Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldringen (Altringer, Aldringer), Johann von - Aldrovandia vesiculosa - Ale (härad) - Ale (svensk konung) - Ale (ölsort) - Alea jacta est - Aleander, Hieronymus - Aleardi, Aleardo - Alecsandri (Alexandri), Vasile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Aldrovandia vesiculosa—Alecsandri
440
Schwaben och vid Rhen 1633—34. Då Horn
och hertig Bernhard hotade Landshut, sändea
A. till undsättning men blev där slagen och
stupade. Litt.: H. Hallwich, »J. v. A.» (1885).
Aldrova’ndia vesiculosa, se
Insektätande växter.
Ale, härad i v. Västergötland, invid
bo-huslänsgränsen och mellan Göta älv och
sjöarna Anten och Mjörn; Älvsborgs län; 519,12
kvkm, 13,726 inv. (1923). Största höjden i
ö. delen inom Risvedens flerstädes alldeles
kala bergstrakt (upp till 191 m ö. h.), i
sydligaste delen kala höjdpartier, Ale fjäll.
I v. hälften kuperad mark med breda, odlade
dalgångar. De största odlingsbygderna ligga
utmed Göta älv och ö. härom samt invid
Mjörn. Huvudnäring jordbruk och
boskapsskötsel; jordbrukarna i allmänhet
självägande. Utefter älven en icke obetydlig
industribygd (i S:t Peter, Starrkärr och Nödinge).
I häradets v. del framgår Bergslagens
järnväg och i östligaste delen
Göteborg—Borås-banan. Häradet omfattar Skepplanda,
Hålanda, Ale-Skövde, S :t Peters, Tunge,
Starrkärrs, Kilanda, Nödinge och östads socknar;
tillhör Vättle, Ale och Kullings domsaga,
Kullings fögderi samt domprosteriets norra
kontrakt, Göteborgs stift.
Ale, svensk konung av Ynglingaätten. Han
omtalas särskilt i Beowulf och i Snorre
Stur-lassons Ynglingasaga och Edda. Enligt
Beowulf förde han strider med sina brorsöner
Adils och Eanmund (nordiskt troligen
Edmund), som efter sin fader Ottars död flytt
till västgötarna. Till att börja med segrade
Ale, och Eanmund dödades, men Adils
besegrade omsider med västgötsk hjälp sin
farbroder. Snorre berättar, att Adils på Vänerns
is besegrade konung Ale den uppländske,
som var från Norge; Ale stupade i striden.
Ale är en historisk person, som levde under
förra hälften av 500-talet. Att Snorre tror
honom vara från Norge beror på att han
förväxlat det svenska Uppland med de norska
Oplandene. Tydligen har Ale vid sin broder
Ottars död tilltvungit sig dennes välde,
varvid Ottars unga söner gått i landsflykt till
Västergötland. Efter strider med växlande
lycka har Adils med västgötsk hjälp besegrat
sin farbroder och återtagit sin faders välde.
— Litt.: L. Levander, »Sagotraditioner om
sveakonungen Adils» (i Antikvarisk tidskr.
f. Sverige 18: 3); B. Nerman, »Ottar
Vendel-kråka och Ottarshögen i Vendel» (i Upplands
fornminnesfören. tidskr. 1917). B. N—n.
Ale [éil], eng., en ölsort, som först
bryggdes i England och Skottland men som nu
till-redes även i andra länder. Se ö 1.
Älea ja’cta est, lat., »tärningen är kastad»,
Caesars utrop, då han gick över floden
Rubi-con för att börja kriget mot Pompejus.
Betyder, att ett avgörande beslut är fattat.
Alea’nder, Hieronymus, ital. humanist
(1480—1542). Verkade under flera år som
lärare i de klassiska språken vid universitetet
i Paris; honom tillskrives införandet av ett
metodiskt studium av grekiskan vid
Parisuniversitetet, till vars rektor han, ehuru
italienare, valdes år 1513. Driven av sin
ärelystnad, sökte A. emellertid ännu högre
utmärkelser i kyrkans tjänst och blev slutligen
1538 kardinal samt brukades i åtskilliga
uppdrag som den påvliga stolens legat. I
refor-mationshistorien är A. bekant genom sitt
hänsynslösa uppträdande mot Luther, vars
kallande till riksdagen i Worms 1521 han
bestämt motsatte sig. Han är även författare
till det s. k. Wormsediktet, genom vilket
Luther och hans anhängare förklarades i
riksakt. — Litt.: P. Kalkoff, »A. gegen Luther»
m. fl. arbeten.
Alea’rdi, A 1 e a r d o, ital. lyriker (1812—
78). Var ursprungligen jurist men kunde
som politiskt misstänkt ej få någon
anställning. Deltog ivrigt i de italienska
frihetsrörelserna, särskilt i den venezianska
resningen 1848, och satt i österrikiskt fängelse
1852—59. Sedan blev han deputerad och 1864
prof, i estetik vid konstakademien i Florens,
senator och medlem av undervisningsrådet.
Skrev eldande frihets- och fosterlandssånger.
— Litt.: Rosso, »La vita e i conti di A. A.»
(2:a uppl. 1900).
Alecsandri’ (Alexandr i’), V a s i 1 e,
rumänsk skald och politiker (1821—90). Blev
1844 meddirektör vid teatern i Jassy och
skrev för denna flera nationella dramer och
lustspel. Han uppsatte ock en politisk
tidning, »Progresul», som snart förbjöds av
regeringen, och tvangs av den mäktiga
reaktionen att lämna landet. Återkommen efter
några års vistelse i Paris, arbetade han ivrigt
Ale hs
SK-L500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
