Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aceton el. Dimetylketon - Acetonolja - Acetonuri - Acetopyrin - Acetum (Acet.) - Acetylen - Acetylenbelysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Acetonolja—Acetylenbelysning
88
hållanden. Den är ett utmärkt lösningsmedel
för ett flertal ämnen, såsom hartser, fett m. m.
Användes i stor utsträckning vid
framställning av röksvagt krut, vid fabrikation av en
del ämnen, såsom jodoform och kloroform,
samt som lösningsmedel för acetylen (s. k.
dissousgas). Se vidare Acidos, Ketoner
och K o 1 n i n g. E—t N—n.
Acetönolja, en biprodukt, som erhålles vid
framställning av aceton. Den är en färglös,
gul el. svartbrun vätska med obehagl g lukt,
som användes till rening av antracen (se d. o.).
Acetonuri, se Acidos.
Acetopynn, förening av antipyrin och
ättiksyra, vitt pulver med syrlig smak; brukas
som feberstillande medel.
Acètum, lat., förk. A c e t., ättika. — A.
aromäticum, kryddättika; A. plu’mbi,
blyättika; A. pyroxylicum, träättika; A. vini,
vinättika.
Acetylèn, C2H2, är ett vid vanlig
temperatur gasformigt kolväte. Till sin kemiska
är a. en omättad förening, enär dess
kolatomer äro förenade genom tredubbel
bindning HC^CH (se Kolväten och
Omättadeföreningar). A. är det första
kolvätet i en homolog serie av kolväten,
acetylen-serien, vilka alla innehålla ett kolatompar med
tredubbel bindning. A. erhålles genom
inverkan av vatten på kalciumkarbid (se d. o.)
enligt formeln:
CaC2 -f- 2 H2O = C2H2 + Ca (OH)2,
varvid samtidigt bildas kalciumhydrat eller
släckt kalk. Av 1 kg karbid skulle teoretiskt
erhållas 348 1 acetylen, men enär teknisk
karbid ej är ren, blir utbytet lägre och
uppgår till 270 å 300 1. A. framställes i särskilt
konstruerade gasutvecklingsapparater (se
Ace-tylengasver k). Den direkt erhållna gasen
har en säregen, skarp lukt, beroende på
föroreningar, bl. a. svavelväte och fosforväte. Före
användningen måste gasen befrias från dessa
genom behandling med vissa reningsmedel,
såsom klorkalk och blykromat.
Ren a. har spec. vikt = 0,91 och kan vid 0°
förtätas till en starkt ljusbrytande vätska
genom ett tryck av 21,5 atm. I vätskeform och
redan vid 3 atm:s tryck i gasform är a. lätt
explosiv. Tills, m. luft ger den gasblandningar,
som äro explosiva inom vida gränser,
nämligen mellan 3—65 vol.% a. Starkast explosiv
är en blandning av 1 vol. a. och 12 vol. luft.
Med koppar bildar a. en explosiv förening,
varför ledningar och armatur för a. ej kunna göras
av denna metall. A:s explosionsfarlighet har
tidigare lagt hinder i vägen för dess
allmännare användning. För att utan explosionsrisk
kunna förvara och transportera a. i större
mängd överföres densamma till s. k. d i s s o u
s-g a s (se d. o. och Acetylenbelysn ing).
A. är nämligen lättlöslig i aceton. Vid 12
atm:s tryck löser 1 1 aceton omkr. 300 1
acetylen. A. användes numera i avsevärd
utsträckning till kokgas på kemiska laboratorier, till
belysning enligt olika system (se
Acetylen
belysning), vid svetsning (se d. o.) och till
startning av explosionsmotorer. A. har använts
som utgångsmaterial för syntetisk
framställning av en del viktiga produkter, t. ex.
alkohol. ättiksyra och kautschuk, och kommer
sannolikt att för detta ändamål få stor betydelse.
E—t N—n.
Acetylenbelysning. För belysningsändamål
användes acetylen dels oblandad, dels
blandad med luft eller med syrgas. Brännes
acetylen i vanlig brännare för lysgas utan
lufttillträde, erhålles en sotande låga.
För acetylenens rökfria förbränning
erfordras speciella brännare, i vilka
gasen blandas med något luft, e
n-strålebrännare, fig. 1, eller
också sådana, vid vilka två
vinkelrätt mot varandra ställda lågor
bidraga till ernående av tillräckligt
hög temperatur och fullständig
förbränning, tvåst rålebrän
na-r e, fig. 2. Acetylenluftblandning
ger en icke lysande låga, vilken, då den bringas
att upphetta nät eller fast glödkropp, kommer
dessa att utsända starkt ljus. Blandningen
framställes dels genom användande av
brännare med luftinsugning, s. k. i n j e k t o
r-gasbrännare, dels genom på mekanisk
väg inpumpad luft i beräknad
proportion, då gasblandningen
benämnes d a 1 é n g a s. De största
ljusstyrkorna ger
acetylen-syrgasblandning med fast
glödkropp.
Utom för velocipedlyktor
framställes acetylenen numera sällan
på förbrukningsstället, enär
aee-tylengasverk på grund av
explosionsrisken erfordra van och
kun
nig skötsel. För alla mobila och de flesta
stationära ändamål användas s. k. g a s
ackumulator er. Fig. 3 visar en genomskärning
av en gasackumulator. Denna utgöres av en
behållare, hopsvetsad av stålplåt eller
tillverkad genom pressning ur ett stycke.
Den är helt och hållet fylld med en
porös, i förhållande till aceton,
acetylen och stål kemiskt indifferent
massa med stor
absorptionsförmå-ga. Denna massa innehåller fina
porer, så att den volym, massan
intager, endast utgör omkr. 20—25 %
av stålbehållarens inre volym.
Ackumulatorn fylles med aceton till
omkr. 37—38 % av volymen. Vid
laddningen utvidgas acetonen till 65 %
av volymen. Återstående del av
utrymmet utgör reserv för
acetonace-tylenlösningens värmeutvidgning.
Ackumulatorn är försedd med
membranventil, ofta omgiven av en till
stålbehållaren ansluten skyddskåpa.
Gasacku-mulatorerna äro explosionssäkra, beroende
dels på acetonens inverkan, dels på den porösa
massan. En lokal sönderdelning av acetylenen
Fig. 3. [-Gasackumulator.-]
{+Gasacku-
mulator.+}
Fig. 1. [-Enstråle-brännare.-]
{+Enstråle-
brännare.+}
Fig. 2. [-Tvästråle-brännare.-]
{+Tvästråle-
brännare.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
