Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 517-518 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meningococcus intracellularis ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

däremot NH₃ ersattes af negativa radikaler, såsom Cl, Br
eller NO₂, minskas komplexens atomvärde med en enhet
för hvarje ingående 1-värdig negativ radikal och med 2
enheter för en 2-värdig radikal, såsom CO₃. Komplexen
karbonatotetramminkobolt [Co (NH₃)₄ CO₃] t. ex. bildar
alltså 1-värdiga kationer. I följd häraf blir
komplexen trinitrotriamminkobolt [Co (NH₃)₃ (NO₂)₃]
0-värdig, d. v. s. den bildar icke salter, hvarken
med syror eller baser, och är i vattenlösning icke
dissocierad. Ersättas fler än 3 NH₃ af negativa
radikaler, förvandlas den komplexa koboltkationen
till negativt laddad anion, som alltså bildar salter
med metaller, t. ex. tetranitrodiamminkalium. Och
vid fullständig ersättning af alla 6 NH₃ medelst
NO₂ bildas 3-värdiga anioner, t. ex. i saltet
K3 [Co(NO₂)₆]. — Slutligen bör nämnas, att Werner hos
metallammoniakföreningarna påvisat många olika arter
af isomeri, däribland äfven spegelbildsisomeri (se
Isomeri, äfven i Suppl.), som förut varit känd endast
inom den organiska kemien. De i tab. under namn
af kroceo- och flavosalter upptagna föreningarna
utgöra exempel på cis-trans-isomeri (se Isomeri,
sp. 994 f.).
K. A. V—g.

*Metaller. Det bör påpekas, att de specifika
metalliska egenskaperna, såsom ogenomskinlighet,
glans, ledningsförmåga för värme och
elektricitet, äro bundna vid det fasta eller
flytande aggregationstillståndet och försvinna, då
metallen förgasas. Så är t. ex. kvicksilverångan
genomskinlig, färglös och oledande.

Metallernas elektriska ledningsförmåga ökas med
sjunkande temperatur, hvilket tydligen beror därpå,
att elektronernas rörelse[1] då blir mindre störd af
metallatomernas egenrörelse. Temperaturkoefficienten
för ledningsmotståndets ändring är för de flesta
rena metaller ungefär 0,004 och ligger alltså ganska
nära gasernas temperaturutvidgningskoefficient
0,00367. Det elektriska ledningsmotståndet hos
rena metaller växer m. a. o. nästan proportionellt
mot den absoluta temperaturen. Detta medför den
egendomliga konsekvensen, att metallernas elektriska
ledningsförmåga, såsom man i flera fall direkt kunnat
konstatera, i närheten af den absoluta nollpunkten
antar oerhördt stora värden.

Om de tunga metallernas indelning se Tunga
metaller. Suppl. — Om lösningstrycket hos olika
metaller se Spänningskedja. — För många metaller har
man numera kunnat bestämma äfven kokpunkten. Endast
mycket få metaller koka under 1000°. Följande tabell
anger kokpunkten för några viktigare metaller i
grader C.:

Kvicksilfver	357°
Kalium	757,5°
Kadmium	785°
Natrium	877°
Zink	930°
Magnesium	1100°
Bly	1555°
Silfver	1950°
Tenn	2270°
Koppar	2305°
Guld	2600°

En för metallerna karakteristisk egendomlighet är
deras 1-atomighet, d. v. s. att deras molekyler nästan
utan undantag utgöras af en enda atom, i motsats till
de flesta metalloider (med undantag af ädelgaserna,
se d. o.). För några metaller, såsom zink, kadmium och
kvicksilfver, har molekylstorleken kunnat fastställas
genom direkt bestämning af gastätheten,
i andra fall genom bestämning af
fryspunktnedsättningen för lösningar af metaller i
kvicksilfver, tenn e. d.

Metallernas föreningar sinsemellan. Genom
studiet af metallblandningars eller legeringars
stelningsförhållanden (jfr Legering samt
Tammann) har, i synnerhet genom Tammanns
arbeten, påvisats tillvaron af en hel mängd
verkliga metallföreningar. Men i motsats till
metalloidernas föreningar sinsemellan eller med
metaller ha metallföreningarna fortfarande rent
metalliska egenskaper. Äfven i det afseendet afvika
de från vanliga kemiska föreningar, att deras
sammansättning ofta ej kan bringas i samklang med
valenslagarna. Så t. ex. finnas metallföreningar
med följande egendomliga formler: Zn₁₂ Na; Hg Na₃;
Hg₂ Na₅; Na Cd₅; Fe Zn₇ o. s. v. I dylika föreningar
visa således metallerna en del individuella kemiska
olikheter, som icke komma till synes vid bildning
af metallsalter o. a. föreningar mellan metaller och
metalloider.
K. A. V—g.

Metallgröna löfvifveln, zool. Se Viflar, sp. 349.

Metalliseringspistol i arbete.

Metallisering, Schoops metalliseringsförfarande (jfr
Schoop, M. U. Suppl.) grundar sig i princip på,
att fint förstoftad metall med stor hastighet slungas
mot ett föremåls yta, som därvid öfverdrages med ett
vidhäftande skikt af den påsprutade metallen. Vid
den vanligaste metoden förstoftas en omkr. 1 mm. grof
metalltråd — t. ex. af zink, aluminium eller koppar —
i den s. k. metalliseringspistolen (se fig.). Denna innehåller en
syrgasbrännare, genom hvilken tråden smältes; genom
en särskild kanal i brännaren tillföres pressluft af
omkr. 3 atm. tryck, som dels utslungar den smälta
metallen i form af en stråle fint stoft, dels
förmedelst en i brännaren inbyggd luftturbin matar
fram tråden, i den mån den förbrukas. Metallens
upphettning sker i en senare utföringsform på
elektrisk väg, i det att man i apparaten samtidigt
inmatar två trådar, mellan hvilkas ändar en ljusbåge
får bildas. På detta sätt kan metallisering ske
äfven med de mest svårsmälta metaller. För att
nå säkert vidhäftande måste den besprutade ytan
först sandblästras. — Metoden brukas hufvudsakligen
för att med skyddande metall öfverdraga järn- och
träkonstruktioner, t. ex. broar af järn, slussportar,
stolpar för elektriska ledningar och dylikt. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>