Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nederländska ordonnansen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till chef för kustartilleriet, s. å. till chef för
fortbildningskurserna för artilleriofficerare och
1920 ånyo till artilleriinspektör. Sommaren 1923—jan.
1924 var han, som 1923 befordrades till generalmajor,
försvarsminister och utsågs därefter till t.
f. befälhafvare för armén. Då de finska tidningarna
i hatfulla ordalag påyrkade inskränkning
af de svenskspråkige officerarnas antal till en
obetydlig bråkdel, uttalade sig N. offentligt med
skärpa (jan. 1925) om vådan däraf. Detta föranledde
bl. a. en mot honom riktad interpellation i riksdagen.
I april 1925 afgick han som armébefälhafvare.
T. C.
*Neo-, geol. Se Eo-. Suppl.
*Neodym. Sedan det gamla elementet didym (se
d. o.) 1885 af Auer v. Welsbach uppdelats i 2
nya, praseodym och neodym visade Demarçay 1898,
att Auers neodym icke var rent, utan innehöll
äfven samarium. — Neodym förekommer tills. med
andra sällsynta jordmetaller af cergruppen (se
Jordarter. Suppl.) i alla mineral, som innehålla
cer, och är näst cer den vanligaste metallen i denna
grupp. Neodymoxiden, Nd2 O3, är i fullt rent tillstånd
af karakteristisk ljusblå färg, men redan en ringa
inblandning af t. ex. praseodym eller mangan ändrar
färgen till gråbrun. Sannolikt finns äfven en högre,
obeständig neodymperoxid, Nd O2. Neodymsalterna äro
af vackert röd eller rödviolett färg och fluorescera
i rödt, blått eller violett. Deras lösningar ega
karakteristiskt absorptionsspektrum. Neodymmetallen
har eg. v. 6,96 och smälter vid 840°. Dess
förbränningsvärme är 1506 kal. pr gram. Den håller
sig ej blank i luften, utan bekläder sig snart med
en grå oxidhinna. Af vatten angripes den långsamt
vid vanlig temperatur, hastigare vid kokning. — En
metod för framställning af rena neodymföreningar har
utarbetats af O. Holmberg (1906).
K. A. V—g.
Neomarxism (af grek. neos, ny). Se Marx, H. K. Suppl.
Neomeli, zool. Se Yngelvård.
Neomys, zool., vattennäbbmussläktet. Se
Näbbmössen, sp. 315.
*Neon. (Rad 8 står atomvikt bör vara molekylarvikt)
Neon kan skiljas från helium genom utfrysning medelst
flytande väte. Dess spektrum innehåller ett stort
antal orangegula linjer. Neongas har numera tills.
med helium fått användning som fyllning i elektriska
lampor, dels s. k. neon-glimlampor (se Elektrisk
belysning. Suppl., sp. 531), dels neon-båglampor. De
senare ge ett starkt, orangefärgadt ljus och egna sig
i följd af ljusets färg ej för rumsbelysning, men väl
för signalering, reklam- och teaterbelysning m. m. —
Enligt Aston är neon en blandning af minst 2 isotoper
(se d. o. Suppl.) med atomvikt 20 och 22. — Se äfven
Ädelgaser.
K. A. V—g.
Neopalæophlebia, zool. Se Odonata.
Neoteniska könsdjur (af grek. neos, ny, och teinein,
kvarhålla), zool. Se Termiter, sp. 900.
*Neovius. — 3. L. T. Nevanlinna dog 5 maj 1916
i Helsingfors. — 4. E. R. N. afgick från senaten
redan i juni 1905 och dog 27 sept. 1917 i Köpenhamn. —
5. A. A. N. dog 16 nov. 1913 i Helsingfors. — 6. Arvid
Verner N. dog 28 jan. 1916 i Helsingfors. Hans
porträtt meddelas å sp. 732. — 7. Ernst F. Nevanlinna
blef senator och finansminister i aug. 1905, men
tvangs efter nationalstrejken att afgå
nov. s. å. Han var hufvudredaktör för "Uusi
Suometar" till 1913, lärare i nationalekonomi
vid handelshögskolan 1913—19, hufvudredaktör
för samlingspartiets hufvudorgan "Uusi Suomi"
1919—22 samt blef professor i finanslära vid
Helsingfors’ universitet 1924. N. tillhörde till 1922
riksdagen, där han gjort sig bemärkt genom kunskaper,
själfständighet och oräddhet. Han tillhör fullmäktige
för Finlands bank. Hans förnämsta arbeten äro en
licentiatafh. om ordnandet af Finlands finanser efter
1809, ett arbete om Finlands finanser 1863—1904 samt
en undersökning om beskattningen och kapitalbildningen
(Verotus ja pääomanmuodostus, 1923).
3—7. T. C.
Arvid Verner Neovius. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>