Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 539-540 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miethe ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behandla väsentligen den geometriska kristallografien
och såväl beskrifva olika minerals utbildning och
kristallform som beröra teoretiska frågor inom denna
ämnesgren. Särskildt bör framhållas, hurusom han
genom inventiösa undersökningsanordningar lyckats
kristallografiskt mäta vinklarna hos kristaller under
deras bildning, hvarvid i flera fall intermediärt
bildades andra ytor än de definitiva. Han har utgett
äfven en lärobok, Mineralogy, an introduction to
the study of minerals (1902).
K. A. G.

*Miethe, A. Om hans 1924 framställda rön
rörande framställning af guld ur kvicksilfver se
Kvicksilfver. Suppl.

Migmatit (af grek. migma, blandning), geol., petrogr.,
en i urberget och prekambrium förekommande bergart,
som närmast kan tydas som en blandning af granit
och gnejs, bildad genom en injektion af granitiskt
magmamaterial i en urspr. skiffrig bergart,
väl oftast gnejs, så att vid den då försiggående
metamorfosen denna i hög grad uppsmälts och delvis
assimilerats med det injicierade materialet. Ordet
migmatit torde urspr. ha användts för bergarter, som
undergått en längre gående ombildning än ådergnejsen
(se d. o.), men numera synes Sederholm, som gått
i spetsen för forskningen i ämnet, vilja inbegripa
äfven de bergarter, som förr kallades ådergnejser,
under migmatit. Sydvästra Finland är synnerligen
rikt på bergarter af dessa slag, och särskildt
erbjuda skärgårdsområdena med sina rensköljda
hällar rika tillfällen att studera dem. Äfvenledes
förekomma sådana bergarter ganska allmänt
i skilda trakter af Sverige, såväl i Norrland
(Ångermanland) som i mellersta och södra Sverige.
K. A. G.

*Mignon. Ambr. Thomas’ i hufvudarbetets art. omnämnda
opera "Mignon" (se Thomas, sp. 1133—34), tonsatt
till librett af M. Carré och J. Barbier, uppfördes
i Stockholm f. g. 1873. Jfr Lothario. Suppl.

*Miguel. Dom Miguels son Miguel, hertig af Braganza,
f. 19 sept. 1853, är f. d. österrikisk fältmarskalk
och bosatt i Possenhofen i Bajern; han förde under
Världskriget en österrikisk kavalleridivision. Hans
äldste son i första giftet, Miguel, hertig af
Vizéu, dog 21 febr. 1923 i New York; han hade
för sig och efterkommande afstått de portugisiska
tronanspråken. Han efterlämnade en dotter och två
söner, João, f. 1912, och Miguel, f. 1915.

*Mihalovich, E. v., blef 1918 geheimeråd och afgick
1919 från direktörskapet för ungerska musikakademien.

Mikadon (The mikado), framgångsrik operett med
musik af A. Sullivan (se denne) till librett af
W. S. Gilbert (med kvasi-japanskt ämne), uppf. i
Stockholm f. g. 1890.

*Mikael (ry. Michail), ryska furstar. —
4. M. Aleksandrovitj förmäldes 1911 morganatiskt
med Natalja Sergejevna Brassova, f. 1880,
och hade med henne tre söner. Då hans broder,
tsar Nikolaus II, afsade sig tronen 15 mars 1917,
skedde det till M:s förmån, men han förklarade sig
ämna afvakta en nationalförsamlings afgörande i
fråga om statsformen. Trots denna sin villkorliga
tronafsägelse blef M. snart tagen i fängsligt
förvar. Han försvann från Perm, där han var fängslad,
i juli 1918 och torde då ha mördats.

*Mikania, bot. Släktet innehåller omkr. 150 arter.
M. scandens, ofta kallad murgröna, odlas som
hängväxt i ampel eller på balkonger.
G. L—m.

Mikeli (Micheli), manlig hufvudroll (ädelsinnad
man af folket; baryton) i operan "Vattendragaren"
af Cherubini.

*Mikkelsen, K., afgick som "overlærer" 1917 och dog
24 april 1924 i Roskilde.


*Mikkelsen, Einar, är son till Aksel M. (se
Mikkelsen-Löth. Suppl.). Han utgaf 1913 Lost in the
Arctic om sin expedition 1909—12 och har vidare
skrifvit en del berättelser från Nord-Amerika,
bl. a. Norden for lov og rett (1920) och John Dale
(1921) och varit korrespondent för "Nationaltidende"
i Köpenhamn. Juli—aug. 1924 var han i Grönland som
ledare af en expedition med uppgift att öfverföra
eskimåer från Väst-Grönland eller Angmagsalik
till Scoresby sund på östkusten, en plan, som är
ett led i den efter Grönlandstraktaten’ med Norge
af juni 1924 nyvaknade ifvern för att för dansk
företagsamhet trygga företrädet på Grönlands östkust.
P. E—t.

Mikkelsen(-Löth), Aksel, dansk slöjdlärare, f. 14
aug. 1849 i Hjörring, utbildades till mekaniker och
var 1872—83 järngjutare i Nord-Jylland, studerade
slöjdlärarutbildning i Sverige och blef 1883 ledare
af Teknisk skole i Næstved, därefter föreståndare
för Dansk slöjdlærerskole i Köpenhamn samt var
1907—18 skolinspektör vid slöjdundervisningen i
de offentliga skolorna. M. har stor förtjänst om
slöjdens starka utveckling i Danmark på senaste tid;
han har utgett många skrifter, t. ex. Slöjdlære
(1894) och Arbejdsstillinger (1896). — M. är fader
till Einar Mikkelsen (se denne; äfven i Suppl.).
P. E—t.

*Mikkola. 1. J. J. M. utnämndes 1921 till professor i
slavisk filologi vid Helsingfors’ universitet. Han har
vidare utgett Urslavische grammatik (Heidelberg, 1913)
samt Die chronologie der turkischen Donaubulgaren
(i Finsk-ugriska sällsk:s. "Journal", s. å.). Han
företrädde 1918 regeringen hos chefen för de tyska
stridskrafterna i Finland von der Goltz. — 2. Maila M.
har utvecklat en aldrig sinande produktivitet,
bestående i smärre teaterstycken, tal, berättelser och
romaner, hvilka oftast utkommit i flera uppl. Bland
de sistnämnda må nämnas Yölintu (Nattfågeln, 1913),
Niiniven lapset (1915; "Ninives barn"), Elämän kasvot
(Lifvets anlete, 1916), Kultainen lyyra (Den gyllene
lyran, s. å.), en tendensroman från den kvinnliga
studentvärlden, Silmä yössä (Ögat i natten,
1917), Kurjet (1919; "Tranorna"), Kihlasormus
(1921; "Förlovningsringen"), Kirkonkello (1922;
"Kyrkklockan"). Pimeän pirtin hävitys har öfversatts
till sv. af H. Nohrström under titel "Förödelsen"
(1914). M:s samlade arbeten Kootut teokset ha utgetts
i 6 bd 1916—21.
1—2. T. C.

Mikroanalys, Mikroanalys-metod. Se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>