Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Phalsbourg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
0,005 proc. svafvel till 85,122
kr. nettoförsäljningsvärde. Den för anrikning lämpliga
produkten s. å. var 14,823 ton. Vid anrikningsverket
Västra Ormberg bearbetades s. å. 13,827 ton rågods
från P. med en genomsnittshalt af 51,3 proc. järn,
0,075 proc. fosfor och 0,025 proc. svafvel, hvaraf
erhållas 3,970 ton slig (småmalm) till 31,760
kr. värde och med 58,9 proc. järnhalt i genomsnitt.
E. A—t.
*Picón, J. O., dog 1923. Han var sedan 1899 led. af
de sköna konsternas akademi i Madrid och utgaf under
senare år många noveller och berättelser, som utmärkts
af skicklig uppbyggnad och spännande handling, samt
romanen Sacramento.
Ad. H—n.
Picón-Febres [pikå’n-], Gonzalo, sydamerikansk
filolog, kritiker, skald och romanförfattare, f. 1860
i Mérida (Venezuela), d. 1918, var juris professor,
senator, utrikes- och inrikesminister och sitt lands
konsul i New York. P. besatt omfattande bildning,
och hans stil är elegant och väl skolad. Af P:s
arbeten må nämnas diktsamlingarna Caléndulas
(1893) och Claveles encarnados y amarillos (1895)
och af prosadikter sederomanerna Fidelia (1893),
Ya es hora (1895), Flor (1911), Nieve y lodo (1914)
samt framför allt El sargento Felipe (1899), en af
de bästa skildringar af sydamerikanskt lif. P. har
äfven publicerat ett historiskt kritiskt arbete,
Literatura venezolana en el siglo XIX (1906), ett
mycket lärdt och opartiskt verk, samt El libro raro
(1909), ett folkloristiskt arbete af högt värde.
Ad. H—n.
*Picot, A. É., dog 1918.
Picumnus minutus, zool. Se Dvärgspett. Suppl.
*Pidal. — 3. Alejandro P. y Mon dog 1913.
Ad. H—n.
Piedmontglaciärer [pī’dmənt-, af eng. piedmont,
område vid foten af berg], geol., geogr., en typ af
alpina glaciärer, som, när de från bergen trädt ut på
förlandet, breda ut sig till större isfält; de kallas
också förlandsglaciärer. Det förnämsta exemplet på
denna glaciärtyp är Malaspinaglaciären på Alaskas
sydkust, som från Mount S:t Elias (5,495 m.) går
ned till kusten; hos denna är rörelsen så obetydlig,
att den på sin front har ett 1—5 m. mäktigt täcke af
moränbildningar, som ställvis bär en vegetation af
furuskog och alsnår. Denna glaciärtyp omtalas ofta som
Malaspina- eller Alaskatypen. Piedmontglaciärer äro
nu sällsynta, men förekommo talrikt under istiden. Så
hade de glaciärer, som urgräft de norditalienska
sjöarna, piedmonttyp.
K. A. G.
Piedmontregionen [pī’dmənt-]. Se Virginia, sp. 769
och 770.
Piehl [pīl], Johan Olof (Olle), trädgårdsarkitekt,
f. 26 juli 1883, reservofficer, har utfört åtskilliga
större och mindre trädgårdsanläggningar, i synnerhet
inom Mälardalen, samt utgett Trädgårdens anläggning
vid det egna hemmet (1924).
C. G. D.
Piehlman [pīl-], J. Se Adlersteen, J. Suppl.
*Pieksämäki. Ett lifskraftigt samhälle har uppstått
invid P. station, knutpunkten för järnvägarna
Kajana—Kuopio—Kouvola—Kotka och
Haapamäki—Jyväskylä—Nyslott—Elisenvaara.
O. B—n.
Pielisensuu, socken i Kuopio län, Finland, Libelits
domsaga och härad, afskild 1915 från Kontiolaks
socken. Areal 78 kvkm. 3,914 inv. (1923).
