Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rossvalen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redemptorist och senare professor i dogmatik vid ordens
högskola i Witten i Holland, kallades 1894 till
Rom, användes där i olika uppdrag och
utnämndes 1909 till kardinal. Han blef medlem af flera
kardinalkongregationer och ordf. i påfliga
kommissionen för bibelstudier samt deltog i arbetet på den
nyreviderade kyrkolagen ("Codex juris canonici"),
som framlades 1917 (gäller från maj 1918).
Sedan det mest omfattande af alla
kyrkodepartementen, Congregatio de propaganda fide (se Curia
3. Suppl.), efter kardinal Gottis död, 1916,
omorganiserats under kardinal Serafinis ledning 1917,
så att den orientaliska delen lösgjorts till en särskild
kongregation med påfven själf som prefekt, blef R.
vid Serafinis död (1918) den latinska (västerländska)
propagandans chef. Under honom lydde sålunda bl.
a. Sveriges katoliker. — Som ett led i den efter
Världskriget växande katolska anfallsrörelsen
företog R. hösten 1923 en resa genom alla de
nordiska länderna, äfven Island, hvarvid han bl. a.
i Helsingfors vigde sin landsman Buckx till den
förste biskopen öfver Finlands katolska kyrka (den
företa katolska biskopsinvigningen i Norden efter
reformationen). Den hyllning, som R. under resan
mötte, äfven från några icke-katoliker, kom honom
att alldeles missuppfatta det religiösa läget i
Norden. Genom en agitationsskrift, som han efter
återresan utgaf på holländska (Aan mijne
katoliche landgenoten) och i ett par tyska uppl. med
olika titlar (bl. a. "Die religiöse lage der
katholiken in den nordischen ländern", 1924), spred han
ej blott en rad delvis löjligt felaktiga
detaljuppgifter, utan en så förvanskad totalbild af de nordiska
ländernas religiösa läge, att först Finlands, sedan
Sveriges (1924) och slutligen Norges (1925)
evangeliska prästerskap nödgades genom pressen, äfven
i Tyskland, framlägga protester mot hans
framställning. Vid de nordiske katolikernas vallfarter
till Rom under "det heliga året" 1925 och vid
kanonisationen af motreformationens organisatör i
Tyskland, Canisius, spelade R. en roll.
Hj. H–t.
Rossvalen, en 13 kvkm. stor sjö, 60 m. ö. h.,
i Lindesbergs landskommun, genomflytes af Storån,
en af Arbogaåns källfloder.
O. Sjn.
*Rost. — 2. Se vidare
Rostskyddsmedel och Specialstål, båda i Suppl.
*Rostand, E., dog 2 dec. 1918 i Paris. — 1910
hade han utgett verspantomimen Le bois sacré.
Postumt utkommo Le vol de la Marseillaise (1918,
krigsdikter) och La dernière nuit de Don Juan
(1921). — Hans son Maurice R. har vidare
skrifvit bl. a. La gloire (1921), Les insomnies
(1923) och Le Phénix (s. å.).
Rostfritt järn och stål. Se Specialstål.
Suppl.
*Rostning. — 2. Rostning af mineralet svafvelkis,
FeS2, utgör den vanliga metoden för teknisk
framställning af svafvelsyrlighet i svafvelsyre- och
sulfitcellulosafabriker. Se Svafvelsyra, sp. 805, och
Trämassa, sp. 175.
K. A. V–g.
*Rostock, hälsokälla. Sp. 970, rad 1 står
järnoxid på 100 bör vara järnoxidul på 100,000.
*Rostock hade 67,953 inv. 1919. I R.
upprättados 1912 laboratorium och observatorium för
studiet af de öfre lagren i atmosfären. Vid
universitetets 500-årsjubileum 1919 öfverlämnades till
detsamma en genom Riksföreningen för
svenskhetens bevarande i utlandet insamlad summa af
300,000 mark för upprättande af en ord.
professur i svenska språket och litteraturen, och f. n.
(1925) finns där en lektor i svenska och norska
språken. Hamnen utvidgades 1911–20, och sedan
1912 har R. äfven flyghamn.
E. A–t.
Rostojaure (Råstojaure), en 28 kvkm. stor
sjö, 681 m. ö. h., i Karesuando socken, Norrbottens
län, på gränsen till Norge. Sjön har aflopp såväl till
Sverige genom Råstoätno, Lainio älfs öfversta del,
som till Norge, där den genom Rosta älf afrinner
till Målsälfven.
O. Sjn.
*Rostov. — 2. R. har sedan 1915 universitet
(Gosudarstvennyj donskoj universitet), som 1917
fick namnet Donuniversitetet och 1920 blef
statsuniversitet, med pedagogisk (äfven omfattande
fysik o. matematik), socialvetenskaplig, medicinsk
och arbetarfakultet samt 3,799 stud. 1925. Omkr.
177,000 inv. Under Världskriget besattes R. af
tyskarna 9 maj 1918, och bolsjevikernas försök 24
i s. m. att återtaga staden misslyckades. Först
när revolutionen i hemlandet senare på året
utbrutit, drogo sig tyskarna tillbaka från R.
E. A–t. L. W:son M.
Rostrup [rå’strupp], Egill Barfod, dansk
teaterman, f. 16 mars 1876 i Köpenhamn, blef
student 1894, debuterade på k. teatern 1899 och
har sedan varit fäst vid olika privatteatrar i
Köpenhamn (sålunda vid Dagmarteatret 1911–18).
Dels ensam, dels i samarbete med andra har han
skrifvit ett antal folkliga lustspel, bl. a. tills. med
J. Anker Larsen Pigernes Alfred (1908;
"Flickornas Alfred", uppf. i Stockholm 1909) och Karen,
Maren og Mette (1910; uppf. i Stockholm 1911).
Som teaterhistoriker har han utgett Skuespillernes
scene i middelalderen (1908), Oxyrhynchos papyri
III, 413 (1915), To danske gaadefulde skuespil fra
det XVII. aarhundrede (1918) och Den attiske
tragoidia i theaterhistorisk belysning (1921; afh. till
filos. doktorsgraden).
P. E–t.
Rostrup Böyesen, Peter, dansk målare, f. 16
jan. 1882 i Varde, gick på Akademien 1900–01
och i Zahrtmanns skola 1901–04, har utställt på
Charlottenborg, "Den frie udstilling" och
Grönningens utställning och var 1910–19 assistent vid
konstakademiens målarskola. Hans specialitet är
figur- och landskapsbilder från storstadens
utkanter och proletärkvarter, och han har därvid lagt i
dagen både verklig karakteriseringsförmåga och
teknisk skicklighet.
P. E–t.
Rostskyddsmedel. För att hindra rostbildning
å föremål af järn och stål förser man dessa med
skyddande öfverdrag af olika slag. Målning med
oljefärg används allmänt för t. ex. plåttak, större
järnkonstruktioner m. m., hvarvid grundning ofta
göres med blymönjefärg, som är särskildt
rostskyddande. En mängd patenterade specialfärger
förekommer i handeln, bl. a. för bottenmålning af
fartyg, hvartill kräfves en bestrykning, som äfven har
egenskapen att hindra sjögräs, musslor o. d. att
fästa sig vid ytan. Bestrykning med asfalt eller
asfaltpreparat förekommer ofta å föremål af
gjutjärn, t. ex. vattenlednings- och gasrör, men äfven
för smidesjärn, särskildt under vatten. I liknande
fall begagnas ibland behandling med het
stenkolstjära. Förzinkning (se d. o.) och galvanisering (se
Galvanoteknik) nyttjas i stor utsträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
