Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alhambra - Alhambravaser - Alheden - Al henna - Alhidad (Alidad) - Alholmen - Ali (namn) - Ali (fjärde kalifen) - Ali bej (sultan av Egypten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Alhambravaser—Ali bej
504
kakel, förgyllningar och marmor. De låga
längorna tillåta solen och luften att fritt
spela in över gårdarna, som prydas av
kolonnhallar, bassänger, springbrunnar och grönska.
Från den största garden, »Myrtengarden»
(på grundplanen märkt med B; se även
planschen), som i mitten har en avlång bassäng,
kommer man genom ett brett förrum in i
»Ambassadörernas sal», konungarnas av
Granada forna audiens- och tronsal, som
upptager undre delen av det väldiga
»Comares-tornet» (A). 1 rät vinkel mot Myrtengarden
ligger »Lejongården» (C), som omgives av en
portik med smäckra, måleriskt grupperade
kolonner och prydes av en på tolv svarta
marmorlejon vilande alabasterfontän; vid bortre
kortsidan av denna gård ligger den avlånga,
av tvärgående bågar rytmiskt uppdelade och
med sidoalkover försedda »Rättvisans sal».
Vid Lejongårdens södra långsida ligger
»Abenserragernas sal», i vilken denna ätts
manliga medlemmar enl. sägnen mördades (se
Abenserragerna). Salen är ett högt,
kvadratiskt rum med två låga sidoalkover.
Vid gårdens norra sida ligger »De två
systrarnas sal», utanför vilken ett burspråk,
»Mira-dor de Lindaraja», vetter ut mot en lägre,
planterad gård med en springbrunn. Mellan de
tre gårdarna ligga boningsrum, badrum m. m.
Palatsets arkitektur är lätt och graciös.
Kolonnerna, smärta som tältstänger, bära
smäckra bågar, vilkas konturer ofta upplösas av
stalaktithängen. Väggarna äro nedtill
pane-lade med emaljerade kakel och högre upp
utfyllda med mattmönsterartade, i rika färger
skimrande arabesker, vilkas växlande
linjespel avbrytes av lodräta och vågräta bårder
med sirliga arabiska inskriptioner. Innertaken
äro ofta utförda som stalaktitvalv av trä
och gips, vilkas rika, fantastiska, om
droppstensgrottor påminnande men rytmiskt och
symmetriskt ordnade former stråla i guld
och färger. Praktfulla, snidade cederdörrar
avstänga några av gemaken, medan på andra
håll fria genomblickar öppna sig mellan
gårdar, kolonnhallar och salar. De låga, breda
trapporna, som förena de i olika plan lagda
rummen, öka dessa genomblickars måleriska
behag. Synnerligen intressanta äro tre
nischmålningar i Rättvisans sal, av vilka en
föreställer tio moriska konungar, medan de båda
sidomålningarna visa jakt- och kärleksscener.
Liksom marmorlejonen på gården utanför
höra till de mycket fåtaliga exemplen på
arabisk friskulptur, äro dessa figurmålningar så
gott som enastående i den arabiska konsten.
Helt nära Alhambra ligger det lilla, i
samma praktfulla stil byggda lustslottet G e n
e-r a 1 i f e. I närheten finnas också moriska
fästningsverk. — Litt.: J. Goury och Owen
Jones, »Plans, elevations, etc. of the
Alhambra» i—Hl (1842); R. Borrmann, »Die
Alhambra zu Granada» (1900). Mycket känd är W.
Irvings romantiska skildring »A.» (1832;
flera sv. övers.). H. W—n.
Ordet A. (»den röda», näml, borgen) har i
åtskilliga storstäder upptagits som namn på
förlustelselokaler, byggda i morisk stil.
Alha’mbravaser, ett slags
stora praktvaser av fajans
med päronformig kropp och
två tunna, massiva grepar.
De äro dekorerade med
arabesker och arabiska
inskrifter i guldgula och blå,
metallglänsande färger på
blekgul botten. Sannolikt
äro de utförda i Malaga
på 1300-talet; namnet a.
kommer därav, att det
mest kända exemplaret
blivit funnet i Alhambra och
ännu förvaras i
Alhambra-museet i Granada. Ett
exemplar finnes i
Nationalmuseum. A. äro annars
mycket sällsynta. H. W-n.
Alheden, i mellersta Jylland, s. om Viborg;
Viborgs amt. Den egentliga A. är 20 km lång
och 10 km bred och genomlöper 4 socknar.
Till hedens uppodling inkallades 1759 omkr.
1,000 tyska kolonister, men försöken utföllo
mindre lyckligt. De kolonister, som
stannade kvar (de s. k. »kartoffeltyskerne» el.
potatistyskarna), ha med tiden sammansmält
med den kringboende befolkningen och
bortlagt tyskan, som var deras kyrkospråk ända
till 1870. Även statens plantageanläggningar
(1790—-1828) misslyckades, och först efter
tillkomsten av Hedeselskabet (se d. o. och E.
M. D a 1 g a s) har trädkulturen haft
framgång. A. är skådeplatsen för Bliehers
jylländska berättelser.
AI he’nna, se A 1 k a n n a.
Alhidäd (A 1 i d a d), den del av ett
mätinstrument, t. ex. en teodolit, som följer
tuben i dess rörelse och tjänar till avläsning av
vinkeln på cirkeln, för vilket ändamål
al-hidaderna äro försedda med
avläsningsmikro-skop. På en del instrument bildar alhidaden
en hel cirkel (alhidad-cirkel), som rör sig
koncentriskt med den graderade cirkeln.
Alholmen, uthamn för staden Jakobstad,
Finland, 4 km från denna.
Ali, »den höge», »härskaren», ett arabiskt
ord, använt både som namn och hederstitel.
Ali, den fjärde kalifen (omkr. 600—661),
son till Abu Taleb och kusin till Muhammed,
vars dotter Fatima blev hans gemål. A., som
adopterats av Muhammed, var hans förste
anhängare och en tapper krigare samt ansågs
av ett parti som Muhammeds rätte
efterföljare. Men han motarbetades av Muhammeds
efterlämnade gemål, Aischa, och utsågs,
trenne gånger förbigången, först 656 till kalif
men mördades 661. Ilans anhängare kallades
schiiter (se Islam).
Ali bej. sultan av Egypten (omkr. 1728—
73). F. i Abchasien, en trakt i Kaukasus,
blev han som gosse såld till mamlukhövdingen
Alhambravas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
