Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adenviken - Adephaga - Adeps - Adept - Adernò - Adessiv - À deux - Adhémar - Adherbal - Adherens - Adhesion - Ad hoc (negotium) - Ad hominem - Adiabatisk - Adiabatisk temperaturjämvikt - Adiafora - Adiantum - Adiaterman - Adickes, Erich - Adige - Adils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Adenviken—Adils
152
Adenviken, den del av Arabiska havet, som
intränger mellan Arabiens sydkust och
So-malilandet (Afrika). A. står genom sundet
Bab-el-mandeb i förbindelse med Röda havet.
Adèphaga kallas en avdelning av
skalbaggarna, omfattande mera primitiva former,
såsom sand jägare, jordlöpare och d
y-kare (se dessa ord).
A’deps, lat., fett.— A.länae, lanolin;
a.petrö-lei, vaselin; a. sui’lla el. sui’llus, svin fett, ister.
Ade’pt, under medeltiden en, som föregav sig
ha funnit »de vises sten», mästare i alkemi,
guldmaka re; nu: lärjunge i en svårlärd konst
eller vetenskap; person, som blivit invigd i ett
ordenssällskaps hemligheter eller i någon
djupsinnig och för mängden obegriplig
kunskap. Ordet användes numera även i något
förklenlig bemärkelse såsom lärjunge,
ämnes-sven i allm.
Ade’rno, stad på Sicilien (Italien), i prov.
Catania, s. v. om Etna; 30,096 inv.
Lämningar av normandiska och rom. byggnader.
A’dessiv, en kasus i finskan, som egentl.
utmärker platsen, å eller nära vilken något sker.
Den har också kommit att brukas för att
angiva det medel, varigenom något sker, och
motsvarar i förbindelse med verbet olla (vara,
vårt verb »hava».
Ä deux [a-dö’], fr., på tu man hand. — Å
deux mains, för två händer.
Adhémar [ademä’r], en av första korstågets
ledare (d. 1098). Biskop i Puy i s. Frankrike
(från omkr. 1087) visade han vid kyrkomötet
i Clermont 1095 stort nit för första korståget
och utsågs till dess ledare och påvlig legat.
Han åtföljde Raymond av Toulouse till
Orienten och upplivade genom sin tapperhet och
vältalighet härens mod.
Adhe’rbal, konung i Numidien. Se
Jugur-t h a.
Adhere’ns, sammanlödning, framför allt av
mot varandra liggande delar av bukhinnan
eller de glatta hinnor, som bekläda hjärt- och
lungsäckar. Adherenserna, som stundom
orsakas av inflammationer, kunna bl. a.
förorsaka smärta. — Verb: Adherera.
Adhesiön, den attraktionskraft, som är
verksam mellan två kroppar, vilka äro i omedelbar
beröring med varandra. Adhesionen är en av de
s. k. molekylarkrafterna. Adhesionen mellan
fasta kroppar möjliggör målning, limning,
lödning o. s. v. Även vätskor och gaser
adherera vid’ fasta kroppar.
Ad hoc (n e g ö t i u m), lat., »till denna
(uppgift) », t. ex. minister ad hoc, minister
med detta bestämda, uppdrag; för tillfället.
Ad ho’minem, se Argument.
Adiabätisk kallas en sådan förändring i en
kropps tillstånd, vid vilken kroppens volym och
tryck ändras men ingen transport av värme
mellan kroppen och dess omgivning äger rum.
Adiabätisk temperaturjämvikt, se
Atmosfär.
Adia’fora, sing. adiaforon, likgiltiga
ting eller handlingar. För forntidens stoiker
var allt, som icke var moraliskt gott eller
ont, adiaforon. Det enda goda var dygden och
det enda onda lasten, sålunda allt annat
likgiltigt, så t. ex. rikedom, hälsa och liv.
Enligt Epikuros var intet adiaforon. — I
kyrkans historia ha strider om adiafora
upprepade gånger uppstått. Under den
apostoliska tiden stred man om förtärande av
offerköttet, under reformationen om vissa katolska
ceremonier vid gudstjänsten, senare om de
kristnas förhållande till dans, teater och
musik. I sistnämnda hänseende intager den
pietistiska åskådningen en asketiskt färgad
ställning, den evangelisk-luterska kyrkan åter
en avgjort moderat.
Adia’ntum, ett ormbunkssläkte med
spor-gömmena i de ofta prydligt och fint delade
bladens kanter. För det vackra utseendets
skull odlas flera arter allmänt i växthus och
terrarier. Välbekant är A. Capillus Veneris
(inhemsk i Sydeuropa), som jämte andra
arter användes till bukettgrönt.
Adiatermän, se A t e r m a n.
A’dickes, E r i c h, tysk filosof (f. 1866),
professor i Tübingen 1904. Anser visserligen med
Kant metafysiken såsom vetenskap omöjlig
men tillerkänner den dock stor betydelse
såsom en på grund av tro utbildad
världsuppfattning och livsåskådning. De principiellt
motsatta metafysiska ståndpunkterna motsvara
olika personliga människotyper. Han har
bl. a. utgivit: »Kant contra Häckel» (1901;
2:a uppl. 1906), »Charakter und
Weltanschau-ung» (1915) och »Die Zukunft der
Metaphy-sik» (»Weltanschauung», 1905). Särskild
förtjänst har A. inlagt genom mönstergilla
Kantupplagor, och han är red. för utgivandet av
Kants efterlämnade handskrifter i
Berlinaka-demiens stora Kantupplaga. S—e.
Ädige [a’did£e], ty. Etsch, flod i n. ö.
Italien från Alperna till Adriatiska havet, tillhör
i sitt övre lopp Tyrolen, i sitt nedre
Lom-bardiska slätten. A. upprinner vid passet
Reschen Scheideck och genomflyter i sitt övre
lopp Vintschgaudalen. Vid Meran antager
A. sydlig riktning. Dalen visar nu en allt
mera leende karaktär med vinkullar och
fruktträd. Viktigaste staden är här Trento.
Genom en trång bergport kommer floden
slutligen ut på Lombardiska slätten, passerar
Verona och antager ung. vid Legnago ö. riktning
samt går parallellt med Po ut till Adriatiska
havet. Flodens låga stränder äro här
sumpiga. A:s viktigaste biflod är Eisack (Isargo).
Genom kanaler står A. i förbindelse med Po,
Längd 415 km. Segelbar är den från Trento.
Adils, Ottars son, svensk konung av
Yng-lingaätten. Han omtalas i många källor.
Den anglosaxiska dikten Beowulf, vari han
bär namnformen Eadgils, berättar om hans
strider med sin farbroder Onela (nord. Ale).
I Snorre Sturlassons Ynglingasaga och Edda
omtalas samma strider. Ynglingasagan
berättar därjämte åtskilligt annat om A. Även
andra källor, t. ex. en medeltida isländsk saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
