Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftfotografi - Luftfärd - Luftförsvar - Luftförvärmare - * Luftgas - Luftkanal - Luftkista - Luftkon - * Luftledning l. Antenn - Luftlåsa - Luftmurbruk - Luftnät - Luftoxidation - * Luftpost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det använda ljuskänsliga plåtmaterialet,
jodsilfverkollodium, var af relativt ringa känslighet
och plåten måste beredas omedelbart före användningen
i ett i ballongkorgen anordnadt mörkrum, var arbetet
förenadt med stora svårigheter. Först på 1870-talet,
med införandet af bromsilfvergelatinplåten,
fick luftfotografien användning särskildt för
militära och topografiska ändamål. En enorm
utveckling ernådde den under Världskriget och
gjorde under detta utomordentliga tjänster som
hjälpmedel vid rekognoscering, hvarvid fiendens
ställningar, försvarsverk, nyanlagda vägar,
järnvägar, broar o. s. v. kunde upptäckas, kartor
upprättas eller kompletteras och redan befintliga
sådana korrigeras. En fotografisk bild af den
öfverflugna terrängen ger en fullt objektiv bild,
som sedermera i lugn och ro noggrant kan "läsas"
och ofta innehåller detaljer, som ögat icke hunnit
uppfatta eller tyda eller som vid flygningen undgått
spanarens uppmärksamhet.
För luftfotografering använder man numera alltid
speciellt konstruerade kameror, handkameror eller
sådana med fast montering, af hvilka flera olika
typer utarbetats. Därvid har man särskildt lagt
an på lätthandterlighet, snabb och säker plåt-
resp. filmväxling, okänslighet för stötar och temperaturväxlingar
och en skakfri montering. För att
möjliggöra de nödvändiga korta exponeringstiderna (vid
fotografering från flygplan vanligen mellan 1/100—1/1000 sek.)
måste kameran vara utrustad med ett mycket ljusstarkt objektiv, som därjämte — för att ge
största möjliga skärpa — måste vara väl korrigeradt.
För att så mycket som möjligt vara skyddad
för beskjutning af fiendens artilleri måste
fotograferingen i regel ske från betydande höjd,
stundom upp till 5—6,000 m. För att vid denna höjd få
tillräckligt stora bilddetaljer är det nödvändigt att
använda objektiv med lång brännvidd, ofta upp till
100—150 cm. Hos de vanliga flygkameratyperna växlar
brännvidden i regel mellan 25 och 75 cm. Fotografering
från mycket stor höjd försvåras i hög grad därigenom,
att de underliggande luftlagren, på grund af i luften
sväfvande vattenpartiklar, som i öfvervägande grad
reflektera blå och violetta strålar, förorsaka ett
blåaktigt dis, som tilltar med höjden och liksom en
slöja täcker den underliggande jordytan, hvarigenom
kontrasterna förminskas och detaljer utplånas. Då
den fotografiska plåten i öfvervägande grad är
känslig för blå och violetta strålar, framträder
denna disslöja ännu mera på bilden, än den ter sig
för ögat. Emellertid har man i hög grad lyckats
öfvervinna den ofvan påpekade svårigheten genom att
använda ortokromatiska eller pankromatiska plåtar,
som äro känsliga äfven för gröna och gula resp. röda
strålar, och samtidigt använda ett gult ljusfilter,
som mer eller mindre fullständigt absorberar de
blå och violetta strålarna, hvarigenom naturligtvis
verkan af dessa elimineras, så att fotograferingen
hufvudsakligen kommer att ske med de mera långvågiga
strålarna.
Är kameran under fotograferingen riktad rakt
nedåt. d. v. s. står objektivets optiska axel vinkelrätt
mot jordytan, erhålles en bild, som ger en
ortogonal projektion (se d. o. 1) af den underliggande
terrängen och som direkt eller reproducerad till
lämplig skala kan tjäna som karta öfver det
fotograferade området. Om man bortser från eventuella,
genom stora höjddifferenser uppkomna afvikelser,
ger en sådan bild en korrekt karta, d. v. s. en sådan,
som i reducerad skala i riktiga proportioner återger
föremålets inbördes proportioner. Om objektivaxeln
däremot vid fotograferingen intar en mot
horisontalplanet mer eller mindre spetsig vinkel, erhåller
man en sned projektion af det upptagna området.
Vanligen äro flygkamerorna försedda med särskilda
anordningar, som automatiskt markera och registrera
lutningsvinklarna under exponeringsögonblicket.
Med tillhjälp af speciella förstoringsapparater kunna
— tack vare att lutningsvinklarna äro kända —
dylika sneda bilder korrigeras, så att ortogonala
sådana erhållas. Om man från olika håll tar två eller
flera bilder af ett underliggande område och
samtidigt infotograferar särskilda orienteringsmärken,
kunna de erhållna bilderna användas för framställning
af nivåkartor. Dylika på fotogrammetrisk väg
upprättade kartor ha på senaste tiden fått stor
betydelse, särskildt då det gäller kartläggning af
svår- eller otillgängliga trakter. Äfven för fastställande
af tillfälliga topografiska förändringar, olika
vattenstånd m. m. ha de fotografiska
kartläggningsmetoderna varit af stort värde. — För dylik
kartläggning ha speciella kameror konstruerats, så
inrättade, att såväl exponering som plåt- resp.
filmväxling ske automatiskt, under det att flygaren
öfverflyger det område, som skall kartläggas. Arbetet i
det fria inskränkes vid dylik kartläggning i hög
grad, upptagningen af ett tämligen vidsträckt
område kan ske på några minuter. De enskilda
bilderna sammanfogas sedermera, och en fotografisk
karta af ett vidsträckt område kan sålunda erhållas.
— Stereoskopiska bilder kunna framställas därigenom,
att det underliggande landskapet fotograferas
från två olika punkter på samma höjd. Väljes basen,
d. v. s. afståndet mellan de båda upptagningspunkterna,
så, att den utgör minst 3 proc. af höjden
öfver marken och de båda bilderna sedan betraktas
i stereoskopet (se Stereoskop), ser man en bild,
som på ett öfverraskande tydligt sätt låter
höjddifferenserna i terrängen framträda och sålunda
visar en skenbart plastisk bild. För betraktande af
stereoskopiska flygfotografier har man konstruerat
speciella stereoskop.
J. Htzg.
Luftfärd. Se Luftsegling (äfven i Suppl.).
Luftförsvar, krigsv. Se Luftvärn. Suppl.
Luftförvärmare, Luftförvärmning. Se Ångpanna, sp. 1077—78.
*Luftgas. Med detta namn betecknas stundom
detsamma som egentlig generatorgas (se d.
o., sp. 917—918).
Luftkanal, mus. Se Orgel, sp. 865.
Luftkista, mus. Se Orgel, sp. 865 och fig. 1.
Luftkon. Se Luftballong. Suppl.
*Luftledning l. Antenn, telegr., i det fria
upphängd ledningstråd eller system af sådana (luftnät)
för uppfångande af elektriska vågor. Se
vidare Paraplyantenn, Ramantenn och
Rundradio, alla i Suppl. Jfr Telefon, sp.
714, och Telegraf, sp. 742 o. f.
Luftlåda, mus. Se Orgel, sp. 865 och fig. 1.
Luftmurbruk. Se Murbruk.
Luftnät, telegr. Se Luftledning. Suppl.
Luftoxidation, kem. Se Autoxidation 1. Suppl.
*Luftpost har kommit till allt större användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
