Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ahlbom, Ernst - Ahlborn, Lea - Ahlefeldt, släkt - Ahlefeldt, Claus - Ahlefeldt, Frederik - Ahlefeldt-Laurvig, Carl William - Ahlefeldt-Laurvig, Christian - Ahlenius, Karl Jakob Maurits - Ahlgren, Ernst - Ahlgren, Johan Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Ahlborn—Ahlgren
296
gissör el. teaterledare. Han har tillhört bl. a.
Svenska teatern i Hälsingfors 1894—96, 1909
—19, teatern i Vasa 1909—20 och Svenska
teatern i Åbo sedan 1920. Har utgivit »Minnen
och anteckningar från en trettiofemårig
teaterbana» (1919).
Ahlborn, L e a, medalj- och
stämpelsni-darinna (1826—97), dotter till myntgravör L.
P:son Lundgren. A., som studerat i Paris 1851
—53 och sedan 1855 var ordinarie gravör vid
myntverket,
återupplivade i Sverige [-medaljgraverings-konsten,-]
{+medaljgraverings-
konsten,+} vilken
sedan Fehrmans och
Ljungbergers dagar
varit i ständigt
sjunkande. Hon
förfärdigade stämplarna
till Sveriges nya
öresmynt (fr. o. m.
Oskar I), de nya
norska guldmynten och
hela den första
uppsättningen finska
mynt ävensom en
mängd medaljer (bl. a. talrika medaljer över
svenska konungar och drottningar,
minnespenningar över vetenskaps- och statsmän m. fl.,
Uppsala universitets jubileumsmedalj 1877,
New Yorks medalj över Washington vid
100-årsjubileet 1883 och Columbusmedaljen med
anledning av 400-årsjubileet över Amerikas
upptäckt) samt flertalet av
Vetenskapsakademiens och Svenska akademiens
minnespenningar 1853—97. Var sedan 1854 gift med
ornamentsbildhuggaren K. H. A. (1819—95).
Ahlefeldt, gammal dansk adelssläkt, som på
1100-talet kom söderifrån till Holstein,
varifrån den senare spred sig till Sönderjylland
och det övriga Danmark samt förvärvade stora
jordbesittningar. Dess danske stamfader är
Benedict A. (d. omkr. 1340). Gehejmerådet
Burchard A. till Eskildsmark upphöjdes 1675
i grevligt stånd. 1785 erhöll en medlem, som
blivit innehavare av norska grevskapet
Laur-vig, rätt att bära namnet A.-Laurvigen. De
flesta av denna linjes medlemmar skriva sig
dock A.-L aur vig. 1883 erhöll en släktmedlem
rätt att föra namnet greve A.-Laurvig-Bille
och 1905 en annan tillstånd att för sig och
«in äkta agnatiska avkomma föra namnet
A.-Laurvig-Lehn. Medlemmar av släkten inneha
grevskapet Langeland, ett fideikommisskapital
i st. f. norska grevskapet Laurvig, baroniet
Lehn samt stamhusen Ahlefeldt på Langeland,
Egeshov i Svendborg amt och Lundsgaard i
Odense amt. Litt.: L. Bobé, »Slægten A:s
historie» (I—VI, 1897—1913).
Ahlefeldt, Claus, dansk fältmarskalk
(1617—74). Var gunstling hos Kristian IV
och blev gift med hans och Vibeke Kruses
yngsta dotter, Elisabet. På grund av Ulfeldts
hat blev han avskedad vid svärfaderns död
men vann Fredrik III:s ynnest och deltog
med utmärkelse i försvaret av Köpenhamn
mot svenskarna.
Ahlefeldt, Frederik, länsgreve och dansk
storkansler (1623—86). Blev 1661
ståthållare i Köpenhamn och 1663 i den kungliga
delen av hertigdömena. Han utövade stort
inflytande på rikets styrelse, i synnerhet
under Kristian V, men undanträngdes en tid av
Griffenfeld. Med denne var han urspr. i gott
samförstånd men bröt 1676 med honom och
var en av de verksammaste för Griffenfelds
fall. A. blev därefter storkansler. Han var
en slug politiker men nyckfull och envis. A.
var mäkta rik och hade stora besittningar,
särskilt i Slesvig, bl. a. Graasten.
Ahlefeldt-Laurvig, Carl William,
greve, dansk diplomat (f. 1860), bror till följ.
Sändebud i Wien 1897—1908, ingick A., som varit
starkt intresserad av dansk inre politik och
aldrig dolt sina för hans stånd ovanligt
demokratiska åsikter, som utrikesminister i
ministärerna Neergaard och Holstein-Ledreborg
(1908—09) och i ministären Berntsen (1910—
13). Utrikesdepartementet omorganiserades
under hans tid.
Ahlefeldt-Laurvig, Christian, länsgreve,
dansk politiker (1844—1917), bror till föreg.
Gjorde sig som led. av landstinget 1883—1910
emellanåt ganska bemärkt. Han var en
avgjord högerman men hade med sina
jorddrotts-åskådningar svårt att finna sig till rätta inom
trånga partiband och intog en egen
självständig ståndpunkt 1888 i »smörkriget» och 1894 i
lantarbetarfrågan samt tillhörde 1900—04 da
frikonservativa.
Ahlènius, Karl Jakob Maurits,
geograf (1866—1906). Fil. dr och docent i
geografi i Uppsala 1895, i historia 1896, biträdde
A. vid eller ledde den geografiska
undervisningen 1895—1901 och blev 1904 den förste
innehavaren av den nyinrättade e. o.
professuren i geografi vid Uppsala universitet, som
han sedan 1902 förestått; organiserade
förtjänstfullt den första geogr. institutionen i
Uppsala. Bland hans skrifter märkas »Olaus
Magnus och hans framställning af Nordens
geografi» (1895), »Beiträge zur Kenntnis der
Seenkettenregion in Schwedisch-Lappland»
(1900), »Till kännedomen om Skandinaviens
geografi och kartografi under 1500-talets se
nare hälft» (1900), »Ångermanälfvens
flodområde. En geomorfologisk-antropogeografisk
undersökning» (1903), »Landkonturer och
hafs-vidder» (1905). Han påbörjade 1904
utgivandet av det stora verket »Sverige, geogr.,
to-pogr., statistisk beskrifning» och författade
själv nära hälften av l:a och 4:e banden.
Ahlgren, Ernst, pseudonym för
Viktoria Benedictsson. Se denna.
Ahlgren, Johan Samuel, skådespelare
(1764—1816). Var notarie i
överståthållar-ämbetet, då han vid 23 års ålder ingick vid
den av Ristell i Bollhuset inrättade Svenska
dramatiska teatern och kvarstod vid denna
scen, även sedan den 1788 ställts under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
