Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationernas förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprätthålla samtliga medlemmars territoriella integritet
och förhandenvarande politiska oberoende,
åliggande det rådet att taga under öfvervägande,
på hvad sätt ifrågavarande förpliktelse skall
genomföras. Förpliktelsens räckvidd är obestämd.
Förbundet har (art. 11) till uppgift att ingripa
mot hvarje krig eller krigshot. Äfven om ett
dylikt ej omedelbart berör någon medlem, anses
det likväl vidkomma förbundet i dess helhet,
och förbundet bör taga de mått och steg, som må
finnas lämpliga och egnade att verksamt trygga
freden mellan staterna. I sådant fall sammankallar
generalsekreteraren omedelbart rådet på begäran af
medlem. Hvarje medlem eger rätt att vänskapligen
fästa församlingens eller rådets uppmärksamhet på
hvarje omständighet, som kan innebära "hot att störa
freden eller det goda samförståndet mellan folken,
hvarpå freden beror". — Förbundets medlemmar skola
(art. 12) hänskjuta tvister, som uppstå mellan
dem och äro egnade att medföra brytning, till
skiljedoms- eller domstolsförfarande eller ock till
rådets pröfning. Frågor om tolkningen af fördrag,
internationellt-rättsliga spörsmål m. m. betecknas af
akten (art. 13) såsom särskildt egnade att afgöras
genom skiljedomsförfarande eller af domstol. —
Domstolen skall vara Fasta mellanfolkliga domstolen
eller hvilken som helst domstol, hvarom parterna i
det särskilda fallet öfverenskomma eller som finnes
stadgad i tidigare fördrag mellan dem. Förbundet
har i enlighet med en bestämmelse i akten (art. 14)
upprättat Fasta mellanfolkliga domstolen i Haag
behörig att döma i alla tvister af internationell
natur, som parterna underställa den, och därjämte
skyldig att afge utlåtande i hvarje tvist eller fråga,
som rådet eller församlingen dit hänskjuter. Stadgan
för denna domstol antogs 12 dec. 1920, domarna
valdes 1921, och domstolen trädde i verksamhet i
jan. 1922. (Se vidare Permanenta internationella
domstolen. Suppl.)
Om tvisten icke hänskjutes till skiljedoms- eller
domstolsförfarande, skall den öfverlämnas till
rådet, som skall söka åstadkomma dess biläggande
(art. 15). Om detta icke lyckas, skall rådet
enhälligt eller med majoritetsbeslut fastställa
och därpå offentliggöra en "rapport" med förslag
till lösning. Om en af parterna häfdar och rådet
erkänner, att tvisten rör en fråga, som det enligt
internationell rätt tillkommer denna part att
ensam afgöra, skall rådet dock endast konstatera
detta i en rapport, utan att därvid föreslå någon
viss lösning. Rådet kan ock hänskjuta en tvist
till församlingen, och detta skall ske, om part
framställer begäran härom inom 14 dagar från det
tvisten hänskjutits till rådet. Dom skall ges inom
skälig tid och rådets yttrande föreligga inom 6
månader, efter det att tvisten dit hänskjutits
(art. 12). I intet fall få parterna gripa till
krig, förrän 3 månader förflutit, efter det att
skiljedomarnas eller domstolens utslag fallit
eller rådet, resp. församlingen, afgett sitt
yttrande. Medlemmarna af förbundet förplikta sig att
ärligt ställa sig meddelad dom till efterrättelse och
att icke gripa till krig mot medlem, som fogar sig
efter dom eller efter en enhällig rådsrapport eller en
af församlingen antagen rapport, för hvilken röstat
därvarande ombud för rådsstaterna samt en majoritet
af förbundets öfriga medlemmar. Vid beräknande af
enhällighet i rådet eller af majoritet i församlingen
får i dessa fall hänsyn ej tagas till parternas röster
(art. 13 o. 15).
Om medlem griper till krig i strid mot sina
förpliktelser enligt bestämmelserna om tvisters
slitande, anses han ha begått en krigshandling
emot samtliga medlemmar af förbundet. Dessa skola
då omedelbart förklara honom i ekonomisk och
kommersiell blockad, hvarjämte det åligger rådet
att föreslå regeringarna, med hvilka stridskrafter
de skola bidraga till de väpnade styrkor, som skola
användas till att häfda förbundsförpliktelsernas
helgd. En brottslig stat kan uteslutas ur förbundet
genom enhälligt rådsbeslut — hans egen röst oräknad
(art. 16). Uppstår tvist mellan stater, af hvilka
endast en eller ock ingen tillhör förbundet, skall
(art. 17) utomstående stat eller stater inbjudas
att, med eventuell jämkning af rådet, tillämpa de
bestämmelser, som gälla för biläggande af tvister
mellan medlemmar. Om den inbjudna staten vägrar och
griper till krig mot någon medlem, skola ofvannämnda
straffbestämmelser (sanktioner) träda i kraft. Afslå
båda parterna inbjudan, eger rådet vidtaga åtgärder
och framställa förslag för tvistens biläggande.
De första rådsmötena sysslade i hufvudsak med
organisatoriska och administrativa ärenden. Den
första politiska fråga af större betydelse,
som rådet behandlade, var Ålandsfrågan 1920—21
(se Åland, sp. 994—995), följd af Vilnakonflikten
mellan Polen och Litauen 1920—23, den oberschlesiska
gränsregleringstvisten (1921) och Korfukonflikten
1923 (se Korfu. Suppl.). Rådet har uppträdt som
skiljedomare i gränstvister mellan Österrike och
Ungern (1922) samt mellan Ungern och Tjecho-Slovakien
(1923). Frågan om Memels ställning, som väckt konflikt
med Litauen, hänsköts af de allierade stormakterna
till rådet, som åstadkom en konvention mellan dem
och Litauen 8 maj 1924 (se Memel. Suppl.). I
Lausannefreden 1923 stadgades, att gränsen mellan
Turkiet och det under engelskt mandat ställda Irak
skulle inom viss tid fastställas genom vänskaplig
öfverenskommelse mellan Turkiet och Storbritannien
eller, om detta icke lyckades, hänskjutas till
Nationernas förbunds råd, hvilket också måste ske 1924
(se härom Mosul. Suppl.).
Förbundet garanterar och rådet öfvervakar
tillämpningen af vissa bestämmelser i fredsfördragen
och speciella traktater om skydd för nationella,
språkliga och religiösa minoriteter, särskildt
i de genom Världskriget ny- eller ombildade
Donaustaterna, Bulgarien, Polen och Baltiska
staterna. Rådet har utsett en del af medlemmarna i
de blandade kommissioner, som skola öfvervaka den
frivilliga utväxlingen af minoritetselement mellan
Bulgarien och Grekland och motsvarande obligatoriska
befolkningsbyte mellan Grekland och Turkiet enligt
konventioner af 1919, resp. 1923. Utväxlingen mellan
Grekland och Turkiet har underlättats genom ett stort
internationellt lån till Grekland under förbundets
bemedling. — En af rådet sammankallad finanskonferens i
Bruxelles 1920 har gett upphof till en finansiell och
ekonomisk organisation — bestående af en finansiell
och en ekonomisk kommitté — för behandling af
hithörande frågor. Rådet har lyckats genomföra en
plan för Österrikes ekonomiska återuppbyggande och
är nu sysselsatt med en liknande hjälpaktion för
Ungern. — För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
