Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afkastningen per har – från 10,4 hl. till 24,3 hl.
per har samma period. Sedan 1878 har vingårdarnas
areal sålunda minskats med 14,537 har (16,4 proc.),
hufvudsakligen på grund af minskad odling af rödvin;
de hvita vinerna inta numera främsta platsen (0,596
mill. hl. 1923) bland T:s viner. Vinskörden är mycket
växlande i T.; 1906, 1910, 1913, 1914 och 1923 voro
dåliga, 1915, 1920, 1921, 1922 och 1924 goda skördeår.
Genom Elsass-Lothringens återbördande till Frankrike
har T. förlorat ett af sina viktigaste vindistrikt. –
(Sp. 627) Boskapsskötseln har för en del
kreatursslag gått afsevärdt tillbaka senaste årtionde,
framför allt beträffande svin, fjäderfä och nötboskap.
Beståndet har för många slag minskats på grund af de
territoriella förändringarna genom Versaillesfreden
samt till följd af de utlämningar af boskap, som genom
denna bestämdes (101,310 hästar, 175,056 nötkreatur,
221,589 får, 21,441 getter och 245,700 fjäderfän).
1924 funnos i T.
3,849 mill. hästar,
17,296 mill. nötkreatur,
5,717 mill. får,
16,844 mill. svin,
4,351 mill. getter och
71,442 mill. fjäderfän. –
(Sp. 628) Fisket inom landet har alltmer gått
tillbaka på grund af flodernas starka förorening genom
industriella företag, men man söker på konstlad väg öka
fiskbeståndet i insjöar och bäckar. Storfisket har däremot
icke obetydligt ökats senaste årtionde, särskildt i Nordsjön.
1924 fångades 2,26 mill. dt. fisk och skaldjur samt
110,896 andra hafsdjur, allt vid kusterna af Nordsjön och
Östersjön. Storsjöfisket, som bedrifves väsentligen från
Weserhamnarna Bremen, Vegesack, Bremerhaven, Wesermünde (se
d. o. i Suppl.) och Nordenham, från Kuxhaven och Hamburg-Altona,
vid nedre Elbe, från Emden och från Östersjöhamnarna
Eckernförde, Travemünde och Kolberg inbragte s. å.
324,800 dt. skaldjur,
106,400 dt. plattfiskar och flundror,
20,600 dt. torsk,
349,400 dt. kabeljo,
524,600 dt. sill,
15,300 dt. hvassbuk m. m.
Fångsten täcker dock fortfarande icke behofvet, hvarför ansenliga
kvantiteter fisk måste importeras (3,415 mill. dt. 1924).
Största och viktigaste marknaden för storsjöfisk är nu Wesermünde.
Af T:s 263 fiskeångare 1914 gingo 169 förlorade under kriget
såsom minutläggare, minsvepningsfartyg och förpostfartyg,
och af de öfriga utlämnades 1/4 till segermakterna i Världskriget,
så att T:s storsjöfiskeflotta väsentligt förminskats.
– Skogshandteringen har äfven lidit betydligt afbräck
genom frederna efter Världskriget, i det att T. genom dom
förlorade 1,523,343 har skog, hvaraf i Posen 469,019 har,
i Elsass-Lothringen 436,347 har, i Västpreussen 391,071 har
och i Schlesien 129,814 har samt dessutom måste leverera stora
kvantiteter timmer till de allierade, hvarigenom
skogsafverkningen blifvit alltför stor på sina ställen.
Industrien har betydligt ökats sedan 1912 och
räknade 339,041 företag med 8,215,622 arbetare 1922.
Ehuru arbetarantalet 1919 vid fredsslutet var mer än 1 mill.
mindre än 1912, har det sedan dess ökats till öfver 800,000
mer än sistnämnda år. Industrigruppernas relativa betydelse
har ändrats sedan 1912, så att största antalet arbetare 1922
kom på gruppen maskin-, instrument- och verktygsindustri med
1,65 mill. arbetare. I tur och ordning efter arbetarantalets
storlek kommo
s. å. grupperna
bergsbruk och grufdrift (l,25 mill. arb.),
spinneriindustri (0,93 mill. arb.),
metallindustri (0,83 mill. arb.),
näringsmedelsindustri (0,69 mill. arb.),
jord- och stenindustri (0,56 mill. arb.),
trävaruindustri (0,53 mill. arb.) och
beklädnadsindustri (0,46 mill. arb.).
