Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Absolut temperatur - Asbolvera - Absorbera - Absorption
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Absolut temperatur—Absorption
72
Absolut temperatur, temperatur, räknad
från absoluta nollpunkten (se d. o.).
Absolvera, fullborda, avlägga.
Absorbera, insuga, uppsuga, upptaga.
Absorption, uppsugning, upptagande.
1. Absorption säges äga rum, då fasta och
flytande kroppar genom sin lösningsförmåga
upptaga gaser. En vätskas förmåga att
absorbera en viss gas uttryckes genom a b s o r
p-tionskoefficienten, ett tal, som
anger den gasvolym en kbcm vätska kan
absorbera vid 0° och 760 mm tryck. Den
absorberade gasmängden beror av temperaturen.
Dessutom är den i allmänhet proportionell
mot gasens tryck; lagen gäller dock ej, där
absorptionen är mycket stor, t. ex. för
klor-väte- eller ammoniakgas i vatten. Vissa
metallers förmåga att i sin massiva massa
upptaga en gas kallas o c k 1 u s i o n. Så kan
t. ex. en palladiumtråd upptaga 1,000 gånger
sin egen volym vätgas, järn kan innehålla
ända till 12 volymer koloxid. Se vidare A
d-sorption. H. W—tt.
2. Den minskning i intensitet en
strålning undergår vid passage genom vissa
medier. De viktigaste arterna av strålning
äro ljus och värme, varför dessas absorption
behandlas här. Om absorption av
röntgenstrålar, katodstrålar och radioaktiva ämnens
strålar se Röntgenstrålar,
Katodstrålar och Radioaktivitet.
Då lagen om energiens oförstörbarhet
gäller för alla fysikaliska förlopp, är ingen
verklig förlust förbunden med ljusets
absorption. Fastmera måste man förstå saken så,
att ljussvängningarna överföras på den
ge-aomstrålade kroppens atomer, varigenom
strålningsenergien omvandlas i andra former
av energi, t. ex. värmeenergi eller kemisk
energi. Att under sådana förhållanden en
ljusförlust uppstår, ser man dels därav, att det
ljus, som gått genom en genomskinlig kropp,
t. ex. rött glas, alltid är svagare än det
infallande ljuset, dels därav, att detsamma ofta är
färgat, även när det infallande ljuset är vitt.
Så t. ex. genomsläpper rubinglas endast rött
ljus men absorberar alla andra
spektralfär-ger från gult till violett, varav vitt ljus är
sammansatt. Absorptionen är orsaken till
att kropparna vid dagsljus synas olika
färgade. Då ljusstrålar träffa ytan av en kropp,
reflekteras en del av ljuset. De övriga
strålarna intränga i kroppen till ett visst djup:
vissa strålar absorberas, andra utsändas åter
av kroppen och förena sig med det från ytan
reflekterade ljuset. Det är dessa strålar, som
ge kroppens yta dess färg. Vid belysning
med enfärgat ljus synas alla kroppar ha det
infallande ljusets färg utom de, som
fullständigt absorbera denna färg. Dessa måste
nämligen synas svarta. När ett landskap
om natten belyses med röd s. k. bengalisk
eld, se vi alla föremål i denna färg, men
de kroppar, som starkt absorbera den röda
färgen, synas mörkare än de övriga, och de,
som vid dagsljus ha grön färg, t. ex.
växternas blad, förefalla oss nästan svarta.
Föremål, belysta med röd bengalisk eld, kunna
knappast ses, om de betraktas genom gröna
glasögon, emedan det gröna glaset nära nog
fullständigt absorberar det röda ljuset.
Genomskinliga ämnen absorbera alltid något
ljus, men mängden därav beror utom av
ämnets natur även av dess tjocklek. Vatten
t. ex. absorberar i tjocka skikt allt ljus,
varför i havsdjupet fullständigt mörker är
rådande. Å andra sidan genomsläppa
ogenomskinliga ämnen i tillräckligt tunna skikt
ljus. Tunna guldhinnor t. ex. genomsläppa
grönt och silverhinnor blått ljus. För att
kunna undersöka absorptionen hos
genomskinliga kroppar låter man ljuset genomgå
ett prisma, sedan det passerat genom dem.
Det spektrum, som därvid uppkommer, kallas
absorptionsspektrum. Hos fasta och
flytande kroppar visar absorptionsspektret
ett eller flera inom detsamma utbredda
partier, som äro mörkare än omgivningen. På
de mörka strimmorna i spektret kan man
exempelvis upptäcka minsta spår av blod. I
gasernas och ångornas absorptionsspektra
uppträda däremot mycket smala band eller
linjer, vilket ådagalägger, att vissa bestämda
färger blivit mera fullständigt absorberade
än det övriga ljuset. Solens spektrum är ett
absorptionsspektrum, uppkommet genom
solljusets silning genom solens och jordens
atmosfär. På linjernas i solspektrum, de s. k.
fraunhoferska linjernas, läge (våglängd) kan
man igenkänna de gaser, som förorsakat
absorptionen och som således finnas i solens
eller jordens atmosfär.
Mellan värmestrålar och ljusstrålar är
ingen väsentlig skillnad, värmevågorna ha
endast större våglängd än det synliga ljuset.
Värmestrålningen absorberas därför också
delvis, då den går igenom eller återkastas
från en kropp. De flesta kroppar äro i hög
grad ogenomskinliga för värniestrålar
(ater-mana). Så t. ex. släppa vatten och glas,
som äro nästan fullkomligt genomskinliga för
alla synbara strålar, igenom endast de
värmestrålar, som ha en mycket liten våglängd,
men släcka ut den ojämförligt största delen.
Stensalt, sylvin och flusspat utmärka sig för
hög genomskinlighet för värme
(diatermani-tet). Kimrök absorberar nästan fullständigt
allt det värme, som faller därpå. I
allmänhet ha de kroppar stor absorptionsförmåga,
vilkas ytor äro ojämna, luckra och mörka.
Metaller och andra kroppar med polerade
ytor ha en stor reflexionsförmåga, däremot
en ringa absorptionsförmåga. Det är just av
detta skäl man låter undersidan av
kokkärlens botten behålla sitt sot, på det att
eldstadens värme lätt må absorberas av kärlet.
Luften, ehuru en av de mest genomskinliga
kroppar vi känna, absorberar värme. En stor
del av solvärmet utsläckes under sin gång
genom atmosfären: något över hälften (omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
