Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reaktionskinetik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundlagarna i detta syfte. (Om möjligheten att anordna
konsultativ omröstning utan grundlagsändring yppades
i kommittén, liksom förut vid riksdagsbehandlingen och
i den vetenskapliga litteraturen, olika meningar, men
enighet rådde om lämpligheten, att ämnet reglerades
i grundlag.) Kommittéförslaget framlades i motioner
af Edén m. fl. för 1921 års riksdag och blef trots
motstånd från högerhåll af båda kamrarna bifallet;
det antogs definitivt 1922. Grundlagsändringen innebär
att, om med hänsyn till något ärendes särskilda vikt
och beskaffenhet det skulle pröfvas nödigt, att före
dess afgörande folkets mening inhämtas, konungen
och riksdagen må genom lag förordna, att allmän
folkomröstning skall anställas. Efter omröstningen
skall ärendet behandlas i grundlagsenlig ordning. Den
konsultativa folkomröstningen kom redan 1922 till sin
första (och hittills enda) tillämpning, då omröstning
anställdes ang. införande af rusdrycksförbud. I
frågan om folkomröstningsinstitutet i öfrigt afgaf
kommittén i febr. 1923 ett betänkande, hvari
den förklarade sig anse de nuv. förhållandena
i Sverige icke ge tillräckliga skäl för att
framlägga förslag om införande af ett decisivt
folkomröstningsinstitut. En reservant i kommittén
(socialdemokraten I. Vennerström) uttalade sig
för fakultativt referendum, hufvudsakligen
i lagfrågor. Frukter af kommitténs arbete
äro äfven de utredningar, som ofvan åberopats.
N. H—tz.
Refmura, bot., namn på Potentilla reptans,
ett ofta besvärligt ogräs.
Reformationens jubileumsgåfva. Tanken på att genom
en nationalinsamling för kyrkliga ändamål hugfästa
reformationsminnet framfördes i sept. 1913 i
Allmänna svenska prästföreningens sociala utskott
af pastor Axel Svanberg i Klara församling i
Stockholm. Förslaget vann föreningens gillande och
utformades vidare af dess centralstyrelse i intimt
samarbete med Svenska kyrkans diakonistyrelse. En
representativ centralnämnd tillsattes och utsände
reformationsdagen 1916 ett upprop med inbjudan till
"insamlande af en Reformationens jubileumsgåfva
för främjande af kärleksverksamheten inom svenska
kyrkan", hvarvid särskildt nämndes "nu befintliga
eller erforderliga anstalter, som afse att fostra
diakoner, diakonissor, församlingssystrar eller
andra krafter till kristlig kärlekstjänst
och för därmed sammanhängande bildnings-
och uppfostringsarbete". Insamlingen bedrefs
stiftsvis genom s. k. stiftsnämnder och leddes af
ett förvaltningsutskott. Slutredovisningen visade
ett insamladt totalbelopp af 4,260,700,32 kr. —
Vid medlens fördelning utdelades bl. a. till
nedanstående institutioner: Diakonissanstalten å
Ersta 521,819,77 kr., Samariterhemmet 551,027,49 kr.,
Sigtunastiftelsen 292,200,05 kr., Diakonanstalten
192,479,45 kr. och Fjellstedtska skolan 74,744,22
kr. Till särskilda ändamål i stift och församlingar
(församlingshus-, kapell- och soldathemsbyggnader
m. m.) anslogos l,184,914,08 kr., till utöfvande af
kärleksverksamhet (diakoniverksamhet m. m.) 919,039,09
kr., till Svenska kyrkans hednamission och sjömansvård
66,525,96 kr. och till understöd åt obemedlade
teol. studerande 141,268,46 kr. Diakonistyrelsens
byggnadslånefond erhöll 131,908,95 kr.
A. W—r.
Reformationsdag. Enligt k. plakatet 31 dec. 1888 har
fr. o. m. 1889 den andra af de i riket påbjudna
böndagarna firats såsom reformationshögtid.
Den plägar därför kallas reformationsdagen.
A. W—r.
Reformatorn, i Stockholm utkommande veckotidning,
som är officiellt organ för godtemplarorden i
Sverige. Den uppsattes 1888 och har åren 1888—1906
samt från 1906 till hufvudredaktör haft
boktryckaren och bokförläggaren Oskar Gustaf Eklund
(se d. o. Suppl.). Tidningen utgår f. n. i en uppl. af
12,500 ex.
*Reformierter bund. D:r Friedrich Brandes dog 23
juli 1914.
Reformskolor, skolor, hvilka afsiktligt frigjort sig
från det starka bandet af traditionen, som i allmänhet
utmärker skolväsendet, och genom mer eller mindre
djupgående, planmässiga förändringar i arbetssättet
söka förbättra uppfostran och undervisning. De
betecknas också som experimentskolor (försöksskolor)
och kalla sig ofta själfva "nya skolor". Naturligtvis
har alltid och i alla länder funnits en eller annan
skola (merendels privatskola) af denna art, och
det är till stor del dem, som man har att tacka för
framstegen i stort sedt inom skolväsendets utveckling,
i det att nya försök, som inom dem gjorts i mindre
skala och visat goda resultat, småningom ledt till
reformer äfven inom de offentliga skolorna. Bland
de äldre reformskolor, som på detta sätt utöfvat
det största historiska inflytandet, kunna nämnas
t. ex. Filantropisternas, Pestalozzis och Fröbels
skolor under sista åren af 1700-talet och början
af 1800-talet. I Tyskland, där de humanistiska
gymnasierna länge började latinundervisningen i den
lägsta skolklassen, använde man i slutet af 1800-talet
benämningen reformskolor särskildt för att beteckna
högre läroverk, i hvilka det humanistiska gymnasiet
byggdes på en latinlös realskola, — första gången i
Altona 1878. Detta var det första uppslaget till den
allmänna tyska enhetsskola, som nu efter revolutionen
genomförts. — I vår tid har en mängd reformskolor
uppstått rundtomkring i alla kulturländer; och ehuru
naturligtvis reformförsöken i mångt och mycket gå
i olika riktningar och fullföljas olika långt i
skilda skolor, framträder dock en viss enhetlighet
i denna reformrörelse. I de flesta af dessa skolors
sträfvanden torde följande gemensamma grunddrag göra
sig gällande. 1. Målet för skolverksamheten vidgas,
i det att man ej så ensidigt som i de gamla skolorna
inriktar sig på teoretiskt kunskapsmeddelande,
utan söker tillämpa insikten om, att den moraliska
karaktärsbildningen är ännu viktigare. Denna söker
man främja framför allt genom lärjungarnas
själfuppfostran, i det att dem beredes större frihet och de
själfva till större delen få upprätthålla disciplinen
i skolan (den s. k. "skolstaten"). Därjämte
beredes vidgadt utrymme åt handarbetet, liksom
ock den fysiska fostran bättre tillgodoses än i
de äldre skolorna. Fördenskull äro många af de nya
skolorna förlagda till landsbygden. 2. Undervisningen
göres mera bildande genom lärjungarnas ökade
själfverksamhet i studierna. Man utgår nämligen från,
att uppfostran icke är något, som kan utifrån
inpressas i själen, utan att den är en utveckling
inifrån med den unges egna krafter, ett spontant
växande af dessa, för hvilket skolan har att bereda
de gynnsamma förhållandena. Lärarens uppgift blir då
icke att meddela en undervisning, som af lärjungarna
öfvervägande passivt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
