Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Nationalmuseum i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog sin början 1914. Tills vidare har endast den
första af de tre planerade byggnadsperioderna
genomförts. Bergh fick emellertid ej upplefva
slutförandet af ens denna första byggnadsperiod,
som innefattade omdaningsarbeten inom
nuv. lokalutrymmet. Det under hans ledning
utförda arbetet omfattade kupolsalen, svenska
1880-och 1890-talssalarna, moderna svenska och
nederländska salarna med angränsande kabinett
samt öfre trapphallen. Den svenska 1700-talssalen
tillkom, hvad det arkitektoniska och väggbeklädnaden
beträffar, under Bergh, men slutordnades af
intendenten A. Gauffin, som fått slutföra Berghs på
en del viktiga punkter modifierade omdaningsplan af
tafvelsamlingen. Sålunda omordnades franska salen (se
vidstående pl. II, fig. 3) med angränsande kabinett
och tillkom italienska salen (fig. 4) samt omordnades
öfre trapphallen. De stora vinster, som genom det af
Bergh igångsatta omdaningsarbetet tillförts museet,
äro ökadt utrymme, bättre ljusförhållanden, klarare
gruppering och vackrare anordning. På flera punkter
ingrepo förändringarna i byggnadens arkitektur. Om
den betydelsefulla ombyggnad af taket på fasadens
midtparti, som betingades af förändringen af
den gamla gravyrsalen med dess sidoljus till en
öfverljussal, ej var så lycklig för byggnadens
yttre, så tillkom därigenom å andra sidan museets
ståtligaste och bäst belysta målningssal, svenska
1700-talssalen (pl. I, fig. 2). Äfven utseendet af
den öfre trapphallen (pl. I, fig. 1) underkastades en
genomgripande förändring därigenom, att bl. a. två
dörrar upptogos i de båda längst åt öster belägna
nischerna och att ljusöppningarna utvidgades. Det
tredje af de rum, där arkitekturen kraftigast
förändrades, var den s. k. kupolsalen. Vidare
tillkommo genom sammanslagning af en del mindre
utrymmen två nya öfverljussalar. De öfriga fyra
öfverljussalarna fingo genom vidgandet af takets
ljusöppning sina belysningsförhållanden i hög grad
förbättrade. På byggnadens baksida tillbyggdes två
trapp- och hisstorn, som medförde utvidgning af de
två angränsande kabinetten.
Den andra programpunkten, fordran på hög kvalitet
hos de enskilda föremålen, tog sig kanske klarast och
betydelsefullast uttryck i Berghs framgångsrika arbete
att ge den svenska af honom s. k. "genombrottskonsten"
från 1880- och 1890-talen en värdigare och fylligare
representation i museet. — Hvad slutligen anordnandet
och uppställningen af det gifna materialet beträffar,
fick Nationalmuseum genom Berghs nyvinningar
och fördelningen af dessa en synnerligen redig
disposition, afsedd att klargöra konstens utveckling
genom tiderna.
Skulptursamlingen, som under andra och tredje
byggnadsperioderna skulle få fullt värdiga lokaler,
har under den första fått nöja sig med en mera
provisorisk placering. I stor utsträckning har den
dock, särskildt hvad arbeten i brons, sten, bränd
lera och trä beträffar, fått en betydelsefull
användning som prydande element i samverkan
med målningarna. Samlingen af gipsafgjutningar
aflägsnades ur museet och uppställdes dels i
östra flygeln af K. slottet, dels i Arffurstens
palats. — Gravyr- och handteckningsafdelningen
flyttades i enlighet med Berghs plan till det
rum i mellanvåningen, som tidigare upptagits af
gipsafgjutningar. Utan tvifvel
innebar denna flyttning från den stora ljusa
salen i öfvervåningen en tillfällig förlust för
afd. I Berghs plan ingick emellertid att under tredje
perioden åt afd. upplåta hela mellanvåningen i den
nuv. museibyggnaden. — Biblioteket fick en förträfflig
om också tack vare den snabba tillväxten snart
otillräcklig lokal i mellanvåningen. — 1:a perioden af
Berghs omdaningsplan omfattade äfven afdelningen för
konsthandtverk, hvilken 1918—24 successivt omordnats
under ledning af dåv. intendenten E. G. Folcker
samt efter 1919 af intendenten E. Wettergren (med
biträde af amanuensen G. Munthe) efter en plan,
hvars grunddrag uppgjorts af Folcker. Enligt denna är
afd. uppställd i två hufvudgrupper, hvaraf den ena är
ordnad efter föremålens material (keramik, glas, ädla
och oädla metaller, elfenben, textilkonst m. m. samt
i anslutning därtill en orientalisk afd.), den andra
efter stilhistoriska principer. Den sistnämnda består
af 7 genom dörrväggar åstadkomna rum, innehållande
typiska och kvalitativt högtstående föremål af
olika material och utförande, hvilka sammanförda
till interiörer ge en bild af den stilepok, som de
skola illustrera, alltifrån renässansen till empiren
(detaljer af dessa interiörer ses i fig. 6—9).
Samlingarna. Sedan 1912 ha de olika afd. ökats med
följande antal nummer: skulptursamlingen med 172,
målningssamlingen med 810, handteckningssamlingen
med 4,895, gravyrsamlingen med 6,350 och afd. för
konsthandtverk med 4,127. Boksamlingen utgjorde
vid 1925 års ingång omkr. 13,000 n:r (inberäknadt
småtryck). — Bland företag och gifvare, som på
ett särskildt omfattande sätt gagnat museet under
den senast gångna perioden, är först att nämna
föreningen Nationalmusei vänner (se d. o. äfven
i Suppl.), A.-b. H. Bukowskis konsthandel, som
enligt skrifvelse af 28 febr. 1914 förbundit sig
att dädanefter, så länge bolaget eger bestånd, till
Nationalmuseum årligen öfverlämna 5 proc. af bolagets
nettovinst för föregående år, vidare de tre olika
på initiativ af grosshandlaren A. Beskow bildade
konsortier, för hvilkas räkning öfverintendenten
Bergh samt intendenterna Gauffin och Wettergren 1917
och 1918 företogo tre inköpsresor till Tyskland
och Österrike. Konsortierna ställde därvid till
öfverintendentens förfogande att användas till förvärf
för museet en summa af sammanlagdt 235,000 kr.,
motsvarande 10 proc. af inköpskapitalen.
I. Samlingar hörande under bildhuggarkonst.
De märkligaste nyförvärfven här
utgöras af J. T. Sergels marmorgrupp "Mars och
Venus", testamenterad af grefvinnan Elisabet
Wachtmeister, och Houdons marmorbyst af Georg
Washington, gåfva af kammarherre Hj. Linder genom
Nationalmusei vänner.
II. Afdelningen för målarkonst. Bland
värdefullare gåfvor efter 1911 märkas: af
kommerserådet frih. H. Rehbinder ett antal porträtt
och 20,000 kr. att användas till komplettering
af samlingen af äldre svenska porträtt (1912);
"Svensk genombrottskonst från 1880- och 1890-talen",
en samling af 68 målningar, som med för ändamålet
insamlade medel hade inköpts af konstnären
R. Bergh 1913—14 och sedermera af honom, efter
hans utnämning till öfverintendent, öfverlämnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
