Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Milliola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ultravioletta spektret, hvarvid han med
gittervakuumspektrografen uppmätt våglängder ända
ned till 136 Ångströmsenheter (1921) och dessutom
visat, att de lagar, som gälla för de tyngre atomernas
röntgenspektra, äro tillämpliga äfven på de lättare
atomernas optiska spektra. Utomordentligt framstående
som experimentator och lärare, har M. författat
flera läroböcker i experimentalfysik. Bland öfriga
skrifter märkes The electron (1917). M:s afh. äro
merendels publicerade i "Physical review". M. var
en af initiativtagarna till bildande af Natural
research council, Washington, och blef 1917
dess vice ordf. Han är dessutom led. af flera
lärda samfund. Jfr Elektron, fys., samt Suppl:s
art. Einstein, Fysik och Röntgenspektrum.
E. R—dt.
Milliola, paleont. Se Tertiärsystemet, sp. 963.
Millivolt, fys., tusendelen af en volt (se d. o.).
*Millons reagens, kem. Se äfven Proteinämnen,
sp. 411, B. 8).
*Millquist, H. V., dog 18 nov. 1916 i Norrköping. Han
var sedan 1914 redaktör af "Östergötlands dagblad".
*Milne, John, dog 31 juli 1913 i Newport å ön Wight.
*Milner, Alfred, viscount M., blef dec. 1916 medlem
af krigskabinettet i Lloyd Georges ministär, var
i febr. 1917 engelsk regeringsrepresentant vid
de allierades öfverläggningar i Petersburg och
hade mars 1918 väsentlig andel i, att Foch blef
öfverbefälhafvare öfver de allierades arméer på
västfronten. Han blef krigsminister i april s. å. och
var efter ministärens rekonstruktion kolonialminister
jan. 1919—febr. 1921. Vid fredskonferensen i
Paris 1919 var M. en bland Brittiska rikets
förhandlingsdelegerade. Då förhållandet till
Egypten s. å. blef kritiskt, sändes M. dit i spetsen
för en fackmannakommission, som dec. 1919—mars
1920 grundligt studerade förhållandena och efter
förhandlingar i London sommaren 1920 med den egyptiske
nationalistledaren Zaghlul pascha i nov. s. å. afgaf
sitt betänkande, som gick ut på erkännande af Egyptens
oberoende och ett alliansfördrag med garantier för
de brittiska riksintressena (se Egypten. Suppl.,
sp. 469). M. har ytterligare skrifvit The nation and
the empire (1913) och en studie öfver problemen efter
kriget, Questions of the hour (1923).
V. S—g.
*Milnes. — 2. Robert O. A. Crewe-M., earl af Crewe,
är sedan dec. 1922 brittisk ambassadör i Paris.
Miloš Svetić [mi’låʃ sve’titj], pseudonym. Se
Serbokroatiska litteraturen, sp. 158.
*Milton, J. — Under de senaste årtiondena har
uppstått en utomordentligt rik litteratur om
M., med viktiga nya upptäckter och en annan
uppfattning af hans karaktär, än den beundrande
Masson framställde och som sedan gällt. Banbrytande
voro S. G. Liljegrens "Studies in M." (Lund, 1918)
och senare Milton-studier. Öfriga arbeten om M.,
som må nämnas, äro J. W. Good, "Studies in the Milton
tradition" (1915), H. Mutschmann, "M. und das licht"
(1920), D. Saurat, "La pensée de M." (s. å.) och
"Blake and M." (s. å.). Jfr W. Fleischer, "Der
alte und der neue M." (i "Germanisch-romanische
monatsschrift" 1922). Senaste engelska arbeten äro
R. D. Havens, "The influence of
M." (1922), E. H. Visiak, "M. agonistes" (1923), och
W. M. Harris, "J. M : puritan, patriot, poet" (s. å.).
Milviska bron, lat. Pons Milvius l. Pons Mulvius, nu
kallad Ponte molle, n. om Rom öfver Tiber. Om
slaget där, äfven kalladt slaget vid Saxa rubra,
se d. o.
Mimation. Se Sabéer, sp. 257.
Mime, mansroll (konstförfaren och lågsinnad dvärg,
Alberichs broder; tenor) i R. Wagners musikdramer
"Rhenguldet" och "Siegfried".
Mimi, kvinnlig hufvudroll (lungsiktig ung sömmerska;
sopran) i Puccinis opera "Bohême".
*Mimicry, biol. Jfr ock Konvergens. Suppl.
Mimon [-mån], tjechiska namnet på Niemes (se
d. o.).
*Mina. — 2. Sjöminor. Under Världskriget
1914—18 utvecklades minmaterielen i hög grad. Äldre
mintyper ha förbättrats och nya uppfunnits. Hvad
de äldre mintyperna beträffar, pekar utvecklingen
hän mot stora, med kraftig laddning af de modernaste
sprängämnen försedda minaggregat, som äro användbara
såväl inom- som utomskärs och såväl mot öfver-
som undervattensfartyg. Förankringsanordningarna,
som numera alltid äro automatiska, medge minans
förankring äfven på mycket stora djup, och
särskilda anordningar ha träffats för att möjliggöra
minutläggning icke blott nära under vattenytan,
utan äfven ned till de största djup, på hvilka
en undervattensbåt utan fara för sammantryckning
kan manövrera. Härigenom har minan blifvit en af
undervattensbåtens farligaste fiender. Minorna
utläggas numera nästan alltid från fartyg under
gång, och de flesta öfvervattensörlogsfartyg äro
apterade för minutläggning. Äfven härför särskildt
byggda undervattensbåtar tas emellertid ofta i bruk
för minering. Under Världskriget utlades minor i
snart sagdt alla de farvatten, som lågo i närheten
af krigszonen. Stora delar ai Nord- och Östersjön,
Engelska kanalen, Vizcayaviken och Medelhafvet
voro öfversållade af minfält, som ej blott i hög
grad inskränkte de krigförande örlogsflottornas
rörelsefrihet, utan äfven beredde svårigheter för
handelssjöfarten, äfven den neutrala. Antalet under
kriget utlagda minor torde snarare ha öfver- än
understigit 1/2 mill.
De nya mintyperna kunna klassifieras som antingen
sjunk- eller bogserminor och ha alla till ändamål
att bekämpa undervattensbåtar. Sjunkminan
karakteriseras däraf, att den saknar flytkraft
och därför omedelbart efter fällningen sjunker
mot bottnen. Sjunkhastigheten regleras i allmänhet
genom ventiler, som med större eller mindre hastighet
insläppa vatten i minan och därigenom reglera dennas
tyngd. Då minan kommer på ett på förhand inställdt,
önskadt djup, bringas den till detonation antingen
genom vid fällningen tänd stubin-tråd eller genom
ett tändstift, framfördt medelst en af vattentrycket
sammanpressad fjäder. Sjunkminor kunna anordnas
äfven som stötminor, d. v. s. för detonation,
då minan stöter på ett fast föremål, t. ex. en
undervattensbåt. Laddningens storlek varierar
mellan 100 och 150 kg. Minan fälles från fartyg
stillaliggande eller under gång. Bogserminan
utgöres af en mina, som bogseras af det fartyg,
hvilket spanar efter eller jagar undervattensbåtar,
och bringas till detonation vid stöt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
