Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett obetydligt ärende (ett väganslag) till
kabinettsfråga, led då nederlag i stortinget
och fick ge plats för en högerministär under
förutv. stortingspresidenten O. B. Halvorsen
(se d. o. Suppl.). Halvorsen, som saknade absolut
majoritet i stortinget, måste emellertid i juni 1921
afgå på traktatförhandlingarna med de vinproducerande
länderna. Han aflöstes af O. Blehrs vänsterministär,
hvilken, ehuru 1921 års stortingsval gingo vänstern
emot, dock höll sig vid makten till våren 1923. Därpå
följde en ny ministär Halvorsen, som lyckades vinna
majoritet för upphäfvande af förbudet mot införsel
af "heta viner". Vid O. B. Halvorsens död, maj
1923, blef Abraham Berge ministärens chef. Hans
försök att få förbudslagstiftningen omedelbart
upphäfd misslyckades, och han måste 1924 ge rum
för en vänsterministär under J. L. Mowinckel (se
d. o. Suppl.). Vid 1924 års stortingsval fingo af
150 mandat högern och de frisinnade 54, bondepartiet
22, vänstern 34, arbetarpartiet 24, socialisterna
8, kommunisterna 6 och det radikala folkpartiet
2. Vänstern kan, äfven om den stöder sig på partierna
"till vänster om vänstern" (Gunnar Knudsens
slagord), påräkna blott 74 röster mot högerns och
bondepartiets 76, och ministären har sålunda en
osäker grundval. — Norge under Världskriget. Medan
man i N. som bäst firade hundraårsjubileet 1914,
utbröt Världskriget. Utställningen måste stängas, och
landets söner inkallades till neutralitetsvakt. Intet
neutralt land torde ha legat kriget så nära och i
så hög grad fått känning af dess fasor som N. Flera
gånger såg det ut, som om landet, trots sin genast
vid krigets början afgifna neutralitetsförklaring,
skulle indragas i striden. Befolkningen tog emellertid
från början händelserna med lugn, och regeringen
uppträdde med kraft och initiativ. Marinen och
kustvärnet mobiliserades till största delen,
staten tog allt från Amerika importeradt mjöl i
beslag, en provianteringskommission tillsattes,
och maximipris infördes. Första tiden hade en mängd
arbetare vid de stora fabrikerna uppsagts, men
snart återinträdde ordnade arbetsförhållanden. Det
upprättades en "krigsforsyningskommission",
som senare öfvergick till att bli
"industriforsyningsdepartementet". Skeppsfarten
inställdes till en början, men återupptogs,
sedan man infört en lag om krigsförsäkring, och
den blomstrade sedan mer än någonsin förr och gaf
anledning till kolossal spekulation i fartygsaktier. I
sept. 1914 upphäfdes maximiprisen och återupptogs
allt arbete vid fabrikerna. Snart började emellertid
kriget att gå ut öfver de norska handelsfartygen,
hvilka uppbringades i mängd, i synnerhet af
tyskarna. Provianteringskommissionen arbetade
emellertid med sådan framgång, att ingen brist på
lifsmedel uppstod, och — i motsats mot i grannländerna
— infördes i N. ej några ransoneringskort förrän
1918. Delvis berodde detta på, att man genom
olika uppmuntrings- och premieringssystem lyckades
förmå bönderna att uppodla åtskillig ny åkerjord. I
nov. 1916 ingingos med England flera "brancheavtal",
genom hvilka införsel, dock allenast för landets
eget behof, tryggades af mjöl, spannmål, kolonial-
och fettvaror, gummi m. m. För administrering af
hithörande ärenden upprättades en del "centraler"
(gummicentralen o. s. v.), men norrmännen utsattes
dock för ständig misstänksamhet från Englands sida,
och många norska affärsföretag uppfördes på de allierades
svarta listor. De tyska torpederingarna af norska
handelsfartyg tilltogo alltjämt och framkallade i
N. en mycket upprörd stämning. Till okt.
1916 hade tyska undervattensbåtar sänkt
norska fartyg till ett försäkringsvärde af 10
mill. kr. (men med ett effektivt värde af kanske 50
mill. kr.); därvid hade många hundra människolif
gått förlorade. Under opinionens tryck utfärdade
då regeringen 13 okt. s. å. en resolution om,
att främmande undervattensbåtar ej finge färdas
eller uppehålla sig på norskt sjöterritorium; om
de anträffades där, skulle de mötas med vapenmakt.
Man stod nu vid krigets rand. Tyska sändebudet
öfverlämnade 20 okt. en protestnot, och sänkningarna
fortgingo oafbrutet i Nordsjön och Norra ishafvet,
som förklarats vara krigsområde. Ensamt i
nov. sänktes norska fartyg till 135 mill. kr.
värde. Tyskland sökte få till stånd ett aftal om
utförsel af fisk och sälkött, men N. var äfven föremål
för tryck från England, som nu förbjöd all utförsel af
kol och koks till N. under påstående, att N. ej hållit
sina aftal om fisk- och kisexporten (detta beroende
på olika uppfattningar af nämnda öfverenskommelse).
Konflikten var i jan. 1917 öfverstånden, men i febr. började
tyskarnas oinskränkta undervattensbåtskrig.
Detta afskräckte emellertid ej norrmännen;
krigsförsäkringspremierna endast höjdes, och
skeppsfarten pågick som förut. Kolbrist nödgade
emellertid till inskränkningar i kommunikationerna
(trafiken på flera ångfartygs- och järnvägslinjer
inställdes), och en bränslecentral upprättades.
För att ordna med tillförsel från Amerika
reste Fr. Nansen öfver dit som särskild
emissarie. Den bittra stämningen mot Tyskland steg
ytterligare 1917 i samband med en spioneriaffär i
Bergen och fyndet i Oslo af tyska bomblager och
baciller, som skulle förstöra de för
transporter åt de allierade använda hästarna
i Finmarken. — Många rätt dramatiska episoder
förekommo under kriget. Sålunda torpederades
engelska hjälpkryssaren "India" tätt invid norska
kusten; flertalet af besättningen räddades och
inhystes i ett interneringsläger vid Lillehammer,
där de tillbragte flera år. En zeppelinare
led haveri och måste nödlanda vid Stavanger; dess
besättning internerades, och luftskeppet bragtes att
explodera. Tyska hjälpkryssaren "Berlin" sökte
nödhamn i Trondhjem; den förlades till Hummelvik med
besättningen internerad ombord. Under Världskriget
voro kungahusets förbindelser af största betydelse
för N. Kriget kostade N. öfver 1 mill. ton fartyg
och öfver 1,500 människolif.
Längst upp i n. ö. fick N. efter Världskriget en
ny granne i Rysslands ställe, nämligen Finland. Ett
norsk-finländskt gränsaftal har ingåtts. N. erkände
1924 Sovjet-Ryssland. Striden om kommunismen har
i N. under de senaste åren alltjämt tilltagit
i bitterhet. Vid valen 1924 ledo kommunisterna
ett afgjordt nederlag. Mot slutet af s. å. väckte
statsadvokaten åtal för högförräderi mot kommunistiska
ungdomsförbundets medlemmar, enär ett af förbundet
utfärdadt valupprop ansågs påyrka omstörtning
af den bestående statsförfattningen. Afgörandet
af detta mål torde bli af största betydelse för
arbetarförhållandenas utveckling i N. Vid nyårstiden
1925 stiftades "Fædrelandslaget", en partilös
sammanslutning, afsedd att arbeta för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
