Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aducering - A due - Adula-alperna - Adular - A dur - Adurol - Ad usum - Ad utrumque paratus - Advaita - Ad-valorem-tull - Advent - Advent bay - Adventister el. Milleriter - Adventiva - Adventivväxter, Adventivflora - Adverb el. Adverbium - Adverbial - Adversativ - Advocatus diaboli - Advocera - Advokat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
A due—Advokat
186
rande ämnen, såsom hammarslagg eller
blod-stensmalm, varpå kistorna tillslutas med lock.
Kistorna upphettas därpå under 5—7 dygn till
700—900° temp. Se Järn.
A du’e, it., för två, tvåstämmigt; i
orkesterpartitur även enstämmigt för två
instrument.
Adu’la-alperna, del av Centralalperna. Se
Alperna.
Adulär, ett fältspatmineral. Se F ä
1t-s p a t.
A dur, tonart med a till grundton och med
tre som förtecken (parallelltonart: fiss
moll).
Adurol [-5’1], egentl. monoklorhydrokinon
C6H3(OH)2 Cl eller också monobromhydrokinon
CeH3(OH)2Br. Ett vitt, i vatten lätt lösligt
kristalliniskt pulver, som användes i
fotografien såsom framkallare. Jfr F r a m k a
11-ningsvätskor.
Ad üsum, lat., till bruk. — Ad (In) usum
Delphini, »till dauphins bruk», läses på
titelbladet till vissa upplagor av en del skrifter,
som på Ludvig XIV :s befallning efter lämpliga
strykningar utgåvos till läsning för
tronföljaren (dauphin). Uttrycket har senare använts
i allmänhet om skrifter, som på grund av
pryderi el. andra överdrivna hänsyn utgivits i
stympat skick.
Ad utru’mque parätus, lat., beredd för
bäggedera, d. v. s. för svärdet och boken;
valspråk för Lunds universitet.
Advaita (skt, »icke-dualism»), en indisk
filosofisk åskådning, som lär, att den
individuella själen (ätman) är både kvantitativt
och kvalitativt identisk med världssjälen
(brahman) och att den ensam äger realitet.
Se vidare V e d a n t a.
Ad-valörem-tull = värdetull, d. v. s. tull,
som beräknas efter varornas värde i motsats
till specifik tull, varmed förstås en tull, som
beräknas efter varukvantiteten (vikt,
stycketal o. s. v.).
Adve’nt, »ankomst», kallas i den kristna
kyrkan de fyra veckorna närmast före jul,
varmed kyrkoåret inledes (se Kyrkoår).
Adventstidens predikotexter behandla Kristi
ankomst och mana församlingen att bereda
sig till att värdigt mottaga sin frälsare. —
Denna kyrkliga tid uppkom mot slutet av
400-talet e. Kr. och tillhör västerlandets inledning
av de kyrkliga tiderna. I den
grekisk-ortodoxa kyrkan är den obekant.
Advent bay [ä’dvont bei], vik av Isfjorden
på Spetsbergen (se d. o.). Kring A. ligga
Spetsbergens rikaste kolgruvor och på vikens s. v.
strand »Store norske Spitsbergen
kulkompanis» huvudplats, Longyear city (se d. o.).
Adventi’ster el. M i 11 e r i t e r kallas de
förnämligast i Nordamerika och England
utbredda medlemmarna av en religiös sekt,
som stiftades i Massachusetts 1831 av
baptistpredikanten William Miller (1782—1849).
Han uträknade gång efter annan tiden för
Kristi återkomst i synlig måtto samt därmed
det tusenåriga rikets begynnelse (jfr K
i-liasm). 1845 konstituerade han sekten
under namnet adventister. Den splittrades
dock från denna tid i flera undersekter. Den
märkligaste är
sjundedagsadventis-terna (se d. o.). Adventistiska rörelser ha
uppstått under 1900-talet flerstädes i Europa,
även i de skandinaviska länderna.
Adventiva kallas hos växterna sådana
organ, som icke utbildas ur den embryonala
vävnaden, meris temet, utan uppkomma
i redan färdigbildade organ, t. ex. stam, blad
och rot.
Adventivväxter, Adventiv flora, sådana
växter, som ej tillhöra ett lands ursprungliga
flora utan inkommit med handelsvaror,
ballast m. m. De bruka vanl. snart försvinna.
Adve’rb ef. A d v e’r b i u m, oböjligt el. blott
genom gradförhöjning böjligt ord, som står
som bestämning till verb (handla ädelt),
adjektiv (svårt sårad), substantiv (veckan förut),
preposition (tätt efter) eller annat adverb
(ganska ofta). A. äro dels enkla (fram, där),
dels avledda (framme, svårt) el. sammansatta
(kors-vis, tvivels-utan).
Adverbiäl kallas inom satsläran varje
bestämning till adjektiv eller adverb och varje
sådan bestämning till verb, som icke kan
räknas som objekt (ackusativ- eller dativobjekt;
se Objekt). Jfr S a t s d e 1.
Adversativ, se Kon junktion.
Advocätus dia’boli, lat., »djävulens
sakförare». Vid ett helgons kanonisation inom
rom. kyrkan anställes ett slags process för att
utröna den föreslagnes helighet. En
ankla-gare, advocatus diaboli, har att framföra sina
beskyllningar, varemot en försvarare,
advocatus Dei, »Guds sakförare», har att gendriva
alla invändningar mot det nya helgonets
kanonisation. A. d. betecknar i överflyttad
bemärkelse den, som mot bättre vetande försvarar en
dålig sak eller förfäktar en impopulär tes.
Advocera, söka med juridiska knep el.
spetsfundigheter genomdriva el. försvara en
sak; ibland tala el. argumentera för något.
Advokat, person, som har till yrke att
biträda andra vid rättegångars utförande
eller eljest i rättsliga angelägenheter. Ehuru
stadgandet i 15 kap. 2 § rättegångsbalken
om förutsättningarna för att vid svensk
domstol få föra andras talan vanligen tillämpas
så, att varje välkänd myndig person anses
berättigad därtill, börjar dock beteckningen
advokat mer och mer begränsas till att avse
endast dem, som äro rättsbildade. Upprepade
förslag att genom lag ordna
advokatverksamheten i Sverige ha hittills icke lett till några
resultat. Genom lagar av 19 nov. 1897, 24
mars 1916 och 11 juni 1920 har kvinna
fullständigt likställts med man i fråga om rätten
att uppträda som rättegångsombud. Vidare
borttogs genom lag av 14 juni 1917 ur kap.
15 § 2 R. B. bestämmelsen, att kronans
upp-bördsmän ej finge föra andras talan inför
rätta; landsfiskal har således behörighet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
