Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Airedaleterrier - Airisto - Airolo - Aischa - Aischines - Aischylos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Airedaleterrier—Aischylos
314
Airedaleterrier [ä’edéil], se Hundraser.
AiTisto, finska namnet på Erstan-fjärden
(se d. o.) utanför Åbo.
Airolo [-råTå], ort i schweiz. kant. Ticino,
vid floden Ticino. Järnvägsstation vid s.
mynningen av S:t Gotthardstunneln. Ligger 1,179
m ö. b. och har 1,678 inv.
Aischa, en av Muhammeds hustrur. Hon
ägde i hög grad sin gemåls kärlek och utövade
efter hans död stort inflytande på hans
anhängare. På hennes anstiftan uteslöts
Muhammeds svärson Ali från kalifatet, och
hennes fader. Abu-Bekr (se denne), blev profetens
efterträdare. Ali uppnådde likväl senare
ka-lifvärdigheten, varefter A. blev förd till
Me-dina, där hon dog år 58 efter hedjra (680 e.
Kr.) och begrovs bredvid Muhammed.
ATschines (lat. Aeschines’), grek, talare. A.
föddes i Aten omkr. 390 f. Kr. Ehuru av
ringa börd, förvärvade han sig genom sin
talar-förmåga en framskjuten politisk ställning.
Mest bekant blev han
genom sin
verksamhet under den tid,
då konung Filip av
Makedonien sökte
skaffa sig väldet
över Grekland. Han
blev det makedoniska
partiets främste
talman. Om han rent
av var köpt av
Filip, såsom hans store
motståndare
Demos-thenes påstod, är
ovisst, men säkert
är, att han alltid
gick Filips ärenden. Det var hans
schackdrag att egga några grekiska stater till krig
mot lokrerna i Amfissa och kalla Filip till
hjälp, vilket gav konungen förevändningen till
det fälttåg (339—338), varmed han krossade
Hellas’ självständighet. Då 330 en viss
Kte-sifon föreslog, att Demosthenes skulle
offentligen belönas med en gyllene krans, anklagade
A. Ktesifon för olagligt förfarande och höll
ett stort tal mot Demosthenes (övers, till sv.
av M. Ziedner, 1856). Sedan Demosthenes
besvarat detta med sitt mästerliga tal »Om
kransen», gav emellertid folkdomstolen A. orätt;
han fick ej ens av rösterna, till följd varav
han miste rätten att offentligt uppträda som
talare. A. gick då i landsflykt och avled vid
75 års ålder utan att ha återvänt till Aten.
Ai’schylos (lat. Aeschylus), grekisk
sorge-spelsdiktare (525—456 f. Kr.). Var f. i
Eleu-sis och av förnäm atensk familj, tillhörande
eupatriderna. Deltog under sitt fäderneslands
frihetskamp mot perserna i de ärofulla
striderna vid Marathon, Artemision, Salamis och
Plataiai (490—479). Om hans personliga liv
är föga bekant, annat än att han gjorde
upprepade resor till Sicilien på inbjudan av
konung Hiero i Syrakusa. Han dog i Gela på
Sicilien 456 och begravdes där; på hans
gravsten lästes den antagligen av A. själv
författade inskriften: »Under denna sten vilar
Aischylos, Euforions son, från Aten, som dog
i Gelas vetebärande land. Om hans djärva
mod kan Marathons lund tala eller den
långhårige persern, som fick pröva det.»
A. har med rätta blivit kallad skaparen av
det grekiska sorgespelet (jfr Grekiska
litteraturen). Han utbildade den form,
som detta framgent erhöll. Han inskränkte
de lyriska körpartierna, som förut utgjorde
dramats huvuddel, och lät tvenne
skådespelare samtidigt framträda på scenen,
varigenom en dramatisk dialog möjliggjordes. Även
i fråga om de yttre sceniska anordningarna
uppträdde han som nyskapare, införde
dekora-tionsmålningar, karaktärsmasker och
maskineri för scenförändringar. Det berättas,att när
hans drama »Eumeniderna» uppfördes, många
av åskådarna svimmade av skräck vid den
fasansfulla anblicken av hämndgudinnorna. A.
utgör den väldiga portalfiguren till tragedien
som diktart. Hans poetiska vision och hans
språk, rikt på djärva bilder,ha i sin
kärva,storslagna skönhet knappt något motstycke i
världslitteraturen annat än möjligen hos Dante.
Hans hjältar äro tecknade i övermänskliga
dimensioner, och över hans tragik vilar en
mörk skräckstämning, men planläggningen
är ytterst enkel och ger föga rum för en
dramatisk utveckling. Hans samtid hyllade
honom högt; han segrade 13 — enligt en annan
uppgift 27 — gånger vid de stora årliga
dramatiska tävlingarna, och efter hans död
framförde sonen Euforion dittills ouppförda
tragedier av hans hand och vann därmed priset fyra
gånger. Ett särskilt folkbeslut bestämde, att
hans dramer fingo återupptagas vid de stora
festspelen.
Han framträdde första gången som
dramatiker år 500 eller 499 men hemförde först år
485 segerpriset. Av hans verk, som uppgivits
än till 70, än till 90, finnas utom spridda
fragment numera endast 7 fullständigt bibehållna.
De äro: 1) »De skyddssökande», om den
flyk-tige konung Danaos och hans döttrar, vilka
finna skydd i Argos, vilket drama genom hela
sin byggnad visar sig vara det äldsta, fast
ingen kronologisk uppgift finnes om tiden för
dess uppförande; 2) »Perserna», uppfört 472
till förhärligande av den 8 år förut vunna
segern vid Salamis, det enda från antiken
bevarade historiska skådespelet, icke en tragedi i
vanlig mening, fast dess ämne är perserväldets
fall; 3) »De sju mot Tebe», uppfört 467, med
ämne ur den tebanska sagokretsen, densamma,
från vilken Sofokles tagit stoffet till sina
förnämsta mästerverk; 4) »Den fjättrade
Prome-theus» (antagl. uppf. omkring år 460), ett
idédrama (se Prometheusmyten) och ett
av antikens djupsinnigaste och mest upphöjda
diktverk, med en rik och skiftande
karaktärsteckning av de uppträdande personerna.
Slutligen den enda från det antika dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
