hänsyn tas till vind, temperatur
och terrängbeklädnad, hvilka utöfva ett visst
inflytande på ljudhastigheten och sålunda äfven på
mätresultatet. — Det är tydligt, att de enda mål,
som med hjälp af ljudmätning kunna beskjutas, äro
sådana fientliga batterier, som afge eld eller
genom tidigare eldgifning röjt sitt läge. Då
ett batteri medelst ljudmätning skall beskjuta
ett fientligt batteri, hvars läge konstaterats af
ljudmättruppen, sättes batteriet i telefonförbindelse
med sammanställningsstationen och får därifrån
uppgift om målets läge. Så snart elden öppnats,
inmätas vid sammanställningsstationen medelst
ljudmätning krevadernas lägen, skott för skott,
och krevadlägena sammanställas med målläget, så att
hvarje krevads afvikelse från målet i längd och sida
blir bestämd och rättelse för denna afvikelse kan vid
batteriet utföras. (Jfr Syftmätning. Suppl.)
G. af Wdt.


Ljugaren, en 22 kvkm. stor sjö, 215
m. ö. h., i Rättviks socken, Dalarna, 12
km. ö. om Siljan, afrinner öfver Marnäsån och
Svärdsjö—Sundbornsån till sjön Runn och Dalälfven.
O. Sjn.

Ljumskekanalen, anat. Se Inguinalkanalen. Suppl.

Ljunga kontrakt är enligt k. br. 4 mars 1921
namn på Medelpads västra kontrakt och omfattar
de 8 pastoraten Selånger, Sättna, Torp, Borgsjö,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>