Med hänsyn till antalet arbetsställen kom s. å.
näringsmedelsindustrien främst (101,002 arbetsställen);
därefter följde beklädnadsindustrien (48,514 arbetsställen),
trävaruindustrien (43,997),
maskin-, instrument- och verktygsindustri (33,174),
metallindustri (33,017) samt
sten- och jordindustri (16,661). –
(Sp. 629) Det för bergsbruket, särskildt stenkolsbrytningen,
viktiga bäckenet i Ober-Schlesien tillhör nu endast till sin
mindre del T., och stenkolsbrytningen har gått afsevärdt
tillbaka, från 190,1 mill. ton 1913 till 118,83 mill. ton 1924,
hvaremot produktionen af brunkol ökats från 87,2 mill. ton 1913
till 124,3 mill. ton 1924 och af brunkolsbriketter, från
21,93 mill. ton till 29,67 mill. ton samma period. 1923 arbetade
i 384 stenkolsgrufvor 595,459 pers. Viktiga centra för
metallindustrien äro nu äfven Meiderich, Gelsenkirchen,
Neunkirchen, Hörde, Magdeburg, Gleiwitz och Beuthen. På de
senaste åren har också tillverkningen af vetenskapliga instrument
gått mycket framåt, framför allt i Jena, Berlin, Göttingen,
München, Nürnberg, Kempten, Hamburg, Wetzlar, Stuttgart och
Freiberg. Bland industrier, som särskildt kraftigt utvecklats
efter Världskriget, märkas likörfabrikationen i Berlin och
Riesengebirge, den elektrotekniska industrien, fabrikationen
af automobiler, motorcyklar och velocipeder samt filmindustrien
(i Berlin och i Leipzig) och radioindustrien.
(Sp. 631) Utrikeshandeln har gått betydligt tillbaka
såväl beträffande import som export sedan 1913. 1924 visade
importen ett värde af 9,317,3 mill. guldmark och exporten
6,568,2 mill. guldmark, motsvarande respektive 83,1 proc. och
64,4 proc. af 1913 års värden. Särskildt genom Versaillesfredens
bestämmelser har T:s utrikeshandel lidit mycket afbräck,
hvartill äfven kommit befolkningens genom kriget starkt
minskade köpkraft. Först 1924 steg åter införselvärdet
afsevärdt, med hjälp af de åt T. beviljade utlandskrediterna.
Exportens nedgång beror dels därpå, att T:s utländska
handelsförbindelser delvis förstörts genom Världskriget,
dels därpå, att många länder med tullar skyddat sig mot
import från T. – Äfven handelsflottan har
afsevärdt minskats senaste årtionde:
från 2,388 fartyg (större än 100 nettoton) om 3,44 mill. nettoton 1914
till 2,003 fartyg om 2,95 mill. nettoton 1924.
Ångfartygsflottan har samtidigt minskats
från 2,090 fartyg om 3,12 mill. nettoton
till 1,906 fartyg om 2,87 mill. nettoton.
Genom Versaillesfreden förlorade T. 92 proc. af sitt
handelstonnage, nämligen alla fartyg, större än 1,600 ton,
hälften af alla fartyg mellan 1,600 och 1,100 ton samt
1/4 af storsjöfiskeflottan. T. måste därjämte enligt
fredstraktaten åtaga sig att under loppet af 5 år åt
ententemakterna bygga 1 mill. registerton samt utlämna
en stor del af sitt hamn- och varfsmateriel. Under de
senaste åren har dock handelsflottan åter kraftigt ökats
genom nybyggnader, genom inköp af främmande och genom
återköp af förutvarande tyska fartyg. Af hela tonnaget
voro 55 proc. (1,6 mill. ton) hemmahö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