O. B—n.
*Pierné, H. C. Gabriel, blef 1921 led. af Mus. akad. i
Stockholm.
Pierson [piärså̄’], Blanche Adeline, fransk
skådespelerska, f. 1842 på ön Réunion, d. 1919 i
Paris, tillhörde scenen från sitt 12:e år och vardt
från 1857 på Vaudeville- och Gymnase-teatrarna som
ingénue och "kokett" mycket beundrad för sin blonda,
strålande skönhet och den efter hand utvecklade
realistiska styrkan i rollutformningen. Från 1884
och ända till sin död var hon anställd vid Théâtre
français som en af dess mest uppburna förmågor
och utförde där med mycken intelligens en mängd
hufvudroller i klassiska och moderna skådespel
samt öfvergick med bibehållet behag till det äldre
rollfacket.
E. F—t.
Pieskejaure, en 60 kvkm. stor sjö, 578 m. ö. h. i
Arjepluogs socken, Norrbottens län, nära norska
gränsen, källsjö till Pite älf. På dess nordöstra
strand vid Varvekätnos inflöde ligger en turiststuga.
O. Sjn.
Piesport. Se Pisport. Suppl.
Pietas (lat., fromhet), förening, stiftad 1908
i syfte att åt framtiden i så oskadt skick som
möjligt genom sakkunnigt utförd konservering
under vetenskaplig kontroll bevara vårt lands
textila minnesmärken. Bland de äldsta sådana, som
konserverats, äro bonaderna från socknarna Skog
(se d. o.) och Grödinge. Pietas har arbetat för ett
stort antal kyrkor, klosterkyrkor och museer, öfver
900 föremål äro f. n. inregistrerade, fotograferade
och beskrifna. Styrelsen utgöres af 5 led.; dess
sekreterare och arbetsföreståndarinna har varit fröken
Agnes Branting (se d. o., äfven i Suppl.). Sedan 1911
har föreningen åtnjutit statsanslag med skyldighet att
till Statens hist. museum årligen inlämna fotografier
och beskrifningar öfver behandlade föremål.
Piet-Retief [pī’t retī’f], hufvudort i distriktet
P. i prov. Transvaal, Syd-Afrika, vid järnvägen till
Johannesburg och Ladysmith. I P. har Skandinaviska
alliansmissionen en hufvudstation.
Piezata, zool. Se Steklar.
Piggtistel, bot. Se Tistel.
*Pigorini, Luigi, blef led. af Vet. akad. 1914.
*Pihl, norsk släkt. — 4. W. R. P. är medlem af
handelskammaren och centralrådet samt ordf. i statens
textilcentral (1918).
M. H.
Pihlström, Klas (Claes) Anton Herbert,
krigshistoriker, f. 30 juni 1862 i Voxna socken,
Gäfleborgs län, d. 7 nov. 1902 i Falun, 1881
underlöjtnant och 1901 kapten vid Dalregementet,
författade Kungl. Dalregementets historia (5 afd.,
omfattande tiden 1542—1815; 1902—11, fr. o. m. 2:a
afd. utg. af C. Westerlund).
*Piikkis. — 3. Socknens areal är (med uteslutande
af Kustö, som numera är själfständig församling)
90 kvkm. 2,600 inv. (1923).
O. B—n.
Piip [pīp], Ants, estländsk politiker. Se
Estland. Suppl., sp. 670.
*Piippola. — 2. Socknen hör till Uleåborgs
stift. Areal 456 kvkm. 2,155 inv. (1923).
O. B—n.
Pikrinsalpetersyra. Se Pikrinsyra.
*Pikrinsyra. Syran l. trinitrofenol och saltet
kaliumpikrat äro ganska giftiga. Vid syrans användning
i färgerier samt i sprängämnes- och fyrverkeriteknik
ha åtskilliga förgiftningar framkallats;
t. o. m. handskandet med det pulverformiga preparatet
kan ge anledning därtill. Pikrinsyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
